Kampen mot svartjobb och ekonomiskt brottslighet har blivit något av
ett varumärke för lokalorganisationen i Borgå. Det började med turbulensen kring en
stor skattebrottshärva i skeppsbyggnadsbranschen för omkring tio år sedan. Den blev
något av en väckarklocka för de fackligt aktiva i regionen och efter det har man
samarbetat med myndigheter, politiker och arbetsgivarorganisationen för att motarbeta
skattefiffel och utnyttjande av illegal arbetskraft.
Nu senast är det hotell- och restaurangbranschen som synats i sömmarna.
Mycket positivt är, framhåller Blomqvist, att också seriösa företagare numera
ställer upp för att motarbeta fifflet. En av inledarna på presskonferensen var Hannu
Tuomala, VD för ett av stadens större företag i branschen.
Konkurrenssituationen försvagas ju allvarligt för rejäla företag om det får
förekomma fusk med löner, sociala avgifter och skatter. Men situationen har blivit
bättre. De stora håller sig till spelreglerna. Det är närmast i små företag problem
ännu förekommer.
Blivit synliga
Lokalorganisationen i Borgå representerar ca 4000 betalande medlemmar i
FFC-förbundens fackavdelningar i Borgå med omnejd. Uppslutningen är inte total. De
flesta fackavdelningar hör till lokalorganisationen, men Metalls avdelning står utanför
och Kemifackets avdelning i Sköldvik gick ut för några år sedan till följd av interna
motsättningar. Nu hyser Blomqvist dock hopp om att få Kemiska tillbaka. Grannkommunen
Sibbo har egen lokalorganisation för ca 500 medlemmar. En samgång mellan de två har
varit på tapeten.
Kampanjerna mot grå ekonomi är sältan i en i övrigt rätt traditionell verksamhet.
Genom att våga sticka ut hakan i denna något kontroversiella fråga har man blivit
uppmärksammade i lokala medier och blivit synliga. Ove Blomqvist har märkt att
lokalorganisationen numera kontaktas också i andra ärenden. Det finns en medvetenhet om
organisationens existens.
Till den traditionella biten av verksamheten hör ordnandet av arbetarnas Första maj.
I Borgå är det lokalorganisationen som står som arrangör för festen och de politiska
organisationerna deltar. Traditionell festplats har varit Stadshusparken med tillhörande
tal och hornmusik. Något demonstrationståg har inte arrangerats de senaste åren.
I år ville man förnya arrangemangen och beslöt hålla festen på torget.
Vi gick till folket när folket inte längre kom i så täta skaror till oss,
säger Ove småleende.
Ett lyckat experiment, tycker han, folk stannade upp, lyssnade till talen, och kom fram
och pratade. Men festtalaren från FFC hade nog vunnit på hålla sig till ett tydligare
och mer kortfattat koncept.
Händerna fulla
Organisationsarbetet fyller Ove Blomqvists kalender. Han är också ordförande i Bil-
och Transportarbetarförbundets Borgåavdelning och sitter i stadsfullmäktige. Uppdragen
ger andra uppdrag i arbetskraftskommissionen, i vuxenutbildningscentralen Edupoli osv.
Sysslorna ger många bekanta men få vänner. Det blir liksom inte tid att odla
djupare vänskapsband, konstaterar han med ett stänk av vemod i rösten. Jag
lyfter på hatten åt dem som lyckas begränsa sig till ett enda förtroendeuppdrag och
sköter det bra.
Den avgränsningen har han gjort för sin egen del att han deltar i kärnan av det
fackliga och politiska arbetet, men inte i mer perifera verksamheter som fritidsaktivitet
och fester av olika slag.
Den verksamheten är nog helt ok, men man bara hinner inte med allt.
Stödet uppifrån vill Ove inte klaga på. Centralorganisationen informerar nog sina
undersåtar och har ständigt något projekt på gång. Den som skall leva upp till
förväntningarna har händer fulla.
Närmast vill jag påminna om att vi som verkar på fältet också har ett
civilt jobb att sköta.
Rent strukturellt tycker Ove att den fackliga verksamheten är uppbyggd på rätt
sätt. Fackavdelningarna har hand om sådant som hör till intressebevakningens område
och lokalorganisationen har hand om samarbetet och kontakterna till myndigheter.
Vi har på sätt och vis samhället som motpart. Vi är det lokala FFC och
uppfattas också på det sättet av närsamhället.
HANS JERN