Några problem med den mångkulturella arbetsstyrkan förekommer inte på NTM, som är företagets förkortade namn. Finns det misshälligheter mellan olika invandrargrupper är det heller ingenting man visar i jobbet.

Men just nu ringer asylcentralen i Kristinestad förgäves till företaget och bjuder ut arbetskraft.

– Jag kan ingenting göra för facket säger nej till nyanställningar, skämtar VD Kurt-Erik Nordin och nickar menande mot Harry Malm och Kristian Andlin, huvudförtroendeman respektive arbetarskyddsfullmäktig.

Men såväl Nordin som Metalls företrädare är lika medvetna om det dystra faktum att 35 av de drygt 300 anställda är permitterade för närvarande. De måste gå först när det blir bättre tider. Tre eller fyra av dem är invandrare.

För något år sedan var läget ett annat. Både metallindustrin och växthusodlingen i Närpes ropade efter arbetskraft. Och utlänningarna kom, såväl flyktingar som vanliga arbetskraftsinvandrare. Det började med vietnameser 1988 och sen har det rullat på. I dag finns omkring trettio olika nationaliteter i det förr så enspråkigt svenska Närpes. Samhället har ställt upp med ett rikt utbud av projekt och utbildningar och kan väl i många avseenden ses som ett föredöme i fråga om integration.

Alla kan svenska

På Närpes Trä & Metall tycks nationalitet spela så liten roll att man knappt har koll på hur många invandrare totalt som är anställda i företaget. Ett femtontal just nu tror Harry Malm, som är glad över att de är fackligt anslutna.

– Det är självklart att man ska vara med i facket, säger Jonjic Ljubomir från Kroatien och berömmer fackföreningsrörelsen i Finland som är något helt annat än det han som metallarbetare upplevt i sitt hemland under sovjettiden. Här har ju den anställde verklig hjälp av facket när han behöver, tillägger han på god svenska. Han skulle också tycka om att vara mer fackligt aktiv, förklarar han och Harry Malm säger att det ska han lägga på minnet.

Lika positiv är Esko Sabin från Makedonien, som även han talar svenska. Han kom som flykting till Finland 1992. Vietnamesiske Duong The Vinh räknas kanske inte som invandrare längre för han kom som liten pojke med sina föräldrar till Närpes för elva år sedan, är finländsk medborgare i dag och har gjort militärtjänsten här. Han kan växla mellan högsvenska och Närpesdialekt om han vill, men han ser "utländsk" ut och det ger honom ibland problem bland människor som inte känner honom, förklarar han. Han känner starkt att han har en dubbel identitet.

Invandrarna i Närpes tycks ofta tala bra svenska. Men de finsktalande anställda på Trä & Metall som kommer från angränsande Östermark (Teuva) och Kauhajoki kan oftast ingen svenska och äldre Närpesbor som Lisbeth Rosenquist i fackstyrelsen på NTM har inte lärt sig särskilt mycket finska.

– Vi talar våra respektive språk och förstår varann ganska bra i alla fall", förklarar hon.

GUNNI NORDSTRÖM
Foto JOHANNES TERVO