– Arbetsmarknadsrådet skulle behandla större frågor som har en
bredare betydelse för hela arbetsmarknaden. Sådana är till exempel arbetslöshet,
kompetens, köpkraft, likalön och EU-direktiv.
Enligt Lyly är det inte i någons intresse att helt skrota den starka avtalstradition,
som har hjälpt ett litet land som vårt att reda sig väl i en värld som har
förändrats. Lyly påminner om att avtalen har varit ett flexibelt sätt att anpassa
arbetsmarknaden till förändringarna i verksamhetsmiljön och för att vinna
konkurrensfördelar för Finland. Avtalen har alltså inte cementerat motsättningarna i
samhället, såsom vissa påstår, utan helt tvärtom.
Lyly betonar att framtidens utmaningar, såsom klimat- och miljöfrågor, global
konkurrens, arbetskarriär och kompetens, blir svåra att tackla om man endast bedriver en
splittrad arbetsmarknadspolitik. Han säger att arbetsmarknadsparterna nu borde finna en
gemensam och balanserad syn på vilken arbetsfördelningen är mellan
trepartsförhandlingar, centralorganisations-, förbunds- och lokala förhandlingar.
Ett steg mot nordisk demokrati
Lyly talade på det seminarium som Finlands Fackförbunds Centralorganisation FFC och
Finlands Näringsliv EK anordnade med anledning av att det har gått sjuttio år sedan den
s.k. Januariförlovningen. Också vd Leif Fagernäs, EK, framförde synpunkter på
arbetsmarknadsorganisationernas framtida samarbete. Docent Tapio Bergholm,
historieforskare på FFC, höll ett föredrag om betydelsen av Januariförlovningen medan
vicehäradshövding Timo Laatunen, AFC:s vd 1971-1975 betraktade läget 1970.
Den 23 januari 1940 antog arbetsmarknadens centralorganisationer en gemensam resolution
vilken offentliggjordes dagen därpå. Arbetsgivarnas i Finland Centralförbund (AFC, på
finska STK) och Finlands Fackföreningars Centralförbund (FFC) meddelade tillsammans att
de tidigare hindren för förhandlingsverksamhet hade avlägsnats och att
centralorganisationerna i framtiden skulle förhandla tillsammans.
I och med denna s.k. Januariförlovning erkändes arbetstagarnas rätt att organisera
sig. Samtidigt som den befäste försvarsviljan över klass- och partigränserna i krigets
Finland, utgjorde den också en signal till övriga Norden om att Finland nu slagit in på
vägen mot nordisk demokrati vad arbetsmarknaden beträffade.
Men Januariförlovningen 1940 innebar ingalunda att arbetsgivarna då ännu förband
sig att godkänna kollektivavtal.
