– Tidigare var vi mer formella i fackavdelningsverksamheten. Vi erbjöd utbildning och också de övriga aktiviteterna var kopplade till ren facklig verksamhet eller intressebevakning. Nu har vi glidit in på dansgolvet. Vår humppaavdelning drar otvetydigt bättre.

– Visst kantas dansandet av diskussion och samtal. För många kan de här dansstegen vara de första mot ren fackföreningsverksamhet. Fortfarande är man förskräckligt rädd för politisering av fackets verksamhet fastän politiken inte syns i Servicefackets verksamhet annat än som intressebevakning. Människor bara är förfärligt trötta på politik, konstaterar Kolehmainen.

Ingen säraktivitet

Servicefackets Villmanstrandsavdelning har nästan 2 500 medlemmar. Avdelningen har ingen skild verksamhet för kvinnor, unga eller arbetslösa. Alla verkar tillsammans. Det står var och en särgrupp fritt att själv organisera verksamhet som avdelningen stöder vid behov.

Trots att avdelningen har fler medlemmar av utländskt ursprung än fackavdelningarna i snitt så har inte ens dessa, närmast rysktalande erbjudits egen information eller verksamhet, åtminstone inte än. Affärerna i Villmanstrand behöver ryskkunniga expediter och de är då organiserade inom Servicefacket. Också regionens livsmedelsindustri har rysktalande arbetare.

– Många av dem som arbetar i affärerna kan finska och de får information genom att tala med arbetskamraterna. I allmänhet ansluter de sig till facket för de vet att de får information och hjälp här.

– Också här uppdagas fall där man försöker lura dem som inte kan språket och inte känner den finländska arbetsmarknaden, konstaterar Kolehmainen.

Svagt deltagande

– Om det fackliga intresset är svagt bland vårt folk så är det närmast obefintligt bland de ryska medlemmarna. Men så har vi heller inte haft någon särskild aktivitet för just dem, konstaterar Jukka Kolehmainen.

– Vi har planer på närområdessamarbete med Imatraavdelningen och vårt förbund men ingenting är fastslaget. Jag kan tänka mig att projektet skulle ge våra rysktalande medlemmar meningsfull verksamhet.

Jukka Kolehmainen tror att de ryska medlemmarnas svaga intresse delvis beror på att ryssarna är mera familjecentrerade. Det här medger Olga Chitt som arbetar på Euromarket i Villmanstrand. Hon kom som ingermanländare till Finland för åtta år sedan, och har jobbat på Euromarket två och ett halvt år.

– Vi är mycket familjebundna och är dåliga på att delta i allsköns aktiviteter. Jag har varit med på något som ordnades av arbetsplatsen. Men inte saknar jag något annat heller, konstaterar Olga Chitt.

Olga Chitt vågade inte förutspå om ryssarna skulle delta om de erbjöds någon egen verksamhet. Saker som har med jobbet att göra får man reda på av arbetskamraterna och av andra som vet mera. Någon brist på information har hon inte upplevt.

– Det handlar inte ens om bristande information när Euromarket underlåter att betala språktillägg till dem som kan ryska, fastän deras tolkningshjälp behövs i affären varenda dag, säger Kolehmainen.

AINO PIETARINEN