De unga försäkrar sin framtid

Många unga förefaller att tro det.

Ari-Pekka Kauppinen, är bekymrad över de unga medlemmarnas inställning till facket.

- Visst ansluter sig alla våra unga till fackavdelningen. De tar t.o.m. initiativet själva. De unga vill försäkra sig mot risken att bli arbetslösa.

Kauppinen flaggar för en kämpande fackföreningsförelse.

– Fackets viktigaste uppgift är ändå att bevaka sina medlemmars intressen. De äldre arbetstagarna förstår det här bättre än de unga. De har erfarenhet av de tider då man kämpade för att få de förmåner vi har i dag.

Kauppinen säger att dagens ungdom kommer till dukat bord. Han anser att orsaken till det ligger i hemförhållandena.

– Allt är liksom färdigt berett för dem: maten, skolorna, man tom. skjutsar dem med bil till deras fritidsintressen. Sådant avspeglar sig på vuxenlivet. Av det följer passivitet.

Vardagen väntar

De stora åldersgrupperna är på väg att lämna arbetslivet. De unga får ta ansvaret för sitt liv, också för arbetslivet.

– Vi har ännu ett välfungerande system i vårt land. Men man kan se tecken på en kommande fara. I synnerhet de övernationella företagen strävar till att splittra arbetarnas led.

– Facket borde absolut kunna sköta sin intressebevakning över nationsgränserna. Arbetsgivarsidan klarar det mycket bra.

Ari-Pekka Kauppinen tycker att det ännu finns mycket att förbättra i samarbetet mellan de fackliga organisationerna i olika länder.

– Vi borde förhindra de multinationella bolagens möjligheter att manipulera med arbetarna genom att flytta produktionen från ett land till ett annat. Det här är säkert en av ödesfrågorna för framtiden.

De här frågorna blir aktuella för de unga som ansluter sig till facket. Vardagen kan bli svår, när de förmåner arbetartagarna har uppnått hotas. Då gäller det att kunna stå emot.

– Det känns bara som om inte de unga hade tillräckligt intresse. De kanske inte begriper att arbetslöshetsskyddet inte är en särskild del för sig, utan starkt förbundet med fackets övriga intressebevakning.

Huvudförtroendemannen hävdar att de unga inte åsidosätts, utan tas emot med öppna armar i verksamheten. Flera av dem som nu är aktiva är redo att ställa sig något i bakgrunden.

– Så här är det, men när de inte vill så vill de inte. De unga ställer sig främmande för ordet politik. Vi kanske borde tala lite mindre om rörelsens interna politiska grupperingar och mera betona hela rörelsens betydelse som en motkraft mot dagens trender.

För facklig vänstervind

Det miljonhövdade FFC är en påverkande kraft i vårt samhälle. Ari-Pekka Kauppinen förväntar sig att organisationen också visar det vid behov.

– Lite oftare kunde man ryta till. Det är inte frågan om bara medlemskårens intressen. Vi måste stöda också andra närstående grupper i deras kamp.

– Speciellt vill jag betona vikten av att trygga pensionärernas ställning. De har byggt den nuvarande välfärdsstaten och också vår egen organisation. Vi är skyldiga dem mycket.

Kauppinen önskar att FFC tydligt visade att organisationen är vänster. Dagens värld är annorlunda än för något tiotal år sedan, men många av basfrågorna är alltjämt aktuella.

– Strejk är fortfarande ett vapen som försvarar sin plats. Vi måste klart tillbakavisa alla strävanden att begränsa strejkrätten.

– Vi måste också se till att kunna få grepp om företagens jättevinster. De kan inte få gå uteslutande till aktieägarna eller direktörerna via olika slags optionsarrangemang. Nog hör en del av miljonerna oss till, kräver huvudförtroendeman Kauppinen.

Närmare fältet

FFC är en stor organisation med stora gester. Det anser åtminstone Ari-Pekka Kauppinen.

– Fackets ledare borde synas också annanstans än i televisionens nyhetssändningar. Funktionärerna borde ofta röra sig utanför Helsingfors.

– Det skulle ge fältet en tydlig signal om att rörelsen är enhetlig.

De lokala avtalen har blivit allt vanligare. Arbetsgivarna efterlyser allt mer individualism och flexibilitet på arbetsplatserna, också i arbetsvillkoren.

– Arbetarna behöver någonting tryggt att ty sig till. FFC har med sin kraft en möjlighet att förhindra att enskilda människors arbete utnyttjas hänsynslöst. Fortfarande är det lättare att säga nej om man är fler, betonar huvudförtroendemannen.

MARTTI SUURINIEMI