Minimiarbetstiden är fyra timmar per dag, men på grund av sjuk- och andra ledigheter och semestrar erbjuds extra arbetstimmar nästan varje dag. Den varierande årsarbetstiden har medfört mycket jobb med att granska och uppdatera arbetstagarnas arbetsavtal. Det jobbet har sysselsatt speciellt huvudförtroendemannen och personalchefen.

– Före dataprogrammet hade vi varje vecka genomgång med personalchefen av papperskopior av arbetsavtalen, då vi kollade om det hade skett misstag vid fördelningen av extra arbetstimmar. Under ett års tid fick vi gå igenom 52 arbetsturslistor per arbetstagare. Det var tufft. Det nya programmet erbjuder extra timmar till dem som vill ha dem och budet blir kvar som ett bevis i systemet. På det här sättet når informationen också fram till alla, säger huvudförtroendeman Mari Kujanpää.

Det nya systemet minskar felrisken. Om en arbetstagares förverkligade timantal i genomsnitt inte stämmer överens med det gällande arbetsavtalet kan avtalet ändras, så att det motsvarar det verkliga medeltalet. Förfarandet står i samklang med handelns kollektivavtal.

De fasta främst

I praktiken är det ett dataprogram man har tagit i bruk på Dressmann. Där finns ett register över deltidsanställda försäljare som gärna tar chansen att göra extra timmar. De fast anställda har förtur.

– Vi har många deltidsarbetande studerande som faktiskt vill jobba korta dagar, säger Mari Kujanpää.

Butikscheferna ser i registret vilka som är beredda att ta emot extra timmar till exempel då någon plötsligt blir sjuk. Försäljarna ställer sig i kö och butikschefen utser dem som får de extra timmarna.

Pendelområdet omfattar butikerna på samma eller närliggande ort. Exempelvis är Mari Kujanpääs huvudsakliga arbetsplats i Reso men vid behov reser hon in till Åbo för att jobba där. Visserligen har Mari tre dagar vikta i veckan för den fackliga intressebevakningen och två dagar arbete som försäljare. Men till exempel i huvudstadsregionen kan det erbjudas extra timmar i vilken som helst av de tolv butikerna.

Förbundet hjälpte

Mari Kujanpää och personalchefen Sami Välitalo intygar vardera att det inte fanns några större problem hos Dressmann före det nya arbetstidssystemet i firman.

– Men företaget växte snabbt i vårt land och fördelningen av arbetstimmar för de olika butikernas behov krävde mycket arbete. Någonting måste göras. Den nu ett år gamla modellen har fungerat väl, säger personalchefen.

Fastän det krävde förhandlingar och samordning av olika synvinklar att bygga upp det nya systemet var inte de lokala förhandlingarna särskilt jobbiga. Vardera parten utnyttjade experthjälpen i sina respektive intresseorganisationer när de stötte på något problem.

– Dressmann har öppenhet som ett varumärke. Tanken är att man inte skall öda tid och energi på konflikter. Jag tror att arbetstagarna nu helt och fullt litar på att arbetstiden granskas öppet. Årligen går huvudförtroendemannen och jag igenom situationen, och arbetsavtalen justeras vid behov, säger Sami Välitalo.

Han understryker att det inte är på pin kiv man håller arbetstagarna i deltid.

– Vi försöker hålla kvar våra motiverade arbetstagare. Det innebär alltid en extra kostnad att skola in en ny arbetstagare. Vi håller nu på och utvecklar ett system där vi skall utbilda villiga och kompetenta försäljare inom huset för butikschefstjänster, när sådana blir lediga. Också Mari Kujanpää ser det som ytterst viktigt att man kan komma överens om saker och ting inom huset, när det finns behov av det.

– När melodin är bekant för bägge blir det inga onödiga konflikter, säger Mari Kujanpää.

LEENA SERETIN
Översättning: ASTRID NIKULA