Så blev det också motvind för de förslag som har manglats fram under vårens lopp och mötet fick flera gånger lov att rösta. Röstandet började redan vid Textilarbetarförbundets avslutande kongress då en del av Tevas socialdemokrater ville byta ut en blivande sd-ledamot i Kemifackets styrelse. Efter omröstning beslöt kongressen i alla fall enligt förslaget.

Tevas vänsterförbundare kastade dock omkull de tidigare gruppbesluten om storförbundets förbundssekreterare och föreslog för Kemifackets fullmäktige Wikström till ny förbundssekreterare. Vänstern sprack alltså i det fusionerade Kemifacket och Svanfors anhängare marscherade ut från gruppmötet.

Eftersom Kemifackets vänstergrupp ställde två olika förslag valde nästan alla socialdemokrater att rösta blankt. De avgjorde dock inte valet för Wikströms röster kom från vänsterförbundets grupp.

Fullmäktiges ordförande blir Vuokko Sallinen som kommer från Teva, första viceordförande Voitto Rekkinen och andra vice Ari Hartonen, bägge från det ursprungliga Kemifacket.

Strategipapper filades

Fullmäktige var i huvudsak tillfreds med det strategidokument som har gjorts upp på basen av förbundens värderingar, men efterlyste vissa konkretiseringar och justeringar. Den nya styrelsen fick som första uppgift att göra dem, och grep sig an verket med detsamma.

Främst den del som definierar förbundets industripolitik krävde förtydliganden.

Hannu Tuominen föreslog att rubriken "Industripolitik handlar om att vilja" skulle ändras till "Att bevara arbetsplatserna handlar om att vilja". Dessutom ville han ha ett omnämnande om att Kemifacket verkar på ett sätt som gör det möjligt att bevara jobben i Finland. I fullmäktigedebatten vann Tuominens förslag genklang och styrelsen fortsatte finslipningen.

Styrelsen skrev in Tuominens övriga förslag i dokumentet men behöll den ursprungliga rubriken, för industripolitik handlar om mer än att bevara jobben i Finland. Att bevara jobben står dessutom utom räckhåll för förbundet att påverka. Styrelsen förde dock in Tuominens övriga rubrikförändringar i det slutliga dokumentet.

Vallittu risade ägarpolitiken

Kemifackets ordförande Timo Vallittu fäste uppmärksamhet vid den nationella industripolitiken och ägarpolitiken. Industripolitiken står också i framtiden högt på förbundets agenda, rentav högre än tidigare.

Vallittu betonade behovet av en redigare nationell ägarpolitik för de finländska företagen och ägarna, en politik som främjar en lönsam företagsverksamhet framom att sälja ut företag.

– Det förefaller idag som om vad som helst är till salu till vem som helst bara priset är ens lite rätt. I all synnerhet retar jag mig på hur de företag som står lantbruksproducenterna nära agerar i samband med företagsköp. Man talar vackert om inhemsk produktion men så fort det är möjligt säljer man till utlandet. Raisios och Valios handlande den senaste tiden visar att det är så, kritiserade Vallittu. För statsbolagens del finns det nu en våldsam iver att privatisera och skilja åt verksamheterna i bolagen, vilket Fortums och Kemiras prejudikat om att börsnotera delar av företagen illustrerar.

FFC:s ordförande Lauri Ihalainen välkomnade det nya förbundet och önskade att Kemifacket fortsätter sin näringspolitiska dialog.

Ihalainen hoppades att Teva och Kemifacket kan utnyttja den styrka som finns i förbundens respektive organisationskultur. Som vägkost till det nya förbundet ville Ihalainen ge solidaritet, verkligt samarbete och vi-anda, vilka behövs om kemin mellan de två ska fungera.

Den nordiska fabriksarbetarfederationens ordförande Leif Ohlsson ville i sin hälsning påminna om den växtvärk som uppstår då två förbund förenas. I Sverige gick motsvarande förbund samman för tio år sedan.

– Som bäst diskuterar vi med nordiska metall om att grunda en ny gemensam organisation som bättre motsvarar tidens och globaliseringens krav, berättade Ohlsson för det förenade fullmäktige.

AINO PIETARINEN