– Upp till 30-40 procent av totalt 700 samtal varje år handlat om hur man ska gå till väga för att få den vård man behöver. Vi tar oss inte an fall men bistår med konkret information, säger ordförande Karl-Gustav Södergård.

Vårdköerna sätter Södergård på läkarbristens konto. Finland har inte färre läkare per antal invånare än övriga Norden men intagningen av medicinestuderande skars rejält ned i början av 1990-talet. Samtidigt har läkarnas inställning till det forna kallet ändrats. Arbetstidslagen följs, speciellt yngre läkare har andra värderingar och prioriterar familjen, påpekar Södergård.

Generationsklyftan märks också på patientsidan. Där en äldre patient kanske drar sig för att störa är den yngre medveten om sina rättigheter och står på sig.

– Lagen säger att vi har rätt till god hälso- och sjukvård. Men där sägs också att kommunerna ska tillhandahålla vården enligt för tillfället befintliga resurser, en olycklig formulering som vattnar ur lagtexten. Saknas resurser bör tjänster köpas, ingen får lämnas utan vård.

Stress ökar risk för felbedömning

Finlands Patientförbund grundades 1970 av personer som blivit felbehandlade. Förbundet arbetar för att förbättra patienternas rättsskydd och driver patientintressen från gräsrotsnivå till beslutsfattare i ministerier och riksdag. Utlåtanden om ny lagstiftning, säte i olika arbetsgrupper, projekt och internationellt samarbete finns på dagordningen. Verksamheten finansieras med PAF-medel.

Merparten av kontakterna till förbundskansliet i Helsingfors gäller patientskador och felbehandling. Den vägen kom också Södergård, nu ordförande på elfte året, med i verksamheten.

– Ett instrument brast under en njurstensoperation, komplikationer tillstötte. Någon patientskadelag fanns inte då utan jag gick till domstol. Efter sex år gav Högsta Domstolen mig rätt och jag fick ersättning, berättar Karl-Gustav Södergård, 57, som sjukpensionerades 40 år gammal från sitt brandmansjobb i Jakobstad.

Patientskadecentralen får årligen in drygt 7 000 anmälningar, av dem kompenseras ungefär 30 procent.

– I dag är risken stor att trötthet och brådska spelar in, även om detta är svårt att bevisa. Kanske har patientjournalen inte fyllts i fullständigt, kanske hinner läkare och övrig vårdpersonal inte alltid på patienten. Eller talar över huvudet på honom eller henne. En patient har rätt till information som ges på ett förståeligt sätt, framhåller Södergård.

Också patienten har ett ansvar för att ge rätt information om sig till vårdpersonalen. Sjukhus kan t.ex. informera hälsocentraler endast om patienten ger en muntlig tillåtelse därtill.

– Det finns de som oroar sig över att bli dåligt bemötta om de påtalar fel. Gör inte det, utan gå via patientombudsmannen till chefläkaren. Det är ju också en kvalitetsmätare för sjukhuset hur många anmälningar som kommer in.

INGEGERD EKSTRAND