– Vårt gemensamma mål bör vara att stänga Östersjön för undermåliga fartyg med billig arbetskraft och att bygga upp jämlika avtalsmodeller baserade på likalönsprincipen för de fartyg som trafikerar här.

Zitting blickade bakåt på åratal år av avvärjningsstrid för att hålla kvar den finska handelsflottan. Danmarks införande av nettolön ledde till en kedjereaktion i Sverige och slutligen i Finland, sade han och riktade ett tack till kommunikationsminister Leena Luhtanen, en gest som hon returnerade med att tacka arbetsmarknadsorganisationerna för gott samarbete.

– Finland är exceptionellt beroende av fungerande sjötransporter, 80 procent av utrikeshandeln går på köl. Inte utan orsak har Finland kallats EU:s tredje östat, i dag väl den femte, vid sidan av Storbritannien, Irland, Cypern och Malta, sade ministern.

Klas Valbärj, generalsekreterare för Nordiska Transportarbetarförbundet NTF, påpekade att alternativen för att få redare att avstå från utflaggning är två, ett omfattande statsstöd eller att lätta på de fackliga kraven. Ingetdera är särskilt attraktivt.

Avdelningschef Kirsti Palanko-Laaka, FFC, påpekade att sjöfolket är unikt med egen lagstiftning, nog så berättigad då förhållandena till sjöss är extraordinära.

– Sedan 1980-talet har det pågått en ständig strid om arbetsplatser och arbetsvillkor, det har gällt utflaggning, bekvämlighetsflagg, parallellregister. FS-U har ställts med ryggen mot väggen men klarat sig väl.

Mauri Lundén, ordförande för Transportförbundens Fedration, underströk behovet av ett gemensamt stöd till det förbund och den bransch som hotas av billig arbetskraft.

Omval — men var är kvinnorna

En unikt samstämmig kongress omvalde ordföranden Simo Zitting och utsåg utbildnings- och socialsekreterare Pekka Teräväinen till ny förbundssekreterare efter mångårige sekreteraren Erkki Ukkonen som går i pension.

Delegaten Tarja Rännäli efterlyste flera kvinnor såväl i styrelsen som bland kongressdelegaterna — av de 51 delegaterna var endast 11 kvinnor. Förslaget applåderades men Eija Kiviö, Åland, fortsätter som enda kvinna i styrelsen med Ulla-May Andersson som suppleant.

Stadgarna ändrades så att medlemmarna är direkta medlemmar i förbundet, inte via sina avdelningar som hittills. Vilken avdelning som tar emot de utländska medlemmarna på finländska fartyg blev öppet.

Avtalssekreterare Klaus Lust visade med grafikens hjälp att garantilönesystemet tycks ha jämnat ut löneutvecklingen något på passagerarfartygen. Något som fick Viking Lines huvudförtroendeman Christer Donner att efterlysa en mer tillförlitlig lönestatistik vid höstens förhandlingar.

FS-U går in för att ersätta termen blandbesättning med termen billig arbetskraft. Enigheten sträckte sig också till motionerna och behovet av att bl.a. trygga sjöarbetsplatserna och öka arbetssäkerheten.

Arbetsgivarna bör ta sitt samhällsansvar

I sin resolution underströk Sjömans-Unionen sin vilja till konstruktiv dialog med arbetsgivarparten, förutsatt att denna visar sig pålitlig och följer ingångna avtal. Också rederierna måste nu ta sitt samhällsansvar och se till att de finländska arbetsplatserna tryggas.

Östersjösamarbetet bör leda fram till jämlika kollektivavtal på fartyg som trafikerar där, ansåg kongressen, och hänvisade till avtalen av ny typ på grekiska Superfast Ferries fartyg och på Finnjet. På sikt vill FS-U se en gemensam takorganisation på Östersjön.

Vice ordföranden Tomas Abrahamsson från svenska transportfacket SEKO sade i en kommentar till Löntagaren att EU-utvidgningen tvingar de nordiska facken att av ren självbevarelsedrift idka ett tätare samarbete med de nya EU-länderna.

– Men vi ska inte sänka vår standard utan hjälpa dem att höja sin, sade han och pekade på samarbetet som redan finns i NTF och i den baltiska kommittén under europeiska ETF.

– I slutändan blir det nödvändigt att fundera på gemensamma kollektivavtal för hela Östersjön men dit är vägen lång. Och då kan en speciell takorganisation behövas.

INGEGERD EKSTRAND

– Det fanns inget fackförbund som steg upp till försvar för de estniska sjömännen efter Estonia. I dag har vi ca 1 000 medlemmar, främst i ekonomijobb på de estniska färjorna mellan Estland, Finland och Sverige. Problemen ombord gäller oftast arbetstid och arbetstakt, säger Vask.

Under sina nio år har EMSA så smått fått redarna att börja följa lagstiftningen och kollektivavtalen. Avtalen löper ut i början av 2005 och går inte in i detaljer på samma sätt som de finländska, något som gör det svårt vid konflikter.

– Löneförhöjningarna blir besvärliga nästa gång. Prisen i EU-Estland gick upp direkt, sockret kostar nu mera hemma än i Helsingfors, konstaterar Vask, inbjuden gäst på FS-U:s kongress och varm anhängare av ett fortsatt samarbete mellan sjöfacken kring Östersjön.

INGEGERD EKSTRAND