I resolutionen konstaterades bl.a. att det redan nu finns alltför
många motvilligt deltidsanställda och osäkra anställningar inom servicebranscherna.
Arbetsgivarna vill också hela tiden öka mängden avtal i enskilda företag. Det är
sällan fråga om likvärdiga, frivilliga överenskommelser utan ofta direkt utpressning,
hot om att arbeten ges ut på entreprenad eller om påtvingat företagarskap.
Speciellt oroande är den oreglerade utvecklingen med ökad inhyrning av arbetskraft.
Servicefackets representantskap kräver att få klara spelregler för såväl uthyrning
som inhyrning av arbetskraft. Detta är ännu aktuellare nu när EU har utvidgats och
marknaden översållas av serviceproducenter som har brister i sin verksamhet.
Arbetsgivarna inom servicebranscherna har en nyckelställning då det gäller
användningen av bemanningsföretag. De bör ha reda på till vilket pris och enligt vilka
arbetsvillkor bemanningsföretagen utför arbetet. PAM följer noggrant med läget och
förutsätter att myndighetsövervakningen får mer resurser.
Också ordföranden Ann Selin påtalade olägenheterna med det oreglerade
hyresarbetet och att arbetskraften flexar i det oändliga. De arbetstagare som är inhyrda
i företag saknar i praktiken anställningsskydd. Marknaden är öppen också för
utländsk inhyrd arbetskraft och det finns ingen som verkligen kan övervaka deras
arbetsvillkor.
Det är fullkomligt obegripligt hur lättvindigt somliga är redo att offra de
serviceanställdas utkomst med hänvisning till sysselsättningen. Vill de
verkligen vara med och främja en samhällsmodell där det finns en ständigt växande
grupp arbetande fattiga? Det verkar också ologiskt att vi i en allt mer globaliserad
värld svarar på Kinafenomenet med att skära ner kostnaderna för de serviceföretag som
närmast verkar på hemmamarknaden, sade Selin med adress Finlands Näringslivs blivande
vd Leif Fagernäs, som i offentligheten har stött avtalsmodeller som ökar
inkomstskillnaderna och drabbar de anställda inom servicebranscherna.