Benämningen kommer från en konferens för EU:s kommunikationsministrar (Conférence Europeénne des Ministres des Transports) som beslöt att en bil registrerad i tredje land kan sköta transporten mellan två länder.

De finländska chaufförerna i Tyskland lastar i framför allt hamnarna i Lybeck och Travemünde och kör lasten till någon destination inom det övriga EU. På returen norrut medför de någon annan last som har förmedlas av speditionsfirman.

Det finns uppskattningsvis mellan 300 och 400 finländska CEMT-chaufförer.

En finländsk domstol har slagit fast att AKT:s kollektivavtal inte gäller de här chaufförerna. Däremot gäller det nog finländska chaufförer i t.ex. Rysslandstrafik som kör över en gräns men sedan återvänder.

Inte heller de tyska chaufförernas avtal skyddar CEMT-chaufförerna för det tyska avtalet är inte allmänt bindande.

Lybeckchaufförerna fick slutligen nog av sin rättslösa situation. De grundade sin fackavdelning i maj i fjol.

Svartjobb sista droppen

Markus "Wili" Jokinen, 31, är styrelsemedlem i fackavdelningen och han berättar att det som fick bägaren att rinna över var förekomsten av svartjobb.

– Vi ville bli kvitt svartjobbet. Ärligt talat handlade det om estniska chaufförer.

– Finländska åkare som använder lönedumpade estniska chaufförer borde ställas mot väggen. Felet är ju hos trafikidkaren, chaufförerna vill ju ha jobb. Åkarna betalar vad de behagar och arbetstillståndet är vad de är. Vi drog öronen åt oss när vi märkte att marknaden började fyllas av svart arbetskraft, berättar Wili.

Utöver de estniska chaufförerna anlitar en del tyska åkerier bulgariska chaufförer, berättar man på Suomi-Koti (f.d. Sjömanskyrkan) i Lybeck. Ytterligare finns det ett obestämt antal chaufförer av obekant ursprung.

Rövare och polis på EU-vägarna

Jokinen har kört i utlandstrafik i drygt sju år, över sex år på kilometerlön.

– Ännu idag kör flertalet av CEMT-chaufförerna på kilometerlön. Lönen kan vara vad som helst. Lite större för oss, något mindre för esterna. Den kan vara t.ex. 0,20 euro per kilometer, men då ingår där redan dagpenning. Om du kör t.ex. 4 000 km får du då 800 euro i lön. Tidigare fick man lönen i handen men inte nu längre.

Chaufförerna kan få vänta upp till sex dagar på att lasten ska lossas och nya varor lastas. Den tiden ger inte ett penni pengar, berättar han.

En av CEMT-chaufförernas veteraner är Ilkka Kuosa, 48, som har kört 25 år i utlandet. Han har erfarenheter av transportboomen vid skiftet mellan 70- och 80-talet.

– Då körde vi överallt, mycket till bl.a. Irak och Iran.

Såväl Jokinen som Kousa har arbetat hårt för att få köra för rediga åkare med goda arbetsvillkor. Bl.a. har de möjlighet att hålla sig till dagkörningar på nio timmar och en och annan lagenlig tio timmars körning, de hinner hålla sina vilopauser och lönen baserar sig på arbetstid. Också dagpenningar och semestrar är i sin ordning.

Många av de andra chaufförerna har problem med sina arbetsgivare.

– De som kör på kilometerlön har problem av mångahanda slag. Arbetsgivaren kan lätt kräva att de kör alltför långa sträckor. Det föreslog man också för mig, berättar Jokinen. – Därför bytte jag stall.

– Att acceptera arbetsgivarens krav är det samma som att bryta mot EU:s arbetstidsdirektiv och samtidigt äventyra trafiken. Arbetsgivaren krävde liksom att jag skulle bryta mot lagen.

Det hade medfört stora böter. För brott mot arbetstidslagen kan man i Tyskland och Frankrike få betala böter på över 5 000 euro!

– Åkarnas krav går inte ihop. Och ändå finns det mängder av sådana, berättar Jokinen.

IKousa har under sin långa utlandskarriär mött en del fula fall där trafikidkaren har lämnat chauffören vind för våg i utlandet efter avslutad köring, ibland t.o.m. helt barskrapad.

– Det här är en av olägenheterna som vår fackavdelning ska ta itu med. Arbetsgivaren måste bära ansvar för att chauffören kommer hel och hållen hem, säger han.

