
Demokratin i
riskzonen
på små arbetsplatser
Viss demokrati
finns
Facket ska blanda sig i
allt som är viktigt för fackets medlemmar och det är nästan allt. Den lite
provocerande slutsatsen drog Maj-Len Remahl i ett inspirerat anförande vid FFC:s
svenska seminarium i Tammerfors i mitten av november.
Remahl med en lång facklig bana
bakom sig och endast tre dagar kvar av sitt mandat som ordförande för Servicefacket
förklarade sig tro på en stark politisk samverkan. Hon avvisade den kritik om
korporativism som riktats mot facket från vissa håll.
Det är inte vi som tagit den makten. I Finland och i Norden överlag är
trepartssamarbetet den styrka som byggt upp vårt samhälle till vad det är i dag. Men
jag accepterar till fullo att det ska finnas en viss gräns också för facket. Det
slutliga ansvaret för lagstiftningen ligger på de politiskt invalda, det är viktigt
för demokratin, sade hon
Remahl gav en pik åt dem som talar om politik först då folk på vänsterkanten
höjer rösten.
Vad annat är det än politik som arbetsgivarna idkar, frågade hon retoriskt.
Remahl beklagade att den snabba förändringsprocessen i arbetslivet gjort att det inte
längre diskuteras lika mycket som förr på arbetsplatserna. Det är en back för
demokratin.
Samtala och besluta
Demokrati, det är att samtala och besluta om gemensamma frågor som jämvärdiga och
med respekt för varandra. Så definierade organisationssekreterare Anita Spring
demokratin på arbetsplatserna.
Hon lyfte fram de allt fler små arbetsplatserna, arbetsplatser där samarbetslagen i
huvudsak inte gäller. Är ägaren även förman sätts demokratin lätt ur spel.
Den som saknar inflytande på sitt eget arbete, på planering och ändringar
får också svårt att omfatta målsättningarna, påpekade hon och tillade att
arbetsgivarna i dag kräver allt större lojalitet med företaget och obegränsad
flexibilitet.
FFC-ekonomen Erkki Laukkanens demokratiutredning från år 2000 visar att
möjligheterna att påverka snarast minskat de senaste fem åren.
Från Magna Carta till nutid
Människan som samhällsvarelse kan inte fungera utan demokrati. Men den mest sårbara
punkten är skatten, konstaterade ambassadör Ralf Friberg och tog avstamp i
engelska Magna Carta, utfärdad av Johan utan land år 1215.
Här börjar den västerländska samhället. Ingen betalar skatt utan att få
sitt ord med i laget, sade han och vandrade via bl.a. den franska revolutionen 1789 fram
till dagens finländska lagstiftning.
Nya lagar skrivs då lagen eller samhället har förändrats, p.g.a. EU:s inverkan, då
nya samhällsområden typ IT och nya problem uppkommer samt då påtryckningsgruppers
agerande.
Finland är ett legalistiskt land, allt ska gå enligt lagparagraferna, sade
Friberg och varnade för att alla som förringar den demokratiska processens värde
tjänar demokratins fiender.
Han ansåg att klasskillnaden fördjupas i dag av att vanliga löntagare inte har råd
att anlita juridisk expertis.
Vi borde ha en advokatbank. Att läsa lagboken själv kan ge upphov till enorma
missförstånd.
INGEGERD EKSTRAND
Viss
demokrati finns
Att facket och demokratin intresserar, det kunde
svenska sekreteraren Christer Björkstrand konstatera då han räknade in nära 50
deltagare till årets svenska FFC-seminarium, på temat facket och demokratin.
Löntagaren kände några deltagare på pulsen: hur fungerar demokratin på deras
arbetsplatser.
Bo Berglöv, huvudförtroendeman för ca 1 300 byggnadsarbetare på NCC, säger
att de flesta NCC-byggen fungerar enligt demokratiska principer.
I veckomötena deltar alla, arbetstagare och ledning samt representanter för
underleverantörerna, säger Bo.
Lika övertygad om att facket är demokratiskt är danskfödde Bo inte.'
Fackliga sämjoval är en föga demokratisk process.
Petra Moberg, Tenala, jobbar i köket på den finlandssvenska garnisonen
Dragsvik. Vid varje mål utspisas 9001 000 personer och planeringen är därför A
och O.
Jag tycker jag kan planera mitt eget arbete relativt fritt. Och ifråga om
arbetstider kan jag komma med önskemål som ofta brukar gå igenom, konstaterar hon.
Inte heller Maj-Britt Högland, Pedersöre, tycker det går att klaga på
demokratin på Granlunds Tvätteri i Jakobstad.
Jag kan diskutera med ledningen, må vara att jag ibland får höra att ids nu
inte bråka. Men om det är förändringar på kommande blir jag alltid tillkallad,
berättar Maj-Britt som är huvudförtroendeman för 15-talet kemiarbetare.
Löntagaren
9.12.2002 nr 10/02
|