Arbetarna på
skogsindustrikoncernen Stora Enso Timbers såg i Imavere tror att EU-medlemskapet
förbättrar människors liv i Estland.
Den blå EU-flaggan med de gula stjärnorna på väggen i sågbettsalen signalerar vad Allan
Toobal och hans kamrater tycker om ett medlemskap. Flaggan lär ha hängt där redan i
ett par års tid.
– Nå, inte är flaggan riktigt äkta, ursäktar sig Toobal men säger att han
benhårt stöder Estlands medlemskap.
– Man måste få gå framåt i livet och lita på att det går bra i framtiden.
När Estland blir medlem kanske priserna stiger, men jag tror att också lönerna gör
det, säger Toobal.
Han vågar inte säga något om huruvida arbetarna har nytta av det europeiska
koncernfackliga samarbetet EWC för han känner inte till det. Stora Enso Timbers
personalchef Tiina Kauppi säger att esternas medverkan i EWC-arbetet blir aktuell
först nästa år.
Största sågen i Baltikum
Imavere såg, i en sömnig landskommun drygt hundra kilometer från Tallinn, är den
största sågen i Baltikum och den har en ultramodern teknik.
Stora Enso har varit aktivt i estnisk sågbusiness redan ett tiotal år. När Imavere
såg grundades 1994 ägde skogsjätten 22 procent av sågbolaget. Aktieinnehavet har år
för år ökat så att det nu fr.o.m. förra årsskiftet är 66 procent. Utöver Imavere
hör tre andra estniska sågar till Stora Enso Timbers baltiska grupp, två i närheten av
Pärnu och en invid Rakvere, ytterligare har gruppen en komponentfabrik i Viljandi och
produktionsanläggningar i Lettland och Litauen.
Imavere såg producerar cirka 350 000 kubikmeter sågvirke detta år, av vilka 70 000
kubikmeter förädlas för fingerskarvning och till komponenter.
Tack vare sågen har Imavere blivit en verklig träindustriort. I en anläggning invid
sågen fabriceras briketter av flis och pelletar av sågspån. Också snickeriindustri har
följt i spåret.
Råvaran avgör
Det är framför allt råvaran som har styrt Stora Ensos etablissemang i Baltikum.
Chefen för bolagets baltiska grupp Seppo Vainio konstaterar att det inte längre är
möjligt att grunda en sådan virkesindustri i Finland som kräver extra råvara. Däremot
finns det ännu stora skogsreserver att exploatera i både Baltikum och Ryssland.
– Då Timbers strategi är att växa finns den naturliga tillväxtpotentialen just
i Baltikum och Ryssland, påpekar Vainio.
Man får ännu råvirke i Estland till ett rimligt pris. Visserligen kommer nästan var
tredje kubikmeter stock av de 70 000 som sågas i Imavere från Ryssland. Av den estniska
råvaran kommer en tredjedel från statens skogar och återstoden från privata.
Arbetar i skift
På Imavere såg arbetar för närvarande 235 människor, knappt tio procent av dem är
kvinnor. Själva såganläggningen är mansdominerad medan kvinnorna dominerar i
förädlingen. Arbetarna är relativt unga. Sågverkschefen Peedo Pihlak säger att
genomsnittsåldern ligger runt 30.
Anläggningen är i gång sju dagar i veckan och arbetet fördelas delvis i fyra skift.
Semestern är 28 dagar per år och utöver den har arbetarna nio avlönade fridagar, s.k.
riigipühad, nationella helgdagar såsom självständighetsdagen, midsommar och
motsvarande.
Imavere såg är en betydande och eftertraktad arbetsgivare i såväl
etableringskommunen som grannkommunerna. Arbetarna kommer från olika delar av Järvamaa
och Jogevamaa, tjugo trettio kilometer från sågen.
– Vi brukar säga att det är lättare att bli gift än att få arbete på Imavere
såg, skrattar Pihlak.
Som bäst håller man på att bygga ut sågens förädlingskapacitet. Med
investeringarna följer inte flera arbetsplatser utan produktionen ökas med hjälp av
effektivare maskiner.
Tidigare jobbade arbetarna på ren timlön, men för ett par år sedan bands lönerna
vid produktivitet. Pihlak säger att genomsnittslönen nu ligger på 5 000 estniska kronor
eller 325 euro, men mer krävande uppgifter, såsom sågbettshantering och underhåll kan
ge månadsinkomster på cirka 8 000 kronor, dvs. runt 520 euro. Enligt senaste statistik
förtjänar esterna i snitt drygt 7 000 kronor om året.
Ingen facklig verksamhet
I likhet med de flesta andra utländskägda företag finns det ingen fackavdelning
eller förtroendeman på Imavere såg. Sågarbetarna själva tycker att frågorna om
facket är pinsamma. En av dem törs ändå säga högt att facket inte behövs i det här
skedet.
Sågverkschefen säger att arbetarna inte är villiga att betala en procent av sin lön
till ett fackförbund. Han intygar att det inte är arbetsgivaren som står i vägen och
han finner det tänkbart att arbetarna organiserar sig fackligt inom några år.
Ändå förhandlar man på Imavere såg. Arbetsgivarens och arbetarnas representanter
träffas årligen för att komma överens om gemensamma angelägenheter. Vid det
gemensamma bordet sitter en vald representant för arbetarna vid varje produktionslinje
och arbetsskift. Här beslöt man t.ex. om det nya lönesystemet som togs i bruk för ett
par år sedan.
En god arbetsgivare
Jaan Oja är en ung man från Türi som började på sågen för ett och ett
halvt år sedan. De senaste fyra månaderna har han arbetat som sågare som övervakar de
grovas stockarnas färd mot klyvning.
– Det här är en bra arbetsplats och jag trivs bra, säger han.
Också Uno Kaelep som sorterar sågvaran är nöjd med sin arbetsplats. Under
sina tre år på Imavere såg har han blivit bekant med snart sagt alla produktionslinjer.
Varken Oja eller Kaelep vill sia något om hur Estlands medlemskap i EU förändrar
arbetslivet. Vardera är ändå övertygad om att eventuella förändringar är av godo.
Inte heller EU-anhängaren Allan Toobal förväntar sig stora förändringar. Han
förlitar sig på att en internationell koncern som Stora Enso kommer att erbjuda arbete
och en trygg framtid också i EU-Estland.
ANNAKATI MATTILA
Översättning: ASTRID NIKULA
