FFC:s svenska sekretariat hade samlat fackligt förtroendevalda för att diskutera hur man motarbetar främlingsfientliga tendenser i arbetslivet. Med lagar och avtal kan ren diskriminering stävjas, men attityder är svårare att komma åt för de bygger på okunskap och rädsla, konstaterade man. Detta fick oväntad aktualitet genom de senaste händelserna i Kristinestad, där en grupp samlingspartister kräver folkomröstning för att få ner antalet asylsökande vid mottagningscentralen i staden till 50; där finns i dag drygt 200. "En populistisk omskrivning för total stängning", hette det i Vasabladets ledare samma dag som seminariedeltagarna bröt upp för att var och en på sitt håll motarbeta främlingsfientliga tendenser.

"Borde skämmas"

En samlingspartist som ställt sig bakom aktionen i Kristinestad är Petri Pihlajaniemi, vice ordförande i stadsfullmäktige men också riksdagsledamot.

– Han borde skämmas, menade Sixten Lindfors, under tjugo år huvudförtroendeman för Pappersförbundets medlemmar vid Unipac i Tjöck, en by inkorporerad med Kristinestad, när vi talades vid i en paus under seminariet.

– Samlingspartisterna påstår att stan skulle ha blivit otrygg. Det är som med all annan ryktesspridning, någon har hört något och snart sprids det som en sanning. Man spelar på folks rädsla och fördomar. Jag anser att Finland har råd att ta emot asylsökande och hjälpa dem så gott det går. Men låt dem arbeta så snabbt som möjligt i stället för att skärpa lagstiftningen på den punkten som nu föreslås. De är lika bra arbetare som alla andra, kanske många gånger bättre.

Från präststudier till fabrik

En av de ivrigaste deltagarna i diskussionerna var rumänskfödde Marius-Ionut Moldoveanu, 21, från Kemifacket på Åland. Han är nyvald vice förtroendeman på sin arbetsplats, multinationella Colorant Chromatics AB i Ödkarby i Saltvik på Åland. Företaget har 22 anställda, två är invandrare.

– Debatten handlar mycket om flyktingarna i dag, men vi bör komma ihåg att den spontana arbetskraftsinvandringen också ökar, påpekade han och nämnde balter, ryssar och östeuropéer som exempel. Han anser att de som kommer direkt ut i arbetslivet behöver mer stöd än de får i dag, bl a i fråga om språkutbildning och möjligheter att starta eget.

Alla har inte samma studievana som Marius-Ionut, som hann med fem års studier i prästseminarium i Rumänien innan han efter några somrars äppelplockning på Åland fick anställning som maskinoperatör och materialberedare i Saltvik.

Drömmen om att fungera som ortodox präst blir kanske inte förverkligad; just nu planerar han att börja lära sig finska, "det bör man ju kunna i Finland". Svenska som han lärt sig på egen hand talar han redan obehindrat,

GUNNI NORDSTRÖM