Centralköket lagar dagligen mat åt 450 matgäster. Det går åt 40 kilo sallat, 50 kilo potatis, 20—30 kilo pasta eller ris och omkring 70 bröd per dag.

Maten lagas av råvaror och Skaffari planerar två veckors menyer tillsammans med två andra restaurangchefer på ort och ställe i Borgå. Det är kanske där hemligheten bakom den populära maten ligger.

– Recepten får vi från ägarkoncernen Amica. I praktiken kan kokerskan tillämpa recepten ganska fritt under matlagningens gång. Man måste känna till vad arbetstagarna gillar och vilka ingredienser som inte alls går hem.

Polartests inspektör Harri Suvensalmi, som är inhoppare i Sköldvik, menar att raffineriets kosthåll är bäst inom hela Fortum.

– Maten är verkligt god och man tar alltid stora portioner. När jag jobbar här går jag lätt upp ett par kilo.

Favoritmat i Sköldvik är ärtsoppa och pannkaka och malet kött. Men fisken håller på att kila förbi köttfärsen i rangordning. Helkött inspirerar inte alls som förr.

– När det förr var biff på menyn kunde vi ha t.o.m. hundra matgäster fler än normalt. Numera orsakar inte biffen några köer, berättar Skinnari.

Mattrenderna kommer sakta smygande också till företagskosthållen. I Sköldvik serverar man wok och pastor. Pastan är mycket populär, woken däremot är svårare att genomföra, för maten måste föras till olika ställen och woken klarar inte av att stå och puttra långa stunder.

De förändrade matvanorna kommer också till uttryck i att potatisen för fyra år sedan fick dagligt sällskap av antingen ris eller pasta.

Mera grönt, mindre salt

Arbetsplatsbespisningen spelar en viktig roll när det gäller att lära människor nya vanor. De som äter i matsalen på arbetsplatsen har konstaterats äta mera grönsaker än hemma och än de som har matsäck med.

Också Harri Suvensalmi började äta sallader på arbetsplatsbespisningen.

– En gång tog jag lite sallad som komplement till maten och märkte till min förvåning att det var gott. Efter det har jag tagit sallad varenda gång.

I Sköldvik har grönsakernas åtgång ökat avsevärt under det senaste årtiondet.

– Jag kom hit år 1976. Då gjorde vi tio liter sallad till 300—400 matgäster. Nu äter samma gäng 150 liter sallad, berättar Skaffari.

Ur företagsbespisningens perspektiv håller matvanorna på att förbättras. Fettfri och lätt mjölk går åt lika mycket, också vatten är en vanlig måltidsdryck.

Man använder mindre salt i maten och har dessutom övergått helt till Pan-salt.

– När vi minskade saltets andel fick vi klagomål i ungefär två veckors tid. Efter det hade matgästerna vant sig och ingen kritiserar numera maten för att vara för lite saltad.

Också vegetariska rätter och lätta alternativ favoriseras allt mer.

– Vi har försökt göra de vegetariska rätterna lättare genom att slopa de feta pirogerna. Rätternas kalori- och fettmängd noteras på menyerna för att underlätta valet av lätta alternativ.

Arbetsplatskosthållens värdinnor träffar företagshälsovården minst en gång per år för att diskutera näringsfrågor och hälsa.

– Senast kom det fram att de äldre arbetstagarnas sockervärden håller på att stiga. Därför försöker vi nu fästa speciell vikt vid fetthalten i maten, berättar Skaffari.

Gott humör ger god aptit

Huvudförtroendemannens vikarie, lagerman Raimo Järvelä sparar inte på berömmet över maten i Sköldvikraffineriets kosthåll.

– Inte ens hemma får jag lika bra mat. Fackavdelningen är beredd på kamp för att försvara att den nuvarande värdinnan och Amica får bli kvar, säger Järvelä.

Järvelä anser att det är verkligt viktigt att arbetsplatsen ger de anställda möjlighet att äta mat.

– Det är inte hälsosamt i längden att äta egen vägkost. Dessutom är matstunden en njutning som också ger en möjlighet att umgås med arbetskamraterna.

Järvelä var huvudförtroendeman i tio år. Under den tiden samlade han på sig en del extra kilon.

– Ibland måste man hålla sig borta från arbetsplatsmatsalen för maten är så god. Småningom har man lärt sig att styra lusten att ta för mycket mat. Numera litar jag på att de serverar god mat också dagen därpå, och att jag inte måste pröva alla sorter på en gång.

Irma Skaffaris erfarenheter säger att arbetstagarnas inställning till sitt jobb står i direkt proportion till det beröm köket får. Enligt den måttstocken går det bra i Borgå.

– Under IVO:s och Nestes fusion fanns det osäkerhet i luften. Då var man också mer än vanligt kritisk mot maten. Om arbetarna mår bra tycker de också att maten är god.

ANNA NIEMELÄ