Träffen var en samträff där FFC:s svenska sekretariat med svenska sekreteraren Anita Spring i spetsen och sekretariatets ordförande Christian Bäcklund vid rodret pejlade ålänningarnas åsikter.

Och sällan har väl en grupp ålänningar varit så samstämmiga.

Den ena efter den andra av femtontalet fackligt aktiva från Servicefacket PAM:s fackavdelningar för handeln och för hotell/restaurang samt fackavdelningar som företrädde Bil och Transport, KAT; Livs, Medieförbundet, Metall, Postförbundet, Postens tjänstemannaförbund och Sjömans-Unionen slog fram argument FÖR — inte ett enda EMOT — ett fortsatt synligt FFC i landskapet.

– Åland med sina särdrag kräver en person på ort och ställe, en person som är insats i våra speciella förhållanden. En person som åtnjuter myndigheternas och arbetsgivarnas förtroende och har satt sig i respekt, kunde diskussionen konkluderas.

Den bakomliggande orsaken till oron att Åland mister sin regionchef och sitt regionkontor är FFC:s kongressbeslut från år 2001: att endast besätta hälften av de 40 jobb som blir lediga då FFC:s anställda går i pension fram till 2007.

Egna åländska lagar ökar och kräver insikt

Den åländska lagstiftningen skiljer sig på många punkter från den i riket och det är viktigt att FFC:s representant är insatt i de här frågorna, speciellt i arbetskrafts- och utbildningspolitiska frågor, säger Kurt Gustafsson, FFC:s regionchef på Åland sedan 1988.

Den nya självstyrelselagen 1992 fick ytterligare fart på lagstiftningen i öriket, den började allt mer fjärma sig från den finländska, i vissa fall ett rent medvetet politiskt val, enligt Gustafsson.

– Därför går det ingalunda att direkt tillämpa de finländska lagarna som många i riket tycks tro. Det gäller att studera det åländska regelverket innan man lägger ut en strategi och det är det verkligt stora arbetet för mig. Jag bevakar arbetstagarnas intressen gentemot landskapsregering och lagting, sådant går inte att sköta från Helsingfors, säger han.

FFC sitter med i olika organ, t.ex. bokarbetarnas Tommy Lindholm är FFC:s representant i lärlingsnämnden och i arbetskraftskommissionen. Han får stöd av Gustafsson, som själv sitter med i ÉU:s övervakningskommittéer för mål 3 och 2 — den sistnämnda har mandat till 2007 och där har Sjömans-Unionens Henrik Lagerberg nu efterträtt Gustafsson.

– Det är en hel massa EU-material att läsa in sig på. Så representerar jag FFC i arbetsmarknadsrådet, som är underställt landskapsregeringen (den forna landskapsstyrelsen bytte namn den 1 juni), arbetspensionsförsäkringsbolaget Alandia med flera.

Medlemsflykt om FFC flyttar

Facklig verksamhet på svenska har Kurt Gustafsson sysslat med som svensk sekreterare på FFC 1973–84, därefter jobbade han i fyra år på Nordens Fackliga Samorganisation i Stockholm för att alltså ta över jobbet som regionchef på Åland 1988. FFC:arna var då 1 200 — medlemtalet hade sjunkit under de år då regionkontoret var obemannat. I FFC-förbundens fackavdelningar på Åland finns i dag ca 3 000 medlemmar.

– Potentialen är åtminstone 5 000, statistiken är skral, men om vi lämnar fältet fritt för Akava och TCÅ (FTFC:s förhandlingsorganisation för landskaps- och kommunalanställda) så tappar vi direkt medlemmar där vi och FTFC finns i samma sektorer. Det är otroligt viktigt att FFC har en representant och en adress uttryckligen på Åland, från riket sköts inte detta, säger Gustafsson med eftertryck.

Det andra stora hotet är den privata arbetslöshetskassan i Loimijoki (på finska Loimaa). Åländska företagarföreningen marknadsför den aktivt, distribuerar material och anslutningsblanketter.

– Visst kommer en del tillbaka, speciellt då de ringer mig om något problem och tror sig vara med i facket. Jag upplyser dem om att de bara har en försäkring men får ingen hjälp från facket då de inte är medlemmar, säger Gustafsson torrt.

Ifrågavarande kassa går också starkt ut på svenska, har telefonnummer där en svensk röst svarar.

– FFC-förbundens kassor är tyvärr usla på svenska. En stor del av min tid går åt till rågivning till arbetslösa, och att fungera som tolk mellan ålänningarna och förbundens arbetslöshetskassor.

Små arbetsplatser — inga huvudförtroendemän

FOA, KAT:s åländska förhandlingsorganisation för kommun- och landskapsanställda är vid sidan av Finlands Sjömans-Unions kansli de enda förbund som etablerat sig på Åland.

– Förbundens egna kontor ger inte ansikte åt FFC. Det är viktigt att FFC-logon syns i landskapet, säger Gustafsson och tillägger att oberoende av förbund så tar folk kontakt med FFC-byrån.

Arbetsplatserna på Åland är ofta små och saknar huvudförtroendemän som har skolats och kan hoppa in vid förhandlingar

– Det är en stor resurs som saknas, säger Gustafsson som sköter förhandlingar för postanställda, hoppar in då andra förbund så behöver och också företräder medlemmar i domstol. En viktig bit är också att överlag fungera som språklig förbindelselänk mellan FFC-förbunden och Åland — i bägge riktningar.

– Jobb finns det så mycket jag orkar med! Och här på Åland, där arbetarklassen inte har så djupa rötter har det varit viktigt att få fram att facket är rumsrent!