Dimsjok svävar över skog och teg. Intrycket av undervattensvegetation förstärks då flygplanet går ned för landning på Kronoby flygfält. Färden går vidare med bil genom skogsbälten och över slätter till Kållby i Pedersöre.

Här, en mil från den österbottniska kusten, monteras skroven till Swan-båtarna på 45 till 112 fot ihop i gråblåa hallar för att segla över världshaven.

I hallarnas skugga, i en anspråkslös enplansbyggnad har Nautors platschef Simone Marconcini sitt kontor. Omställningen från hemmet i centrala Rom och tidigare arbetsplatser i New York och Los Angeles är stor. Det krävdes både eftertanke och tid innan han sade ja till anbudet om jobb här 2001. Ett besök på platsen avgjorde.

– Det är något speciellt med Nautor. Vår brand, vår image, hör ihop med Finland och vi kan inte finnas någon annanstans. Det här vårt arv som vi är stolta över och produktionen kommer att vara här i evighet, forever, understryker Marconcini.

Han talar varmt om finländskt hantverk, om de månghundraåriga båtbyggartraditionerna i Österbotten, om den unika yrkesskicklighet som Nautors arbetstagare besitter. Allt samverkar till en magik, som Nautor gärna förmedlar till sina kunder. De är välkomna hit och utnyttjar den möjligheten flitigt.

Globalt från början

Av Nautors produktion går 99,9 procent utomlands. Marconcini säger att globaliseringen är Nautors liv. En ny produkt ska passa köpare i USA, i Japan, i Italien, i Sverige.

– Därför har vi världens bästa designer German Frers. Vi ser globaliseringen ur kundens vinkel men mer och mer ser vi också till källan, köper det bästa på världsmarknaden för att tillföra vår produkt det lilla extra.

Nautor ägs av ett internationellt aktiebolag där italienaren Leonardo Ferragamo är majoritetsägare, som privatperson. Marknadsföringen sköts av Nautors systerbolag i Florens.

Tjugo agenter runtom i världen marknadsför Swanbåtarna för kunder med välfyllda plånböcker. Nybyggen går på allt från 600 000 till 11 miljoner euro för 112 fotaren. Planer finns för en ännu större Swan, på 135 fot.

Nautor har servicecenter invid världshaven och satsar allt mer på "after sales". Ett samprojekt i franska Toulon planeras för att ge service med en ny dimension.

Italienska visioner och finskt hantverk

I Nautor kombineras två slag av mentalitet och attityd. italienskt och finländskt ger en kraftfull mix.

– Vi har ledarskap och vision, en vilja att förändra världen, att göra något alldeles speciellt. Våra arbetstagare här är pålitliga och fokuserade på kvaliteten. De omvandlar våra visioner till verklighet. För oss gäller det att förvalta vårt pund, bibehålla vår trovärdighet, säger Marconcini.

Ägarna med styrelseordföranden Leonardo Ferragamo i spetsen har en framtidsvision som driver företaget framåt. Den visionen är kombinerad med en stor vilja att investera i forskning och redskap. Nautor har en kedja produkter, ett dussin modeller från 45 till 112 fot. Årligen tillkommer nya länkar. Ifjol byggde Nautor tillsammans med staden Jakobstad BTC, båtbyggeriets teknologicentrum där de största Swanbåtarna färdigställs. Om flera intressenter dyker upp utvidgas centret. För snickeriet i Kronoby finns planer klara för ett tillbygge, som kör i gång så snart marknaden visar tecken på uppsving.

– De senaste tre åren har vår omsättning vuxit med 25—30 procent i året. Omsättningen ifjol låg kring 80 miljoner euro, berättar Marconcini.

VD Luciano Scaramuccia byggde upp ett lokalt nätverk med småföretag som investerat och växt sida vid sida med Nautor och står för tvåtredjedelar av den nya serieproducerade 45:an. Arbetet är österbottniskt, konsulterna internationella.

Chockhöjda USA-pris

Euro kontra andra valutor har skapat möjligheter men också gett Nautor problem. Under åren 2000—2001 gick 45 procent av produktionen till USA, så rasade dollarn och priset på Swanarna steg med 40 procent i USA från oktober 2002 till mars 2003.

– Den prishöjningen kan vi inte motivera. Nu ökar intresset i USA för begagnade Swanar, ett tecken på att marknaden vänder. Vårt mål är att avsätta 20—25 procent av produktionen i USA men det krävs år för att återerövra marknaden, konstaterar Marconcini.

Euron har också höjt komponentprisen. Marconcini har inget emot euron som idé men tycker den missbrukas som täckmantel världen över för att höja prisen.

Nautors huvudmarknad finns i dag i Sydeuropa och England. I Finland finns en ny 45:a plus ett 70-tal begagnade Swanar. De allt större båtarna klarar inte av våra grunda vatten.

Nautor levererar ca 30 båtar i året. Orderstocken tillåter företaget att köra för fullt under år 2003.

– För att trygga en jämn produktion 2004 måste vi sälja många båtar till. Det är OK, vi har många potentiella kunder och jobbar på kontrakt de närmaste månaderna. Vår framtidstro är orubbad, försäkrar Marconcini.

Personalen tränar med 45:a

Internt vill Marconcini skapa mera flexibla system för att klara topparna i produktionen, t.ex. flytta över lamineringsteam till annat jobb utan att kvaliteten tar stryk.

