Enligt EU-rapporten är löneklyftan en följd dels av att likalönslagarna har ignorerats och dels av en strukturell ojämlikhet: arbetsmarknaden är differentierad och värderings- och lönesystemen skeva.

Klyftan har vidgats

I EU-länderna i gemen har löneskillnaderna minskat med omkring en procentenhet under de fem senaste åren. Färsk statistik om förhållandena i vårt land ger en motsatt bild: under perioden 1999–2004 har lönegapet t.o.m. ökat något.

Närmast lika lön har man kommit i Sydeuropa: på Malta, i Italien och Portugal är löneklyftan minst. Större lönegap än hos oss finns det däremot i Storbritannien, Tyskland, Estland, Slovakien och Cypern. Olikheter i statistikföringen gör dock exakta jämförelser omöjliga.

Trots att sysselsättningen bland kvinnor i EU-länderna har förbättrats något under de senaste åren är kvinnornas genomsnittliga sysselsättningsgrad, 55,7 procent ändå 15 procent lägre än männens.

Skillnaderna blir ännu större om man studerar den något äldre befolkningen. Sysselsättningsgraden bland män över 55 år är nästan tjugo procent högre än bland kvinnor över 55.

Rapporten noterar även en framgång: det är kvinnor som har fyllt över 75 procent av de nya arbetsplatser som har skapats under de senaste fem åren.

Problem samordna arbete och familjeliv

EU-rapporten lyfter också fram problemen att samordna arbete med familjeliv. Europeiska kvinnor med barn deltar mer sällan i arbetslivet än sina barnlösa systrar. Föräldraskapet påverkar också klart kvinnornas veckoarbetstider. Ju fler barn en kvinna har, desto vanligare är det att hon arbetar deltid.

För män är trenden helt motsatt. Det är mer sannolikt att män som har barn har en arbetsplats än män som är barnlösa.

De flesta deltidsarbetande är kvinnor. Över 30 procent av kvinnorna arbetade deltid år 2004 mot endast cirka sju procent av männen.