Så summerar Tytti Uljala erfarenheterna av samgången med Metallarbetarförbundet. Uljala var tidigare medlem i Bil- och maskinhandelns union BMU. Förbundet gick samman med Metall sommaren 2003.

Tytti Uljala var, som medlem i BMU:s styrelse, aktivt med och jobbade för fusionen. Hon menar att beslutet var riktigt.

– Fusionsprocessen varade länge, hela 90-talet sökte vi en kompanjon. Bl.a. FTFC-anslutna Tjänstemannaunionen friade till oss. Till Metalls fördel talade det faktum att bil- och maskinverkstädernas arbetstagare redan är medlemmar i Metall. Också det vägde tungt att BMU redan var medlem i FFC, säger Uljala.

Bil- och maskinförsäljarna var tidigare, och under annat namn, medlemsförbund i TOC. Efter TOC:s fall flyttade förbundet till FFC. Före fusionen med Metall hade förbundet 3 800 medlemmar.

Trots den långa förberedelsetiden gick inte beslutet om fusion igenom i BMU:s beslutande organ med en gång.

– Tills sist var ändå alla ense om att fusionen var en bra sak. Ett litet förbund, i vars avtalsbransch organisationsgraden lämnar en del övrigt att önska, är svagt i avtalsförhandlingar. Ett stort och starkt förbund innebär trygghet för medlemmarna, motiverar Uljala.

BMU organiserade före fusionen omkring 50 procent av dem som arbetar i branschen. Ett problem var just att medlemskurvan pekade brant neråt under hela tiden efter den ekonomiska recessionen.

Gemensamt kollektivavtal

BMU representerade dem som arbetar inom bil- och maskinhandeln och inom reservdelshandeln. Tytti Uljala har arbetat 30 år i branschen, de senaste tio i ett företag som importerar bildäck. Branschens arbetsgivarförbund är Bilbranschens Centralförbund som inte är medlem i arbetsgivarorganisationen EK.

Uljala säger att en ytterst stor fördel av samgången med Metall är det att verkstadsarbetarna och försäljarna i bilbranschen i framtiden kommer att ha gemensamt kollektivavtal. Det underlättar intressebevakningen avsevärt.

Inom BMU:s förvaltning var man extra spänd på hur bilförsäljarna, som ofta betraktar sig som tjänstemän, skulle reagera på samgången med Metall.

– Vi har knappt alls hört någon kritik och det är bara enstaka medlemmar som har lämnat förbundet pga. fusionen. Mer kritik väckte det att medlemsavgiften steg, minns Uljala.

Hon säger att de tidigare BMU-arna är nöjda med Metalls intressebevakning. Irritation väcker närmast Metall starka vänsterimage och det att partipolitiken får avspegla sig på förbundets verksamhet.

Flexibilitet fördel

Tytti Uljala är numera aktiv i sin egen fackavdelning och med i FFC:s lokalorganisation i Vanda. Frågan om vilka förändringar samgången med Metall innebar för den fackliga verksamheten får henne fundersam.

– Inom Metall påför man fackavdelningarna många sådana uppgifter som förbundets personal tog hand om i BMU. Metalls organisations är tung och ganska byråkratisk. Många saker sköts på ett mer ålderdomligt sätt än vad MBU gjorde, säger Uljala.

Bil- och maskinverkstädernas metallare har tagit väl emot MBU-arna.

– Verkstädernas karlar har varit speciellt glada över att det i och med BMU-arna kom med också kvinnor i branschens fackliga verksamhet.

PIRJO PAJUNEN 

Metallindustrins kollektivavtal är det största och det gäller dem som arbetar i metallvaru-, elektronik- och elindustrin. Kollektivavtalet som ingås med Teknologiindustrin, gäller merparten, dvs. 153 000 av förbundets medlemmar.

Inom arbetsgivarlägret är Teknologiindustrin rf ett allt populärare förbund. Allt fler industriarbetsgivare överväger att bli medlem i Teknologiindustri rf, och då ökar också trycket på att börja följa metallindustrins kollektivavtal på arbetsplatserna. Det förebådar kommande organisatoriska gränsstrider mellan FFC:s industriförbund.

Stor och manlig

Metalls image är traditionellt mycket manlig: den första associationen är en (manlig) arbetare i blåställ. I och med att elektronikindustrin har vuxit har förbundet ändå fått ett större inslag av kvinnlighet och en del av blåställen har bytts ut mot vita rockar och skyddshättor. Av förbundets medlemmar arbetar 14–15 000 inom elektronikindustrin.