Metallarbetarförbundets ordförande Riku Aalto och CityMarkets
förtroendeman för PAM, Leila Tilvis hade uppgiften att inleda diskussion på
framtidstemat "Sakta förtvinande eller kraftig vardagspåverkare". Vardera
uttryckte sin oro över bristande solidaritet i den FFC-anslutna fackföreningsrörelsen.
Metalls Aalto konstaterade att det främsta är att själv ha
arbete, allt annat kommer därefter. Han påminde om Metalls och Teknologiindustrins
gemensamma förslag i energidebatten om en "välfärdsfabrik" och om var
pengarna, som skall få välfärdssamhället att snurra, kommer ifrån.
Aalto gick just inte alls in på detaljer men konstaterade att man har funnit början
på stigen.
– Men hur gå vidare? Det vet jag inte, erkände Riku Aalto och ville ruska liv i
fackfolket.
– Den FFC-anslutna fackföreningsrörelsen lyckas inte i dag vara ense om så
hemskt mycket. Vi är djupt splittrade. Nu måste vi besluta vad vi själva vill. Det är
vi som skall göra det.
– Vi saknar också en inbördes respekt för varandra. Var och en tänker bara på
sig själv, på sitt eget förbund, sitt eget kollektivavtal och sitt eget inflytande. Det
är hårda ord, men de är sanna, sade Metallarbetarförbundets ordförande och påminde
om att motståndarna nog finns på helt annat håll än i de egna leden.
Servicefackets Leila Tilvis ville i sin framtidsinledning fästa särskild
uppmärksamhet vid vad som skrivs in i de lokala avtalen. Hon menar att man inom
exempelvis handeln är i en helt annan situation än i de stora industriföretagen.
– Vi talar om lokal avtalsverksamhet men arbetsgivaren vill inte ingå några
lokala avtal. De vill bara ha sådana avtal som försämrar våra arbetsvillkor. Det har i
alla tider varit möjligt att avtala om bättre villkor, påminde Tilvis.
Hon fäste ytterligare uppmärksamhet vid de ständigt ökade effektivitetskraven.
– Våra öppettider ökade, men i Keskos City Market minskade lönekostnaderna.
Finlands Näringsliv EK fattar enkelriktade beslut och besluten ökar aldrig
arbetstagarnas välfärd.
Den debatt som följde, fokuserade starkt på behovet av solidaritet och av att dra åt
samma håll. Livsmedelsarbetareförbundets Henri Lindholm frågade var den styrka
skall hämtas med vilken FFC vill vara en kraftfull påverkare i vardagen.
– Var finns kollektivets styrka och inflytande? Vi har brukat framföra våra hot
med medlemmarnas röst. Är medlemskollektivet redo, frågade han.
TEAM:s organisationschef Heikki Helkavuori ackompanjerade Riku Aalto då han
konstaterade att han är bekymrad över rörelsens enhet.
– Vår enhet är hårt prövad. Förbunden ingår sina egna, rentav själviska
uppgörelser och tänker allt mindre på våra gemensamma målsättningar.
Text och foto: AINO
PIETARINEN
