De atypiska anställningsförhållandena har kommit
för att stanna. För arbetsgivaren medför de besparingar och flexibilitet, för
arbetstagarna osäkerhet och problem med utkomsten.
Det finns över 300 000 människor i vårt land som arbetar på något sätt atypiskt.
En tredjedel av dem är i kommunens tjänst, det gäller främst social- och hälsovården
och skolväsendet. Av de kommunala löntagarna är en fjärdedel anställd på viss tid.
Enligt en arbetskraftsundersökning år 2000 svarade över hälften av dem som arbetade i
hälsovårdsbranschen att de är vikarier, i socialbranschen 40 procent och i
undervisningssektorn 30 procent.
En visstidsanställd är i allmänhet ung och kvinna. Av dem som är under 25
år har s.g.s. varannan jobb på viss tid. Här medräknas de studerande som
förvärvsarbetar och också deras sommararbete.
– Att jobba bara en viss tid är givetvis ett naturligt sätt att gå in i
arbetslivet, säger specialforskare Merja Kauhanen på Löntagarnas
forskningsanstalt. Hon har nyligen blivit klar med en undersökning om atypiska
arbetsförhållanden och de utkomstrisker som är förknippade med dem.
För i synnerhet kvinnor kan de tidsbundna anställningarna pågå under en lång tid.
Kvinnojobb tillfälliga?
– För männens del gäller det att visstidsanställningarnas andel minskar klart
när de fyller 30. För kvinnor förblir andelen klart högre. De är dubbelt så vanliga
som bland män i samma ålder, berättar Kauhanen.
Delvis kan detta förklaras med att kvinnor ofta vikarierar andra kvinnor, d.v.s. vid
moderskaps-, föräldra- eller vårdledigheter. Rädslan för de kostnader dessa
ledigheter medför hindrar arbetsgivaren från att ge unga kvinnor fast anställning.
En bidragande faktor är också att det är i den kvinnodominerade offentliga sektorn
de flesta atypiska jobben finns.
Den offentliga sektorns anställningspraxis förklarar också varför de atypiska
jobben utförs i huvudsak av personer med utbildning på andra stadiet men också av
akademiskt utbildade. Dessa har ändå större möjligheter att få förnyade
arbetskontrakt eller fast anställning medan de atypiska arbetare som har bara
grundutbildning lättare blir arbetslösa efter avslutad snuttanställning.
Karriärstegen börjar inte med snutt
Inom den offentliga sektorn ligger de visstidsanställdas löner närmare de
fastanställdas än inom den privata sektorn. Men den totala förtjänsten blir mindre om
det inte finns arbete hela tiden. Inga tjänstetillägg samlas under tiden mellan
snuttarna. I t.ex. undervisningsbranschen utgör tilläggen hela 17 procent av
helhetslönen.
I den privata sektorn ligger visstidsarbetarnas löner klarare under de
fastanställdas.
– Här borde man undersöka noggrannare om detta beror på personliga egenskaper
eller på skillnader i arbetsuppgifterna, säger Kauhanen som själv lutar åt den
sistnämnda orsaken.
– De som har tidsbundna anställningar blir också utan sådana förmåner som har
att göra med anställningens längd.
Det är ytterst knapphändigt utrett i vårt land hur de tidsbundna anställningarna
påverkar löneutvecklingen och karriären. Man kan dock anta att de visstidsanställda
inte står särskilt starkt i de lönesystem som bygger på arbetsvärdering och att de
inte heller avancerar särdeles lätt.
Förtjänstnivån sänks också av att visstidsjobben oftare än normalt är
deltidsanställningar.
Svagare socialskydd
I slutet av förra decenniet förbättrades de atypiska arbetarnas rätt till semester,
pensionsskydd, sjuklön och rätt till arbetspension. Men de osammanhängande
anställningarna och den lägre förtjänstnivån avspeglas direkt på arbetslöshets- och
socialskyddet.
Den största risken när det gäller den visstidsanställdas utkomst är att hon blir
arbetslös när anställningen är över. När man blir arbetslös är det viktigt om man
har chans att få inkomstrelaterad dagpenning. Villkoret för den är att man hör till en
arbetslöshetskassa och uppfyller arbetsvillkoret. Här är det ofta svårt för en
snuttjobbare att uppfylla villkoren, och då kommer det behovsprövade
arbetsmarknadsstödet i fråga och ofta också utkomststöd.
Också om man har rätt till inkomstrelaterad arbetslöshetsdagpenning har det
betydelse hur man definierar snuttarbetarens fasta inkomstnivå, när perioden i
arbetslivet också har omfattat tider utan inkomst. Samma problemhärva går sedan igen
när det gäller pensionsskyddet, moderskapspenning och sjukdagpeng. En snuttarbetare
kanske inte borde bli sjuk …
När man räknar samman hela potten går snuttarbetaren ut som förlorare.
HEIKKI
LEHTINEN
