Att vara hantlangare till en yrkesman står inte särskilt högt i kurs. Att det handlar om ungefär ett tredje klassens arbete syns också i lönesättningen och i den ringa uppskattning arbetet får. De vanligaste hantlangarna i dagens arbetsliv är väl hamburgerförsäljarna, städarna eller deltidskassan i butiken.

Det som är typiskt för ett hantlangarjobb är att det är monotont, sker under tidspress, inte kräver yrkeskunskap, är osäkert och ger dåligt betalt.

Om hamburgerstekande är bland det tristaste man kan göra går nog kännetecknen igen också i många andra jobb. I grund och botten handlar ett jobbs status om hur den som utför jobbet själv ser på sitt arbete och upplevelserna av vad ett hantlangarjobb är varierar.

De som är anslutna till FFC-förbund är ofta väl förtrogna med olika hantlangarjobb.

I en medlemsundersökning för ett par år sedan ansåg var tredje att de utförde jobb som understeg deras färdigheter och att deras möjligheter att påverka jobbet hade minskat. Varannan var tvungen att upprepa en och samma rörelse och nästan lika många upplevde oavbruten stress.

FFC:s medlemmar utför monotona arbetsuppgifter i klart högre grad än man gör i EU i snitt. Enligt den s.k. Dublinstiftelsens förfrågan utför drygt var tredje EU-medborgare monotont arbete.

Arbetet understiger förmågan

I arbetslivsbarometern från år 1997, som användes som bas för FFC:s medlemsundersökning, framgick det att i synnerhet kvinnor och unga upplevde konflikt mellan vad de gjorde och vad de kunde. Över hälften av kvinnorna under 30 år trodde sig klara mera krävande uppgifter än vad som stod till buds.

Konflikten mellan färdigheter och krav är störst i industrin men drabbar allmänt också kvinnorna i den privata servicesektorn.

När Statistikcentralen skannade färdigheterna över hela löneskalan minskade gapet mellan arbetets innehåll och arbetarens förmåga något. Gapet var allra störst när det gällde unga män och i synnerhet män i den privata servicesektorn.

Obalansen mellan fordringar och färdigheter kom klart fram också i Metallarbetarförbundets medlemsundersökning i fjol.

Hälften av förbundets medlemmar menar att färdigheter och krav motsvarar varandra, nästan två av fem vore beredda att få mer krävande uppgifter och bara 13 procent ansåg att deras utbildning inte riktigt räckte till för det jobb det gjorde.

Folket skyr de sämsta jobben

I folkmun blir ett jobb hantlangarjobb då det är dåligt betalt och inte sysselsätter full tid, då det är enformigt och inte kräver hög yrkeskunskap eller utbildning.

Tidningen Suomen Kuvalehti har sedan 1991 utrett medborgarnas uppfattning om goda och värdesatta yrken.

Den senaste utredning, som är ett par år gammal, höll kvar läkarna och framför allt kirurgerna i den absoluta toppen. Ingen annan än flygkaptenerna kunde komma ens i närheten. Mest värdesattes olika vårdyrken inom den offentliga sektorn och bland FFC-jobben steg mentalvårdarna högt på listan.

I listans botten återfinns jobb som utför s.a.s. på golvnivån, i handeln, restaurangbranschen, på kontor, bilhjälpkarlar och bilförsäljare, lagerarbetare, gravgrävare, arbetsförmedlare, slaktare, tullmän o.s.v. Allra sist löper dock springpojken men han har sällskap av en annan: partisekreteraren.

Hantverkare, såsom snickare, trädgårdsmästare, bagare, timmermän, murare, rörmontörer och servicekarlar, skogsarbetare och gårdskarlar är alla på uppåtgående på trendbörsen.

Överkvalificerade

Då utbildningsnivån har stigit snabbt under de senaste decennierna har man, speciellt i internationella undersökningar, försökt utröna hur väl nivå och arbete motsvarar varandra. Resultatet är att en tredjedel av löntagarna har yrken som de är överkvalificerade för, grovt taget kan man säga att de är hantlangare.

Man tror vanligen att överkvalificering är ett problem för akademiker. De internationella utredningarna visar emellertid att detta är fel: det vanligaste är att de med lägre yrkesexamen är överkvalificerade för sitt jobb.

Forskare Ulla Hämäläinen som har studerat problemet bland akademikerna i vårt land konstaterar att man i brist på material inte har forskat i hur det ter sig bland dem med yrkesskol- eller yrkeshögskolexamen.

Preliminärt kan man dock skönja att en stor del av dem som har gått ut yrkeshögskolan arbetar i jobb som klart understiger deras färdigheter, säger Hämäläinen.

Hämäläinen har i sin egen undersökning bland akademikerna konstaterat att överkvalificering minskar lönen med omkring tio procent.