Invandrarkvinnor söker sig också oftare ut på arbetsmarknaden, mången gång med en utbildning i bagaget som det nya hemlandet kan dra nytta av. Men kvinnorna blir ofta dubbeldiskriminerade, på grund av sitt kön och sitt ursprung.

Trots Finland placerar sig bra internationellt ifråga om jämställdheten mellan könen är vårt land ännu en nybörjare i internationalism, jämfört med många EU-länder, konstaterar Johanna Suurpää, chef för utrikesministeriets enhet för politiska frågor gällande mänskliga rättigheter,

–Att integrera invandrarna — ickediskriminerat och jämlikt enligt den utbildning de har — på arbetsmarknaden till ömsesidig nytta är något vi fortsättningsvis måste jobba hårt med. Inte minst då ökad invandring uttryckligen lyfts fram i regeringens invandrarpolitiska program som snart slås fast, säger hon.

Språkkunskap och lika arbetsvillkor

Finland blir allt internationellare, det ser redan vår åldersstruktur — den sämsta i EU — till. Att säga nej är inget alternativ, frågan är hur göra.

Invandrarkvinnorna uppmärksammas särskilt i programmet. De utgör den grupp som ofta blir utanför, som inte lär sig språk, som inte förmår slå broar till det finländska samhället. Faktorer som är viktiga för att integrera inte bara den gruppen, utan också nästa generation, påpekar enhetschefen.

– Åtgärdslistan är lång, trösklarna höga och alla parter måste involveras i arbetet. Ju fler arbetstagarna med utländskt ursprung är på arbetsplatsen, desto lättare blir det säkert att acceptera olika grupper. Men åtgärder krävs också från arbetsgemenskapens sida, ifråga om utbildning och att man delar med sig av sin kunskap, säger Suurpää.

Och språkkunskap. Utan språk ingen jämlikhet på arbetsplatsen.

– Men också ur jämlikhetssynpunkt är det viktigt att villkoren för utländsk arbetskraft inte är sämre. Dumpning av arbetsvillkor bör förhindras. Här erbjuder utlänningslagen mekanismer som rapportering och transparenta arbetsvillkor, påpekar Suurpää.

Kontrollen får dock inte bli så sträng att den får motsatt verkan, att invandrare får svårt att hitta jobb.

Attityder a och o

Suurpää menar att det överhuvudtaget gäller att söka gränslinjer för vad som är acceptabelt och inte är det, utöver sådant som EU:s diskrimineringsdirektiv, vår egen lagstiftning, diskrimineringsnämnden med mera säger.

Fördomar måste bekämpas. Hur vi förhåller oss till invandrare kan dock regeringen inte besluta, enbart föreslå åtgärder.

Attityderna i samhället, på arbetsplatserna är viktiga.

– Får invandrarna förutsättningar att fungera i vårt samhälle, har vi goda möjligheter att förhindra att ghetton typ Frankrike uppkommer, påpekar enhetschef Suurpää.

Jämlikhetstanken omvänt, principen om ickediskriminering, utgör kärnan i de mänskliga rättigheterna. Våld mot kvinnor, och bekämpande av människohandel lyfts särskilt fram i den redogörelse för politiken för mänskliga rättigheter som statsrådet gav för precis två år sedan.

– Kvinnovåld och människohandel är centrala frågor också hos oss. Orsakerna är ofta de samma världen över, liksom dynamiken i människohandeln, säger Johanna Suurpää som själv benhårt tror på att alla människor har samma värde.

– Jag blir närmast överraskad över att den här aspekten kan lysa med sin frånvaro i debatten också hos oss. Att till exempel rasursprung och sexuell inriktning på något sätt tycks minska människans värde.

INGEGERD EKSTRAND

– Vi måste bli bättre med att följa upp vad som görs, och se till att invandrarkvinnorna själva får information, säger Dromberg som understryker att det nya hemlandet bör ta ansvar för att kvinnorna jämlikt kan fungera som vanliga medborgare.

Vid rådets januarisession i januari lyfte hon fram det finländska integreringsprogrammet för att kartlägga invandrarkvinnornas situation som en möjlig väg.

Själv vill Dromberg gärna se att invandrarkvinnornas utbildning byggs på genom vuxenutbildning och läroavtal.

– Också arbetsgivarna måste inse att de kan utnyttja den här yrkeskunskapen och inte rygga tillbaka inför invandrare. Slösa inte med arbetskraften, råder hon och menar att invandrarkvinnor kunde börja sin yrkesbana i serviceyrken där behovet är stort.

Olika kulturell bakgrund, och mans- och kvinnoroller kan försvåra kvinnornas möjligheter att ta steget in i det finländska samhället. Drombergs recept är språkkurser enbart för kvinnor, tillgång till tolkar och mera kontakter mellan invandrarkvinnor och infödda finländskor.

– Kvinnor måste få mod att ta sig ut ur hemmet, men det är inte alltid lätt, säger hon och berättar om en invandrarkvinna som tagit steget och nu förmedlar kunskap och råd till andra invandrare.

Även om invandrarkvinnor har svårt att hitta jobb på arbetsmarknaden, kan det bli lättare redan för dem i andra generationen. En färsk dansk rapport visar att drygt 75 procent av invandrarkvinnorna i åldern 30–35 är ute på den danska arbetsmarknaden i dag, mot endast 50 procent i generation ett.

INGEGERD EKSTRAND