– Mycket beror ändå på hur den offentliga servicen garanteras i framtiden och hur pass lockande kommunerna är som arbetsgivare, påpekar Taina Tuomi, chef för KAT:s avdelning för utveckling av arbetslivet.

Indikationer på att arbetsutsikterna är goda har kommit från flera håll under den senaste tiden.

Arbetsministeriet rapport Arbetskraft 2020 förutspår att behovet av vårdarbetare ökar med 180 000 under de närmaste decennierna och att åldringsvårdens andel ökar kraftigt.

Kommunerna står också inför en omfattande generationsväxling. Av de drygt 400 000 som arbetar i branschen kommer en tredjedel att pensioneras under de kommande tio åren. Det beräknas att man måste rekrytera upp till 150 000 nya anställda.

Taina Tuomi berättar att kommunerna under de senaste åren försiktigtvis öppnat nya tjänster inom social- och hälsovården och gett tillförordnade fast anställning. Det har funnits sökande till tjänsterna för åtminstone bland KAT:s medlemmar finns det ännu arbetslösa.

– Man har också ökat antalet nybörjarplatser i utbildningen inom den sociala och hälsovårdssektorn. Utbildningen är samtidigt bredare och den inriktas mera specifikt på behovet, genom att beakta exempelvis att kunderna är mera upplysta än förr och att antalet åldringar i dåligt skick ökar, berättar Taina Tuomi.

Krisbromsen har fastnat

Enligt Stakes uppgifter för år 2000 sysselsatte kommunernas sociala sektor omkring 90 000 människor, vilket är bara ett par tusen fler än då recessionen satte in år 1990. Värst var sysselsättningsläget år 1993 då kommunerna skar bort 10 000 anställda från den sociala sektorn.

Inom hälsovården har återhämtningen skett ännu sämre och man har ännu inte nått tillbaka till de 110 000 personer som var sysselsatta för tio år sedan. Det mörkaste året inom hälsovården inföll 1995. Då minskade antalet arbetsplatser till knappt 103 000.

Inom hela den kommunala social- och hälsovården arbetar idag omkring 238 000 personer. Det är lika många som för tio år sedan.

Enligt Stakes uppgifter ökade de totala socialutgifterna mellan 1991 och 1999 med omkring 13 miljarder mark. Åldringsvården stor för merparten av ökningen.

Till de totala hälsovårdsutgifterna på omkring 50 miljarder mark lades knappt två miljarder mark under decenniets gång, och utgiften räknad per invånare var större år 1990 än år 1999.

Bruten servicekedja

Av KAT:s månadsavlönade medlemmar arbetar en tredjedel, eller cirka 70 000 inom kommunernas social- och hälsovård, 48 000 i socialsektorn och 22 000 inom hälsovården. Majoriteten av dem arbetar inom barndagvård, åldringsvård och hemvård.

Tuomi betonar vikten av att man inte splittrar helheten inom social- och hälsovårdsarbetet då man bygger strategier för framtiden. Servicekedjan löper nu obruten genom vartdera delområdet, menar hon.

– Den här månaden ges en mellanrapport om det nationella hälsoprojektet och där är det bekymrande att man planerar öka statens ekonomiska ansvar bara inom hälsovården. Socialvården faller allt tydligare på kommunernas axlar.

– Ett sådant linjeval bryter servicekedjan och leder tillbaka till den splittring som rådde för ett par decennier sedan. Splittringen får redan nu alldeles tillräcklig näring av att vårdtjänsterna konkurrensutsätts, privatiseras och läggs ut på den tredje sektorn.

Taina Tuomi är bitter på kommunerna för att de genom samarbetet med tredje sektorn försöker smita undan sina egna förpliktelser.

– Kommunerna har svårt att ens med tång gripa tag i mentalhälso- och rusmedelsvården, liksom också barntillsynen. Dessa de skuffas alltför lätt över på den svårövervakade tredje sektorn som är beroende av frivilligarbetare.

Kommunala tjänster bäst

Medborgarna i detta land efterlyser uttryckligen mera personal inom den offentliga sektorn. Enligt kommunsektorns senaste barometer försvarade fyra av fem svarande tilläggsresurser på personalsidan. Anhängarnas andel hade ökat med en fjärdedel sedan mitten av 1990-talet.

Samma barometer visar att kommunalt arbete fortfarande lockar. Av de unga svarande var över hälften intresserade av att välja kommunen som arbetsplats och uppskattade här anställningsskyddet, personalens yrkeskunskap och trivseln i arbetet. Lönerna däremot kritiserades av de unga.

– De som redan arbetar i kommunerna anser att det viktigaste, frånsett lönerna, är personalpolitiken, arbetsatmosfären och möjligheterna att påverka sitt arbete.

– I synnerhet på arbetsplatserna inom social- och hälsovården förekommer det, enligt barometern, problem och spänningar. De beror på den osäkerhet personalgrupperna emellan som framför allt spartiderna skapade. Den dåliga atmosfären tär på resurserna för det egentliga arbetet och fördunklar synen på arbetsplatsen som en helhet.

– Fastän kommunerna har fått mera personal är bördan alltjämt tung, sjukfrånvaron har ökat och längtan efter pension är påtaglig. Arbetsmängden har ökat här liksom på annat håll. Det har blivit vanligare att kunderna har många olika problem, vilket kräver en järnhård yrkeskunskap.

– Utredningen Kommun10 avslöjade att det viktigaste för att personalen skall må bra är en rättvis arbetsledning och samarbete på arbetsplatsen. Inom kommunerna återstår ännu mycket att göra för att förbättra situationen.

EERO KOSONEN