
Tveksamt till lokala löneavtal
Löntagaren
frågade tre medlemmar i FFC:s fullmäktige vad de anser om den lokala avtalsverksamheten.
Alla tre underströk att ett absolut villkor för lokala avtal är att det finns en
förtroendeman på arbetsplatsen. Alla trodde också att den lokala avtalsverksamheten
kommer att bli allt vanligare.
 |
 |
 |
Juha Anttila (JA),
AKT
medlem i förbundets styrelse
Steveco, Kotka hamn
arbetstagare 500700 |
Teijo Paananen (TP)
Träfacket huvudförtroendeman
Haapajärven Saha,
arbetstagare över 100 |
Eija Rannanpää (ER), JHL
huvudförtroendeman
Vindala kommun och
Alajärvi stad
representerar 370 arbetstagare |
1. Vilka frågor har avtalats lokalt på din arbetsplats?
JA: Vi har fört lokala förhandlingar
allt sedan 1970-talet. Vi har avtalat om bland annat arbetstidsfrågor inom de ramar som
kollektivavtalet medger.
TP: Vi har kommit överens om ett
arbetstidssystem som avviker från kollektivavtalet. Dessutom har vi avtalat om ett
avlöningssystem och en arbetstidsbank. Största delen av avtalen har kommit till på
arbetsgivarens initiativ och behovet att effektivera verksamheten.
ER: Vi har förhandlat lokalt i ganska liten
utsträckning. Vid årsskiftet hade vi en kommunfusion och vi fick ett nytt område för
samverkan. I och med det upplöstes de gamla lokala avtalet och vi har tillsvidare inte
förhandlat om nya. Jag tror att det blir lokala förhandlingar i framtiden.
2. Hur har förhandlingarna förlöpt?
JA: På
det hela taget väl. Konflikter och tolkningstvister har minskat med tiden. Visserligen
kan man aldrig helt undvika tolkningstvister.
TP: Vi har
alltid uppnått en överenskommelse men förhandlingarna har varit svåra. Risken är att
arbetsgivaren bestämmer för mycket.
ER: Vi har
kommit överens om hur justeringspotten skall fördelas och det gick bra.
3. Kunde man förhandla om löneförhöjningar och fördelningen av dem på
arbetsplatsen?
JA: Det
anser jag inte. Om man går in för det, går det åt skogen med hela facket.
Löneförhöjningarna skall vara lika stora för alla.
TP: Man kan,
om förhandlingskulturen är god och förtroendemannens ställning är stark. Men det
finns så många arbetsplatser i vårt land där lokal avtalsverksamhet inte kan lyckas
för att arbetsgivaren dikterar resultatet.
ER:
Åtminstone vore det svårt. Det blir lätt så att fackförbunden och arbetstagarna blir
påtrampade av arbetsgivarsidan.
4. Vad kräver lokala förhandlingar av förtroendemannen?
JA: Att
sätta sig in i de frågor som behandlas. Han skall utreda vad arbetstagarna anser och
vilka praktiska effekter avtalet får. Förtroendemännen måste få en starkare position
än hittills om den lokala avtalsverksamheten ökar.
TP: Det
främsta villkoret är att det finns en förtroendeman på arbetsplatsen. För att lyckas
måste förtroendemannen vara utbildad och ha förbundets och arbetstagarnas orubbliga
stöd.
ER: Det krävs massvis med kunskap
och det är inte alltid så lätt att få information om t.ex. lönerna. I kommunsektorn
kan en del av verksamheterna vara privatiserade och det ökar utmaningen med en lokal
avtalsverksamhet. För att få ett gott resultat krävs det samarbete mellan de
förtroendemän som företräder de olika arbetstagargrupperna.
5. Ökar lokala förhandlingar arbetstagarnas intresse för den fackliga
verksamheten?
JA: Svårt
att säga. Jag tycker inte att avtalsverksamheten får glida för mycket ner på de
enskilda arbetsplatserna, för på arbetsplatsen är arbetsgivaren alltid den starkare
parten.
TP: Enligt min erfarenhet ökar
arbetstagarnas intresse.
ER: Arbetstagarna är ganska
ointresserade av den fackliga intressebevakningen. De tycker att det är
förtroendemannens sak att sköta den. Om lokal avtalsverksamhet skulle öka
arbetstagarnas inflytande kanske också deras intresse ökar.
PIRJO PAJUNEN
Översättning: ASTRID NIKULA
Löntagaren
27.8.2009 nr 7/09
|