. vane.jpg (302 bytes)

tema.jpg (2440 bytes)

Professor anser att problemet med representativitet måste lösas i grunden

Europas fackförbund ivrar för samgång

pune.gif (67 bytes)  Fackförbunden i Europa har under de senaste åren genomfört ett otal fusioner. Flitigast har de tyska förbunden varit. På kort tid har fackförbundens antal reducerats från 17 till åtta. Ytterligare fusioner är på kommande. Det spår Jeremy Waddington, som är professor i arbetsmarknadsrelationer vid universitetet i Manchester.

Waddington arbetar också vid det europeiska fackföreningsinstitutet ETUI i Bryssel. Han har skrivit och redigerat ett par böcker i ämnet.

Vilken effekt får de här fusionerna?

De många nationella förbundsfusionerna till trots tror professor Jeremy Waddington att det dröjer länge innan fackförbund går samman över nationsgränserna.  Foto: HILKKA JUKARAINEN– Det finns inget entydigt svar på frågan. Allt beror på hur väl förbunden har lyckats anpassa sig till den nya situationen, berättar Jeremy Waddington för Löntagaren.

– Förbunden har ofta gått samman av defensiva skäl. Medlemskåren har minskat, penningsvårigheter och viljan att bevara förbundets inflytande har drivit dem att förena sig med ett annat förbund.

– Efter fusionen har medlemssvinnet ofta fortgått, om inte det nya förbundet samtidigt har lyckats förnya sina kontaktvägar till medlemmarna. Fusionerna skapar nya utmaningar. Förbund går samman, blir större och samtidigt mer heterogena.

– Olikheterna inom medlemskåren är inget hinder i sig för organisationsviljan. Men om man inte löser de problem som hänför sig till representativiteten och demokratin inom det nya förbundet har man inte vunnit någonting på förbundsfusionen.

– Till exempel det brittiska förbundet för transport- och diversearbetare organiserade för 25 år sedan ett par miljoner arbetare. Idag är de bara drygt 600 000, trots att det som i tiderna var Englands största fackförbund har genomgått fusion efter fusion. De nya medlemmar som fusionerna har fört med sig har inte lyckats kompensera medlemsbortfallet.

– Då man har genomfört en fusion borde man skapa nya metoder för att garantera demokratin och representativiteten. Om ett förbund t.ex. organiserar folk i bankbranschen, handeln och minuthandeln är det inte tillräckligt att man beaktar det när man utser förbundets ledning. Om det i alla dessa branscher arbetar mest kvinnor, får det komma till uttryck i ledningen? Det nya förbundets framgång står i direkt proportion till hur väl man beaktar de här nya kraven, konstaterar Waddington.

Tyska ver,di lyckades

Finns det exempel på lyckade förbundsfusioner?

– Ja visst. T.ex. det brittiska förbundet för offentligt anställa, unison och tyska ver.di som organiserar servicesektorn, har vardera lyckats svara på utmaningarna. Bägge två har skapat nya demokratiska mekanismer för hur medlemskåren är representerad.

– Representativiteten är förverkligad genom ett proportionssystem, som grundar sig på gruppernas relativa andel av hela förbundet. Man måste kunna anpassa sig till förändringarna i arbetslivet.

Waddington menar att också t.ex. finländska Servicefacket har lyckats.

Professorn säger inte rakt ut att kvinnornas svaga representation i förbundens ledning fjärmar kvinnorna från facket. Men fusionerna kräver helt klart nya demokratiska strukturer, och de grupper som har varit dåligt representerade hittills måste lyftas bättre fram.

Han betonar att de här nödvändiga förändringarna är svåra, utan förbundsfusioner. De går lättare att driva igenom i samband med en fusion. Man har bara inte alltid förstått att utnyttja den möjligheten.

Inga gränsöverskridande förbund

Är det ändå så att det stora är vackert? Är det i allmänhet till gagn att slå samman förbund?

– Ju större förbund, desto större inflytande i centralförbundet. Servicefacket har säkert hos er mer att säga till om än de enskilda förbunden hade tidigare.

– Stora förbund är ändå riskabla. De får förbundens anställda att bli väldigt självcentrerade. De börjar bekymra sig över sin egen ställning och arbetsplats. De undrar vilket deras ansvarsområde blir när fusionen är ett faktum.

– Den här fasen kan räcka länge efter själva fusionen och lamslå det nya mammutförbundets verksamhet.

Waddington menar att det är långt kvar till övernationella förbundsfusioner.

– Om och när de uppstår blir det säkert kring en och samma yrkeskår, såsom t.ex. lärare eller järnvägsarbetare.

Jeremy Waddington säger också att förbundsfusionerna skadar de strukturella skillnaderna mellan i synnerhet Englands och Sydeuropas fackföreningsrörelser. I Storbritannien är det fackföreningarna själva som beslutar om sammanslagningar. I Frankrike och Spanien har centralorganisationerna mera makt.

Professor befarar att förbundsfusioner över centralförbundsgränserna är svåra i sådana länder.

EEVA LENNON
London

Löntagaren 6.5.2005 nr 4/05

 

hava500.jpg (350 bytes)

lt-ylos.jpg (843 bytes)lt-back.jpg (825 bytes)

marne.gif (45 bytes)