Klockan närmar åtta på morgonen. I köket vid Lohtaja lågstadieskola är personalen redan på språng. Köksan Eila Kyllönen kom på jobb för en halv timme sedan och har kommit igång med salladen. Vid spisen rör kocken Marianne Uusko om i kastrullerna. Hennes arbetsdag började prick sju idag. Det står köttbullar på menyn, men dessutom skall dietportioner av olika slag tillredas; för laktos- och glutenintoleranta, allergiker och diabetiker. Medan kastrullerna sjuder hoppar Marianne in och fixar vägkost åt en klass som skall på utflykt idag.

Bemanningen i köket är exakt dimensionerad enligt det behov som finns vid olika tider och arbetsskeden. Alla deltar i allt. Både matlagning och städning hör till teamets uppgifter, upplyser kökschefen Eija Uhlbäck, teamets ledare.

Vid niosnåret drar Eila Kyllönen iväg till Purola daghem där hon först städar gymnastiksalen, sedan dukar och portionerar ut mat — som levereras från skolköket — åt barnen, dukar av och diskar och till sist städar resten av lokalerna. Exakt klockan 15.09 slutar arbetsdagen enligt schemat, men vid behov flexar hon.

– Det har jag ingenting emot, behöver jag nån gång en timme ledigt flexar jobbet också.

I praktiken är det så att Marianne och Eila hoppar in för varandra om det behövs.

Självstyrda

Bägge berömmer lagandan i köket. Man ställer upp för varandra och funderar tillsammans ut hur man skall få jobbet att löpa smidigast möjligt. Tempot är visserligen hårt hela tiden, men stämningen god och arbetet jämnt fördelat. Omväxlande är det också när arbetsuppgifter och -tider varierar, tycker Eila.

–Det är en spännande och utmanande process vi gått igenom för att komma fram till det system vi har idag, säger Eila Uhlbäck. Det tog sin tid innan alla fann sin plats i teamet, men nu fungerar vi som ett sammansvetsat lag där var och en försöker bidra till helheten efter bästa förmåga.

Teamet hon leder består av sex anställda vid skolan i Lohtaja, två i Huuhkajavaara skola och en anställd med sysselsättningsbidrag.

– Vi betonar teamarbete och styr själva arbetsprocessen. Vi försöker planera arbetet så att det fördelar sig möjligast jämnt under dagen.

Arbetsstyrkan anpassas till den arbetsmängd som finns vid olika tidpunkter. Den flexibilitet detta kräver har man fått genom att ingå ett lokalt avtal om arbetstidsarrangemangen. Övertidsarbete kan exempelvis kompenseras i ledig tid under perioder med mindre arbete.

En viktig del av utvecklingsprocessen har varit att noggrant gå igenom alla arbetsskeden, förenkla dem och försöka utföra allt så rationellt som möjligt. Eija kan inte direkt peka på omvälvande enstaka förändringar, mer handlar det om fler mindre saker som tillsammans ger betydande resultat. Man använder mer halvfabrikat, har effektivare utrustning och är framförallt motiverade.

– Alla är inriktade på att leverera ett bra resultat, att köket och städningen skall fungera klanderfritt.

Leverantörer

Det är så man uppfattar sig, som en leverantör som har att se till att skolan får dugliga köks- och städtjänster. Skolans rektor är inte en överordnad utan representerar kunden.

Köksfunktionerna i Lohtaja skola har inte konkurrensutsatts, men Eila är övertygad om att man nog skulle klara en konkurrensutsättning.

Köksteamet tar också emot beställningar utifrån. Föreningar och enskilda som ordnar tillställningar i skolan beställer mat och kaffe av köket. Man tar också i mån av möjlighet mot beställningar på bakverk och tårtor till familjefester och dylikt.

Utbildning är en viktig del av utvecklingsprocessen. Marianne Uusko började som köksbiträde och är nu kock. Hon är kökschefens ersättare, men hoppar som sagt vid behov in som ersättare för köksan Eija också. Att kombinera städarbete med arbetet i köket ser hon inte som något problem. Inte heller statusmässigt.

– Det ger bara omväxling. Dagen kan börja tidigt med att man städar skolans gymnastiksal. Sedan tar kockandet vid. Grovstädningar sköter vi oftast tillsammans.

Skolan har 280 elever i klasserna 1 – 6. Skolmåltiden serveras från kl 10.30 stegvis så att klasserna kommer med fem minuters intervaller. Dessutom serveras mellanmål åt eftermiddagsklubben och eleverna har möjlighet att köpa ett mellanmål på eftermiddagen. Sammanlagt levererar köket ca 460 konkurrenskraftiga portioner per dag.

HANS JERN

  Kaukametsäs kongresscenter är utmanande, liksom musikinstitutets utrymmen, tycker anstaltsvårdare Eija-Liisa Koistinen. Utbildningen kan omedelbart tillämpas på det egna arbetet. Utbildningen ger också kunskap att hantera olika slags maskiner och apparater och att rätt behandla olika slags fina ytmaterial som det finns gott om. Det fina materialet får inte förstöras.

– Arbetet i självstyrande team är mer ansvarsfullt än tidigare. Teamets ledare har tagit över arbetsledningens ansvar, konstaterar Eija-Liisa Koistinen och önskar att det ökade ansvaret och de fördjupade kunskaperna också ska börja synas i lönekuvertet.

Koistinen har grundexamen som lokalvårdare. Nu studerar hon för yrkesexamen i anstaltsvård. Dessutom håller man som bäst på och lär sig hur man kan dra nytta av adb i jobbet. Det handlar t.ex. om att behärska e-posten för i framtiden kommer teamen att beställa städmaterial och -redskap via e-post.

– Antalet kvadratmeter som ska klaras av per städare har ökat och det förutsätter att man behärskar nya maskiner och arbetsmetoder. Också själva städandet är annorlunda idag än det var för tio år sedan.

Utvecklingsprojektet som har pågått under de senaste åren har lett till att informationen löper bättre både mellan enheterna och inom dem. Nu förstår man att det är bra om de som ansvarar för städandet känner till vilka slags verksamheter som pågår i huset och vid vilka tider. Det betyder att alla arbeten blir utförda i tid utan att städandet är i vägen för den egentliga verksamheten.

Eija-Liisa Koistinen är nöjd över att teamen får vara med och göra upp serviceavtal. Inom kort ordnas det också en kurs i hur man mäter jobben.

– Avigsidan med de ständiga kurserna och utvecklandet är att det egentligen inte finns tid att lära sig de nya sakerna i praktiken då det egentliga arbetet är mätt enligt så pass snäva tidsramar.

Eija-Liisa Koistinen är nöjd över att uppgifterna har breddats men konstaterar att det kanske har blivit väl mycket nytt på alltför kort tid.

AINO PIETARINEN