Sommaren är snart ett vackert minne och hösten
närmar sig. Semestern sjunger på sista versen i skrivande stund. De flesta av oss har
redan avverkat den årliga sommarledigheten och återvänt till sina jobb. För en hel del
av FFC- fältets medlemmar fortsätter ledigheten i ofrivillig form.
Tyvärr har antalet arbetsplatser där man genomfört eller planerar att genomföra
samarbetsförhandlingar ökat drastiskt under det senaste året. Den uppsägnings- och
permitteringsvåg som redan tidigare inletts inom den privata sektorn ser ut att få en
fortsättning även inom den offentliga sektorn. Enligt utredningar som
fackföreningscentralen FFC tagit del av har över 125 000 arbetstagare varit
föremål för samarbetsförhandlingar under årets första hälft. Motsvarande mängd i
fjol var drygt 11 000. Även om man mer än gärna skulle vilja ge utrymme för den
lilla optimisten i sitt sinne, så blir dessa siffror sannolikt mera dramatiska under
slutet av år 2009 och långt in på nästa års sida.
För arbetslöshetskassorna har den snabbt försämrade sysselsättningssituationen
inneburit förlängda handläggningstider då det gäller hanteringen av
dagpenningsansökningar. För den som väntar på sina ersättningar har väntan kunnat
bli lång, ja alltför lång.
Det är inte fråga om att a- kassorna skulle ha problem med likviditeten, utan
framför allt beror problemen på att man inte har tillräckligt med handläggare för att
klara av de radikalt ökande permitteringarna och uppsägningarna. Erfarna, kunniga
handläggare är det brist på och nya tar det tid att utbilda. Det verkar som om vissa
arbetslöshetskassor skulle ha överraskats av arbetslöshetens snabba framskridande.
Detta är en orsak till varför handläggningstiderna varierar stort mellan a- kassorna.
Hur som helst bör a- kassorna få bukt med de utdragna handläggningstiderna. Här torde
finnas utrymme för reform av lagstiftning, minskande av byråkrati och nya tekniska
innovationer.
Regeringens budgetförslag ser ut att gå in för en linje där kommunerna lämnas mer
eller mindre vind för våg år 2010. Detta i sin tur kommer att leda till nedskärningar
av den kommunala servicen. Hur regeringspartierna ser att detta skall kunna gagna det
finländska samhällsbygget höljs i dunkel i alla fall för undertecknad.
De fackliga förtroendemännen har inte en avundsvärd sits vid samarbetsförhandlingar
som gäller uppsägningar och permitteringar. Lagstiftningen ger visserligen ramarna för
hur förhandlingsprocessen skall genomföras formellt. Ofta får dock fackets
representanter känslan av att det finns väldigt lite man slutligen kan göra om
arbetsgivarna anser att man bör komma åt personalkostnaderna genom att minska
personalstyrkan. Denna känsla gör sig gällande sannolikt över stora delar av FFC-
fältet. Därför kunde man i dessa tider gå in för att utveckla kunskaps- och
erfarenhetsutbytet runt dessa frågor, inte bara inom förbunden utan också mellan
förbunden inom FFC. Speciellt viktigt skulle det vara stöda upp de mindre
arbetsplatsernas beredskap att genomföra förhandlingar.
Håkan Ekström är förhandlingschef på JHL.
