Hast spetsar till situationen en aning men helt fel har han inte. Han förklarar att fackavdelningarna förr hade både en roll i samhället och bevakade medlemmarnas intressen men att de förgubbade aktivisterna inte längre orkar göra annat än ordna pilkningstävlingar för sina medlemmar. Men de klamrar sig ändå envetet fast vid sina positioner.

– När sedan FFC:s lokalorganisationer är sammansatta av regionens fackavdelningar så finns det inget mer att säga.

I Lappland har man försökt slå samman förbundets små fackavdelningar men också där har man stött på patrull. I den östra delen av regionen är envisheten något lindrigare än i den västra.

– De ligger nog på sitt yttersta. Hos oss är det nästan bara Ivaloavdelningen som är aktiv. Där lyckas man locka medlemmarna med för att t.ex. tenta sina arbetsgivare. Också Greenpeace har hållit avdelningen alert.

Hast menar att det skulle finnas en hel del intressebevakning att sköta i Lappland. Det finns glipor i organisationsgraden och förtroendemannanätverket fungerar någorlunda bara på Skogsstyrelsens arbetsplatser. Fackavdelningarna kunde dessutom göra en hel del för att förbättra livssituationen för människor genom att rikta initiativ till kommunerna.

– Från de arbetsplatser som har förtroendeman får vi aldrig några problem att ta hand om, för dem löser man redan på arbetsplatserna. Men på de övriga arbetsplatserna uppstår det mängder av konflikter. Lapplandsdistriktet står för fler rättskonflikter än hela det övriga träarbetarfältet tillsammans.

– Också det här kan man förklara med den lappländska tjurskalligheten. Man bara inte kan ge efter på någondera sidan så med förhandlingar kommer man inte långt. Många arbetsgivare för om och om igen samma slags fall till rätten bara för att gång efter gång se sig slagna. Vi går till rätten bara för att segra, konstaterar Erkki Hast.

Förtroendemännen sköter sitt jobb

Erkki Hast uttrycker oro över förtroendemannanätverket. Förtroendemännen kan sin sak och sköter sitt jobb väl. Men det är fackavdelningarna som borde kartlägga arbetsplatserna i sin region och se till att det finns förtroendemän på alla arbetsplatser. Det vore nödvändigt.

Distriktsombudsmannens oro är berättigad. Nittio procent av hans arbetstid går direkt till intressebevakning. Lönetillgodohavanden, det ena efter det andra, uppsägningar och upplösta anställningar. Bara tio procent av arbetstiden hinner Hast ägna åt organisationsarbete. Han har slopat alla onödiga möten och tillställningar. Tiden fylls av telefonrådgivning, konfliktlösning och pappersarbete för de fall som går till rätten.

– I Lappland är man ibland nödd att gå över reviret för andra fackförbund. Våra medlemmar jobbar ibland på arbetsplatser som organiseras av Statsfacket, KAT och Byggnadsförbundet och också det motsatta förekommer. Vi hjälper våra medlemmar och samarbetet mellan förbundens ombudsmän förlöper väl.

– Men framtiden är bekymmersam, inte min egen men medlemmarnas. Jag går i pension i höst och på Träförbundet grunnar man över vilka tjänster som ska besättas. Min tjänst är i farozonen, och om förbundet slopar den sköts medlemmarnas ärenden på annat håll. Jag tror inte någonting blir bättre genom att flytta våra problemhögar till distriktskontorets bord i Uleåborg. Trots att mycket av arbetet sköts via telefon och e-post återstår alltid en hel del problem som måste skötas konkret på ort och ställe.

– Vi ombudsmän vore klart mindre viktiga om det bara fanns ett heltäckande nät av förtroendemän, men det gör det ju inte!

Tillgodohavanden söks ut i efterhand

Regionens höga arbetslöshet inverkar förödmjukande. Pga. den törs man inte kräva ut uteblivna förmåner eller rätta till olägenheter så länge man är på jobb. Man är på riktigt rädd att förlora sitt jobb. Visserligen kunde man på arbetsplatserna försöka agera kollektivt men också här sätter den lappländska envisheten stopp.

– Tyvärr kan inte alla frågor lämnas olösta tills anställningsförhållandet är över för t.ex. övertider förfaller på två år. Men också i övrigt lämnar man allting till sista minuten.

– Det är många som har sina kvitton snyggt ordnade i tidsföljd i sina mappar, vilket ju är förutsättningen för att kunna driva in uteblivna löneförmåner. Men så finns det det här gänget med skrynkliga lappar i rockfickan. Lönekvitton och kontoutdrag har helt enkelt rykt i papperskorgen. Försök då reda ut hur mycket lön som har blivit obetald, suckar Erkki Hast som efter alla år som ombudsman är bekant med alla. Han vill understryka vikten att man sparar alla dokument. Och tillägger att det inte är mycket lönt att börja ljuga.

– Jag luskar ändå alltid fram sanningen innan jag börjar driva in någons tillgodohavanden eller för ett fall till rätten. Jag har sett alla slags försök här.

– Skogsmaskinsförarna är ett släkte för sig. Jobbar gör de dygnet runt men de kommer först i efterhand och försöker få ut sina tillgodohavanden.

Träförbundets distriktsombudsman i Lappland, Erkki Hast ägnar merparten av arbetstiden åt intressebevakning, till förhandlingar och utredningar.