Byrån med sina fem bänkar är alltid öppen. Bemannat är kontoret bara från solens uppgång till skymningen. När det är mörkt rör sig knappast någon alls på gator och torg av rädsla för kriminella, knappt ens några fordon. Men på dagen är stämningen glad och livlig vid fackets stånd.

Fackavdelningens verksamhetspunkt samlar såväl organiserade som oorganiserade chaufförer. Kollegerna utbyter senaste nytt med varandra och dödar tid här. De fackliga aktivisterna säger att man också talar om fackliga frågor dagen lång där vid torgkanten och att medlemsrekryteringen är god.

Men under plåttaket smids också affärer. De som behöver transporttjänster vet att här finns sådana som erbjuder dem. Torgförsäljarnas kunder vet att man alltid kan få lift här bara man kommer överens om priset.

Plåtskjulet omges av orden National Union of Road Transport Workers. Förkortningen WUSE på det lokala språket har målats med små bokstäver på frampanelen. På skjulets bakre vägg, som består av torgets mur, hänger förbundets affisch som ropar ut de mål som förenar alla världens chaufförer: enhet och säkerhet.

För de nigerianska transportarbetarna är enhet och säkerhet fjärran hägrande mål. I den förra huvudstaden Lagos krävde striderna mellan konkurrerande fackliga organisationer t.o.m. ett dödsoffer förra året. Att röra sig på landsvägarna handlar för sin del om dåliga fordon och vägar och om att den vilda trafikkulturen gör jobbet många gånger farligare än i Finland.

Männen i marknadsskjulet intygar att de ser problemen som övergående:

–Det viktigaste sättet att bekämpa problemen är att samtala. Det gör vi här från morgon till kväll. Vi har alltid medlemmar här som är beredda att förmedla förbundets ståndpunkt i olika frågor, säger en chaufför klädd i förbundets t-skjorta.

Sitt namn yppar han inte.

–Förbundets officiella ställningstaganden får vår generalsekreterare ge, säger mannen.

JUHANI ARTTO
Nigeria