Arbetarna inom elektronikindustrin har de lokala avtalen att tacka för flexibla arbetstider och en jämn utbetalning av semesterlönen.

– Vi har förhandlat fram lokala avtal hur länge som helst, sedan någon gång på 1990-talet, berättar huvudförtroendeman Pirkko Valtanen, som började jobba här 1987.

Det som vi har avtal om, det håller. Valtanen har inte under hela sin tid som huvudförtroendeman, sedan 2001, behövt författa ett enda avvikande inlägg.

– Ingen har haft behov av något soloutspel, åt det ena eller andra hållet, säger hon.

De lokala avtalen har handlat om bland annat flexibel arbetstid, om övertid och övertidsersättning i form av ledig tid. Också om de personliga lönedelarna har man kunnat komma överens.

– Ingen har favoriserats utan vi har kommit överens om ett poängsystem som påverkar lönens storlek, berättar Valtanen.

Hon har däremot inte mycket gott att säga om de större företagen i branschen. Där är gnidigheten desto större ju glupskare aktieägare företagen har.

– Det har kommit till uttryck i löneförhandlingarna där aktieägarna har suttit som flugan i taket som "tredje part", berättar Valtanen.

Det mesta har lönat sig

Den största händelsen på PCK:s fabrik i Brahestad var, enligt Pirkko Valtanen, det senaste lokala avtalet om en jämn utbetalning av semesterlönen. Avtalet kom till på arbetstagarnas initiativ.

Enligt avtalet betalas lönen i jämna poster för sex dagar i veckan också under semestern. Valtanen säger att systemet lämpar sig utmärkt väl för dem som har bostadsskulder. De behöver inte omorganisera sina lån överhuvudtaget eftersom pengarna kommer i en jämn ström och de inte behöver vänta på semesterpenningen.

En överväldigande majoritet, eller åttio procent av fabrikens cirka 300 arbetare var för den jämna utbetalningen av semesterlönen. I dag är alla nöjda.

– Också de som var emot reformen konstaterade efteråt att den var en riktigt bra sak.

Sami Soikkeli är teknisk stödperson på fabrikens maskinstaplingsavdelning och han har goda erfarenheter av den lokala förhandlingsverksamheten. Han har kunnat komma överens om flexibla arbetstider under den tid har bygger sitt hus.

– Huset har byggts i många års tid, så den lediga tid jag har tagit ut här måste jag arbeta in en vacker dag, skrattar han.

Han är nöjd också med det nya systemet för utbetalning av semesterlön.

– Det är bra när den kommer i jämna rater.

Massös vid sidan om

Kristiina Joensuu granskar mekanik och kretskort som kommer till fabriken. Hon har arbetat här i två repriser, först i början av 1980-talet och nu sedan 1997.

Första gången var Joensuu studerande och kom till PKC på arbetspraktik. När den föregående recessionen slog till blev hon utan jobb för en tid.

Under sin andra period på PKC beslöt Kristiina Joensuu att studera till massös vid sidan om arbetet. Hon lyckades väl med sina föresatser tack vare de flexibla arbetstiderna.

– När det var dags för examensprov fick jag semester, berättar Joensuu.

Arbetsinstruktör Kaisu Pelkonen tvingas ibland att flytta sina arbetstider enligt dotterns transportbehov.

– Vid behov kan jag sedan jobba en eller ett par timmar längre någon dag, säger Pelkonen.

Operatorn Veli-Matti Konu, som gör testningsprogram för kretskort, har inte hunnit bekanta sig med den lokala avtalsverksamheten för han har varit fast anställd bara någon månad.

Fabriken är ändå bekant sedan många år för timanställde Konu som är nybliven ingenjör.

– Under studietiden brukade jag sommarjobba på PKC.

Konu är en av företagets yngsta arbetstagare.

Ingen självklarhet

Pirkko Valtanen berättat att inte alla yngre arbetstagare ens känner till de lokala avtalen.

– För somliga är arrangemangen här så självklara att de inte förstår att vi har förhandlat om dem lokalt.

När en arbetstagare byter arbetsplats får han ofta en chock då han märker att det är mycket sämre ställt i det nya företaget än det var här.

– Och så går min telefon het igen ett tag, berättar Valtanen.

Inget är så gott att det inte för något dåligt med sig. Arbetarskyddsfullmäktige Seija Suutari sörjer över att arbetsplatsens timanställda arbetare och tjänstemän inte har någon gemenskap fastän de alla arbetar under samma tak.

– V har försökt ordna gemensamma rekreationsdagar och evenemang, men tjänstemännen dyker aldrig upp, säger Suutari.

Pirkko Valtanen tillägger ändå snabbt att samarbetet mellan de två gruppernas förtroendemän och arbetarskyddsfullmäktige förlöper väl.

SEPPO KORHONEN
Översättning: ASTRID NIKULA