– Vi har vuxit mycket fort, för fort. Nu måste vi investera i personalens knowhow. Ett tjugotal arbetstagare går en treårig kurs, vi har andra kortkurser, intern utbildning. Vi kan inte bara placera folk i produktionen och tro att de är redo att jobba. Vi har inte råd att misslyckas, vi har ett gott rykte och det ska vi slå vakt om

Arbetstagarna ska inse att de arbetar på ett mycket speciellt företag, vara engagerade i kvalitet och produkt, bli Swanentusiaster och bidra med sitt kunnande. Företaget har nu en egen 45:a, som förutom att delta i båtutställningar, också ska ge arbetstagarna möjlighet att pröva på segling och närma sig kundens tankevärld.

– Våra arbetstagare ska inte bara vara bra på att bygga utan också på att segla. Vår egen 45:a med tiomannabesättning härifrån deltar i nästa Swan Cup, säger platschefen Simone Marconcini entusiastiskt.

Själv satsar han också på att bygga på sin seglingserfarenhet.

INGEGERD EKSTRAND

  För Harald Nordman, Träfackets huvudförtroendeman på Nautor, innebär globalisering att gränser, för företag men också för information, förlorat sin betydelse medan beroendet blivit världsomspännande.

– Nautor har varit globalt allt sedan vår grundare Pekka Koskenkylä, då säckförsäljare vid Wisa Pak byggde sitt första teakskrov hos svärfar i Skutnäs i Jakobstad 1965. Året efter satte han i gång att producera segelbåtar med målet att bli bäst i världen, berättar Nordman som kom till Nautor 1969 just då den kommunbyggda hallen i Edsevö brann ned. Nybygget i Kållby var redan i gång och Nautors arbetstagare undgick att bli permitterade då de inhyrdes för byggarbeten.

Koskenkylä sålde sitt företag år 1972 och begav sig ut i världen och på världshaven. Efter det har ägare och VD:n bytts i jämn takt, toppar och svackor växlat. Då de nya ägarna tog över Nautor 1998 blev personalen orolig — skulle de gå samma väg som många andra, bli utan jobb.

Ägarbytet innebar dock en klar uppgång och samarbetet med VD:n Luciano Scaramuccia löpte från första stund.

– Han visade stor förståelse för oss jobbare, tog vår sida då så behövdes, betonar Nordman som är glad över att Nautor står under Leonardo Ferragamos speciella beskydd.

På fem år har personalen ökat från lite över 300 till 550. Nautor är i dag en av de största i sin bransch i Finland och har visat vinst varje år.

– Företaget sköts mera proffsigt och förankringen här har stärkts med satsningar på nya modeller och planerad utbyggnad. Vi tillförs medel, sugs inte ut, påpekar Nordman och tillägger att personalen själv har svårt att riktigt inse hur stor betydelse namnen Nautor och Swan har ute i stora världen.

Globala gästspel

Med personalen på de reparationsvarv som Nautor köpt upp i England och Sydfrankrike de senaste åren har huvudförtroendemannen tillsvidare ingen facklig kontakt. Däremot rör sig Nautors arbetare lika hemvant världen över då Swanbåtar behöver tillsyn.

Tore Bjolin och Ralf Nylund väntar vid testbassängen på en 56:a för att kontrollera bland annat elsystem, instrument och motor. Under sina 34 respektive 33 år på Nautor har de sett tekniken utvecklats enormt. Ibland följer duon med då nybyggen levereras för att hjälpa kunder och skeppare att sätta igång båten.

– I våras var vi i Aten, före det i Baltimore USA. Arbetet utomlands är intensivt, vi ser just inget annat än vägen mellan hamnen och hotellet, påpekar de.

Sven Sundqvist monterar in dörrar i ett specialbyggt kylskåp. I somras var han på Mallorca och såg över en Swan.

– Det gick bra att jobba där med. Bråttom var det men nog kände man en samhörighet med jobbarna där, säger han.

På BTC ute vid havsbandet på Alholmen i Jakobstad ligger två enorma 100:or. Skroven är byggda i Kållby, här utrustas och inreds de. Målaren Stig Holmlund tycker globaliseringen gjort det lättare att passera gränser och ökat samarbetet.

– Men mitt jobb har inte påverkats, säger Holmlund som bl.a. fixat Swanbåtar i England och Antigua. där han arbetade i ett halvt år 1996 med femtontalet Swanbåtar som tagit stryk under en orkan.

Swanen som en flickvän

Svenskan är arbetsspråket på Nautor men med portugisen Nelson Miranda, inhyrd snickare, flyter engelskan bättre även om han jobbat i Jakobstad i tre år. Efter arbetspass i Argentina och MasaYards i Åbo handplockades Miranda av Scaramuccia på ett varv i Italien.

– Att jobba i olika länder och möta olika kulturer och människor hjälper en att förstå världen bättre, säger Miranda som själv går oerhört upp i sitt arbete.

– När jag bygger gör jag det för mig, för mina vänner. Det finns en glamour över en Swan som förändrar världen lite. Jag försöker göra mitt bästa. Det här är inte bara ett jobb som jag fyller min dag med. Båten är som min flickvän, säger han och stryker över skrovet på 100:an där han försöker få ned vibrationer och buller i maskinrummet till nivå noll.

Miranda lovordar teamarbetet där han direkt kan diskutera och lösa problem med huvudkonstruktören som verkligen lyssnar på arbetstagarna.

Miranda, tidigare soldat i sju år i Angola och i FN-trupperna i Bosnien, uppskattar det lugna livet i Jakobstad och sina arbetskamrater, sympatiska men lite skygga.

– Men kommer du innanför skalet så blir du bästa bror och vän, ler han glatt.