Förbundet friskrivs inte

Bil- och transportarbetarförbundet AKT får inte helt rena papper av CEMT-chaufförerna. Bland dem finns det flera som tidigare hörde till förbundet men har avgått p.g.a. missnöje.

De anser att förbundet inte har tagit deras problem på allvar. Chaufförerna är för få och alltför långt borta.

Markus Jokinen menar att det nu är dags för AKT att visa var förbundet står.

– Flera gånger har vi frågat förbundet om olika saker. I allmänhet får vi då en hög med papper och EU-paragrafer. De är lika med noll. Uttryckligen när det gäller arbetstillstånd önskar vi mycket större aktivitet från förbundets sida. Inte papper och ord utan handling, säger Jokinen.

Förbundet har fått CEMT-chaufförernas avtalsmålsättningar. De viktigaste gäller dags- och månadslönerna, veckovila för dem som har kilometerlön och lön för väntetiden på destinationsorten.

Efter kollektivavtalsförhandlingarna får Lybeckchaufförerna besök från AKT. Också arbetsgivarna har vaknat och är veterligen på väg på samma resa.

HILKKA JUKARAINEN
Lybeck
Översättning:
ASTRID NIKULA

Lybeckavdelningens sekreterare är Anu Kousa, f.d. anställd vid Silja Line, som på ort och ställe kan sköta resenärernas ärenden (e-post: anukousa@aol.com). Ordförande är Jouni Piirainen.

Utlandschaufförernas ordförande Jorma Luukkainen och Juha Jakonen, ansvarig jurist vid AKT, deltog i Lybeckavdelningens stiftande möte.

Luukkainen anser att det är betydelsefullt att informationen om chaufförernas arbetsförhållanden från och med nu kommer direkt via kamraterna.

– Frånsett EU-reglerna har pojkarna saknat lagligt skydd, påpekar han.

För närvarande förhandlar fackavdelningen och förbundet om ett avtal för CEMT-chaufförerna. Avtalet ska fogas till AKT:s riksomfattande avtal.

Luukkainen önskar också samarbete med de tyska kollegerna. Det bästa vore att bli bekant med dem personligen för att diskutera den gemensamma intressebevakningen.

– Det är viktig att vi finns i Tyskland. När integrationen fördjupas i Europa finns redan AKT på plats, säger Luukkainen stolt.

  Chaufförernas stödjepunkt i livet, en träffpunkt, ett gemensamt vardagsrum är Suomi-Koti, Finlandshemmet, i utkanten av gamla stan i Lybeck.

Suomi-Koti erbjuder allt det "Suomipoika" eller "Suomityttö" längtar efter: bastu och finsk mat. Värdinnan Tuula "Inkku" Juvonen berättar att favoriterna är köttbullar och makaronilåda, köttfärssås och korvsoppa.

I kantinen får man finskt öl, smörgåsar, bakverk och sötsaker.

På Suomi-Koti kan man läsa finska dagstidningar och tidskrifter, organisationstidskrifter, bland annat fackets tidningar och bulletiner. Där finns också en allmän Internetförbindelse.

Suomi-Koti har funnits i Lybeck under ett par års tid. För att kunna öppna huset grundades en särskild förening då den lokala finska församlingens resurser räckte inte till. Däremot var alla ense om att de finländska chaufförerna behövde en egen hemvist. Aktörer i Långtradarkyrkoföreningen blev sedan AKT, Lastbilsförbundet, Rahtarit, Sjömanskyrkan och kommunikationsministeriet.

Långtradarchaufförernas tunga

Centralen för kyrkligt arbete i Finland avlönade också en socialkurator för Lybeckprojektet. Tjänsten sköts av Maija-Liisa Bode.

Bode kallar sig långtradarchaufförernas tunga.

– Där chaufförernas språkkunskaper tar slut när det gäller svårare saker tar mitt arbete vid.

Ute i världen har chaufförerna lärt sig att ta sig fram på egen hand men ofta kommer det en vägg emot. Det kan handla om ett läkarbesök, besök på polisstation eller om att hyra lägenhet.

Socialsekreteraren planerar också fritidsaktiviteter.

Maija-Liisa Bode studerade språk i tiden men har också terapeututbildning. Utöver de praktiska uppgifterna är hon beredd att samtala, om chaufförerna vill det.