Enligt den nya lagen är de personer berättigade till yrkesrehabilitering som har en konstaterad sjukdom, skada eller handikapp som sannolikt hotar att göra dem arbetsoförmögna under de närmaste åren. Med hot om arbetsoförmåga menar man en situation där man har skäl att anta att arbetstagaren under de fem närmaste åren blir pensionerad på hel- eller deltid p.g.a. invaliditet, om han inte får yrkesrehabilitering.

När man bedömer hur ändamålsenlig en rehabilitering är beaktar man arbetstagarens ålder, yrke, tidigare verksamhet, utbildning, relation till arbetslivet och utsikterna för bättre ork och lättare återvändande till arbetslivet efter en rehabilitering. Man bör också avgöra om yrkesrehabilitering kan skjuta fram pensioneringen.

Rätten att överklaga rehabiliteringsbeslutet gäller huruvida det finns risk för arbetsoförmåga och därav föranledd rätt till yrkesinriktad rehabilitering, rehabiliteringens innehåll kan man inte besvära sig över. Om t.ex. ett försäkringsbolag har förbundit sig att genomföra ett arbetsexperiment som rehabilitering kan arbetstagaren inte besvära sig med motiveringen att han hellre hade velat utbilda sig för ett nytt arbete.

Arbetsplatserna i nyckelställning

Reformens syfte är att man på ett tidigare skede ska känna igen hoten mot arbetsförmågan. Företagshälsovårdens roll är viktig men den har föga möjlighet att ta i problem i synnerhet på små arbetsplatser. Hela arbetsgemenskapen bör se som sin uppgift att orken bevaras och hoten mot arbetsförmågan synliggörs.

Rehabiliteringsreformen minskar inte behovet av UUA, på finska TYKY, snarare tvärtom. En god arbetsgemenskap med öppen atmosfär, demokratisk och engagerat lyhörd ledning, kan lättare upptäcka problemen och ta itu med dem i tid. När kompetens och arbetsuppgifter är i balans på en arbetsplats och rädslan inte dominerar stämningen är det möjligt att skapa en atmosfär där attityderna främjar orken.

Om arbetspensionsrehabiliteringen ska nå de rätta kunderna tidigare än hittills behövs samarbete mellan aktörerna på arbetsplatsen. Också samarbetet mellan företagens personaladministration, företagshälsovård, FPA och arbetspensionsanstalterna bör fungera felfritt. Alla vinner på att rehabiliteringsreformen leder till bättre ork i arbetslivet.

Mera information ger
soc.pol.sekr.
Mirja Janérus
tfn (09) 7721 438

Rehabiliteringspenningen kan också betalas ut som en partiell rehabiliteringspenning om arbetstagaren under rehabiliteringen förtjänar mer än halva sin normala lön. Rehabiliteringspenningen och -förhöjningen kan också betalas ut för en tid som är kortare än en månad.

Återbetalningsrisken minskar: nu har det kunnat uppstå tråkiga situationer om den som har beviljats rehabiliteringspenning och -förhöjning har beviljats pension retroaktivt och pensionen är mindre än rehabiliteringsförmånen. Av denna mindre pensionsinkomst har man varit tvungen att återbetala rehabiliteringsförmåner man redan har fått. Nu får både arbetspensions- och folkpensionslagen ett stadgande om att invaliditetspension kan beviljas först efter avslutad rehabiliteringsperiod.

Också folkpensionslagens rehabiliteringsregler förnyas: begreppet hotande arbetsoförmåga ges samma innehåll i folkpensionslagen som i arbetspensionslagarna. För att inte de rehabiliterade ska behandlas olika beroende på om de får rehabilitering av en arbetspensionsanstalt eller folkpensionsanstalten höjs nivån på FPA:s rehabiliteringsbidrag som hittills varit lika stort som sjukförsäkringens dagpenning. Nu blir rehabiliteringsbidraget alltid 75 procent av den inkomst på vilken sjukdagpenningen beräknas.

Yrkesinriktad rehabilitering är inte det samma som medicinsk rehabilitering. Den yrkesinriktade rehabiliteringen handlar om att finna ett arbete som är lämpligt med tanke på den rehabiliterades arbets- och funktionsförmåga. Yrkesrehabiliteringen kan omfatta rehabiliteringsundersökningar, utbildning som leder till jobb eller ett yrke, arbetsträning, näringsstöd eller sådan medicinsk rehabilitering som stöder de ovannämnda.