– Egentligen kommer förhandlingar att föras oavbrutet under de två kommande åren, bekräftar FFC:s intressebevakningschef Nikolas Elomaa och han påpekar att den nyss avslutade avtalsrundan var exceptionellt långvarig: de första avtalen slogs fast redan förra hösten.

Elomaa betraktar avtalsrundan som helhet som en ganska normal avtalsrunda, där merparten av avtalen kom till utan störningar. Men rundan hade också vissa helt nya drag som vittnar om att atmosfären i vårt samhälle hårdnar. Till exempel under stuvarstrejken rekryterades strejkbrytare via det sociala webbmediet Facebook och Bagarförbundet arrangerade en sympatilockout under livsmedelsbranschens avtalskonflikt.

I livsmedelsindustrins och handelns arbetskonflikter fanns det å andra sidan tecken på att arbetsgivarlägret var splittrat.

EK bestämde ett tak för löneförhöjningarna i olika branscher: ett lönelyft med en kostnadseffekt på högst 0,5 procent. I de FFC-organiserade branscherna är lönelyftens kostnadseffekt detta år mellan 0,5 och 1,6 procent. Merparten av förhöjningarna ligger ändå under en procent.

Av de ingångna avtalen är merparten rätt långvariga, mellan två och tre år. På grund av den instabila ekonomiska situationen har man i flera fall slagit fast löneförhöjningar endast för innevarande år. Många avtal innehåller också möjligheten att säga upp avtalen under avtalsperioden, om man inte når förhandlingsresultat om löneförhöjningarna.

EK bedrev inkomstförhandlingar

De förbundsordförande och förhandlingschefer vi har intervjuat för denna artikel anser att Finlands Näringsliv EK försvårade förbundsförhandlingarna genom sin stränga samordning och kontroll. Många beskriver situationen vid förhandlingsbordet som så, att också en "tredje part" var närvarande vid förhandlingarna och att det ibland var osäkert vem som egentligen var motpart vid förhandlingarna. Det uppstod också situationer där branschens arbetsgivarförbund stod i beråd att godkänna ett förhandlingsresultat, men EK sade nej.

– En mycket märkvärdig förhandlingsrunda, konstaterar Servicefacket PAM:s ordförande Ann Selin. Hon menar att EK:s faktiska närvaro vid förhandlingsbordet i hög grad försvårade förhandlingarna för PAM:s främsta avtalsområden.

– Vi borde seriöst komma överens om vilka frågor som skall avgöras centralt vid ett gemensamt bort och vilka som skall avgöras förbunden emellan. I den här omgången åt EK själv upp sitt ord om att löneförhöjningarna skulle följa situationen i respektive avtalsbransch.

Träfackets ordförande Sakari Lepola formulerar saken som så, att "EK förde inkomstförhandlingar där vi var beredda inför en förbundsrunda".

Kollektivavtalet för Träfackets mekaniska skogsindustri blev slutförhandlat redan förra hösten och det gäller till utgången av augusti 2012. Avtalet kan ändå sägas upp före det.

– Aldrig har man arbetar så här mycket för ett så magert resultat. Arbetslöshetsgraden i branschen är över 25 procent, permitteringarna haglar och sågar stängs, beskriver Lepola situationen i branschen.

Årets löneförhöjning som betalades i januari var i enlighet med EK:s löneankare och fick en kostnadseffekt på 0,5 procent.

Gemensamma mål av nöden

Offentliga sektorn JHL:s förhandlingschef Jouko Launonen är besviken över att man i de FFC-anslutna förbunden delvis avstod från att ställa upp gemensamma mål för att istället gå in för en ren förbundsrunda. Han understryker att de gemensamma målsättningarna är nödvändiga om vi överhuvudtaget vill främja frågor på lagstiftningsnivå.

Också Träfackets Sakari Lepola önskar att man i de FFC-anslutna fackförbunden och vidare inom löntagarrörelsen på nytt skulle ompröva förhandlingsmekanismerna på arbetsmarknaden och fundera över vilka frågor som kunde drivas gemensamt.

Niklas Elomaa föreslår att löntagarsidan försöker bestämma en gemensam miniminivå på lönelyften i kollektivavtalsförhandlingarna, som sedan inte får underskridas i en enda bransch. Elomaa säger att man också borde dryfta hur de FFC-anslutna förbunden kunde intensifiera sitt samarbete och vilken roll centralorganisationen skall ha i avtalsverksamheten i framtiden.

Gällande innehållsfrågorna lyckades man bäst i frågorna om familjeledigheter och personalrepresentanternas ställning. Till exempel skrev man i flera kollektivavtal in en veckas pappaledighet med lön och förbättringar i förtroendemännens och arbetarskyddsfullmäktiges ersättningar, tidsanvändning och rätt till information.

Inom pappersindustrin enades man om möjligheten till tre dagars sjukfrånvaro med egen anmälan och i en del andra branscher enades man om att hälsovårdarens intyg räcker vid kort frånvaro. Stuvarnas kollektivavtal fick en skrivning om att främja arbetstagarnas omställningsskydd vid uppsägningar.

PIRJO PAJUNEN
Översättning: ASTRID NIKULA