Samtidigt hungrar omkring 800 miljoner människor i världen. 96 procent av de svältande finns i u-länderna men problemet är inte begränsat till dem. I de rika industriländerna finns det tiotals miljoner fattiga som lider av undernäring. I Förenta Staterna är de enligt myndigheternas uppgift 31 miljoner trots att landet är världsstörst i livsmedelsproduktion.

För att råda bot på svälten globalt inledde femtio finländska medborgarorganisationer en matdags-kampanj i februari. Av fackförbunden deltar Servicefacket, KAT och Livs i kampanjen.

– I den här kampanjen är Servicefacket med närmast för att stöda kampanjens mål, inte som en aktiv aktör. Vi idkar utvecklingssamarbete i matfrågor via IUF och Föreningen för Främjandet av Rättvis Handel. Näringsrik mat är en mänsklig grundrättighet och i matförsäljarens yrkeskunskap ingår att känna till varifrån maten kommer och hur den är tillverkad, berättar Petra Hyvärinen, som är Servicefackets internationella sekreterare.

Kampanjen Matdags syftar till att fästa uppmärksamhet vid vilka internationella följder våra matval får och påminna om att varje finländare för sin del kan bidra till att minska eller öka svälten. Om man väljer mat som har producerats i närheten av konsumenten eller rättvisemärkta produkter påverkar man på ett enkelt sätt de globala matsystemen.

Hunger och svält är nämligen politiska problem, som inte kan lösas direkt genom teknologi eller nya effektiva odlingsmetoder. Svälten kan inte elimineras bara genom att öka matproduktionen, utan det krävs grundläggande förändringar i hur maten produceras och distribueras.

De internationella handelspolitiska förhandlingarna, exempelvis Världshandelsorganisationen WTO, har samma målsättning om fri handel med livsmedelsprodukter som när det gäller olja, stenkol eller bilar. Baslivsmedel är emellertid ett livsvillkor för människan. I de flesta utvecklingsländer är livsmedelsproduktion och lantbruk hörnstenar i nationalekonomin och de sysselsätter största delen av befolkningen direkt eller indirekt.