. vane.jpg (302 bytes)

tema.jpg (2440 bytes)

Choklad kräver fingertoppskänsla

pune.gif (67 bytes)  När man framställer choklad är tiden och temperaturen avgörande. Mest kritisk är den stund då man återupptar framställningen efter nattvilan. Massan, som har stått över natten, måste blandas precis på rätt sätt med tanke på dess konsistens och temperatur. Man kallar arbetsskedet temperering och en erfaren chokladmästare kan t.o.m. utan termometer avgöra när chokladmassan är redo att hällas i formar.

Foto: TUULIKKI HOLOPAINENI Kultasuklaa i Iittala framställer man ännu choklad för hand. Företaget kan ge chokladen nästan vilken form som helst, enligt kundens önskan. Av chokladen har man format kor av Herefordras, motorcyklar och bankkort, försedda med nummerserie och emblem. Vårens nyhet är pyttesmå nypotatisar som, när de smälter på gommen, visar sig vara fyllda.

– Den största utmaningen var att forma en miniatyrmodell av en pappersmaskin i choklad, berättar Kultasuklaas ägare, företagaren Tapani Korpi.

Korpi och hans hustru har sedan 2002 drivit chokladfabriken, som grundades 1990. Utöver ägarparet sysselsätter fabriken tio personer. Av dem har många varit med ända från början.

Yrkeskunskap finns

Minna Virtanen berättar att hon lärde sig hur man gör choklad när hon började arbeta på fabriken för femton år sedan. Virtanen har med tiden fått fingertoppskänsla för choklad, en känsla som hjälper henne att avgöra när massan är rätt i de olika framställningsskedena.

Besökare kan följa med arbetsprocessen i fabriksbutiken. I de öppna chokladmaskinerna rullar mjölkchoklad, vitchoklad och mörk choklad. Med hjälp av en press trycks massan ut i olika slags formar, efter det sker en "omskakning" för att få bort luftbubblor. Därefter ska chokladmassan kylas i en ugn.

– Ett livsvillkor för ett hantverk som vårt är att man har yrkeskunnigt folk. Själv håller jag ännu bara på och studerar chokladframställning, berättar Tapani Korpi.

Virtanen och hennes arbetskamrater pressar snabbt och snyggt chokladmassa i formarna. Korpi medger att hans försök att pressa choklad är betydligt klumpigare.

Flexibilitet ett trumfkort

Marita Rakkolainen blev chokladarbetare i början av nittiotalet efter att ha arbetat som sömmerska. Hon menar att arbetets bästa sidor är att uppgifterna är mångsidiga och att den ena dagen inte är den andra dagen lik. Också säsongerna med sina olika produkter ger omväxling.

Säsong nummer ett är julen, vars förberedelser är igång redan i september. Då gör arbetarna långa dagar och bl.a. packningsavdelningen tar in extra arbetskraft. En annan säsong infaller i juli, då turisterna invaderar Iittala. Kultasuklaa är granne till Iittala glasfabriks butik och museum.

På Kultasuklaa varierar arbetstiden med säsongerna.

– Flexibilitet är viktigt för ett litet företag. I en stor fabrik görs chokladen maskinellt, men med små produktionsmängder är det mest lönsamt att göra för hand. Hantverket gör det också möjligt att hålla ett mångsidigt sortiment och reagera snabbt på beställningar, förklarar Korpi.

Han planerar att bygga ut fabriken och eventuellt delvis automatisera framställningen.

– Vi avstår ändå inte från att göra för hand. Det är viktigt också därför att kunderna i butiken kan följa med framställningsprocessen.

Ständig produktutveckling

Kultasuklaa köper in färdig baschoklad till fabriken men fyllningarna utvecklar man i samråd på företaget. Man smakar sig fram till kombinationer som godkänns för försäljning. Butikens hit är vitchoklad med jordgubbsfyllning. Månadens chokladplatta i maj var salmiakchoklad som blev så populär att man troligen tar in den i sitt permanenta sortiment.

Marita Rakkolainen säger, efter att ha funderat en stund, att fabrikens mörka choklad är hennes favorit. Hon medger visserligen att femton år på chokladfabriken har gjort henne mer eller mindre immun mot choklad.

Arbetstagarna i den lilla fabrikshallen byter plats allteftersom arbetsuppgifterna växlar. Marita Rakkolainen lämnar processen med att forma skalen till en mjölkchokladkonfekt och börjar istället lösgöra chokladen ur dess formar när den har lämnat ugnen. I turen är skiftnycklar som läggs på plåtarna för att invänta transport till packningsavdelningen.

Med vita handskar griper Marianne Merimäki på packningsavdelningen försiktigt den rosenformade konfekten och lägger den i bruna pappersformar. Efter det förpackas konfekten för hand i söta rosenmålade metallaskar.

Löntagaren 3.6.2005 nr 5/05

 

hava500.jpg (350 bytes)

lt-ylos.jpg (843 bytes)lt-back.jpg (825 bytes)

marne.gif (45 bytes)