Lettland är möjligheternas land. Där är så mycket ännu på hälft. Konsumenterna ändrar villigt sina vanor och lockas av nya slags marketar.

– De här länderna är i gott skick och här finns en enorm utvecklingsiver. Marknaden är inte färdigbyggd eller färdigt uppdelad så tillväxtpotentialen är stor, konstaterar chefen för Kesko Foods baltiska verksamheter, Seppo Hämäläinen i Riga.

Kesko etablerade sig i Baltikum 1993, först i Estland och sedan i Lettland. I början var Kesko med i grossisthandeln men ändrade strategi vid millennieskiftet och började med minuthandel. Den första Citymarketen byggdes i Estland och för ungefär två år sedan öppnade man i Lettland. Idag finns det fyra Citymarketar i Lettland och den femte slår upp portarna före årsskiftet. De prisförmånliga SuperNetto-affärerna finns det redan sex av och de ska bli dubbelt fler i höst.

Keskos konkurrent i Riga är svenska ICA och det litauiska familjeföretaget VP-market som har den största marknadsandelen. Stockmann etablerar sig i Riga i höst.

Hämäläinen anser att Kesko har rätt storlek för att gå in på den växande lettiska marknaden. Konsumenterna är nyfikna och experimenterande, de står närmare de ivriga fransmännen än finländarna i sitt konsumtionsbeteende.

Keskos prisnivå skiljer sig inte stort från de övriga — Citymarket för ett något exklusivare utbud medan SuperNetto är förmånligt. Prisskillnaderna är i Lettland ofta betydligt mindre än i Finland. Dessutom ska livsmedelsbutikerna vara inriktade på den stora konsumentmassan.

Satsa på betjäning

Lettland kan inte yvas över sina betjänande och leende expediter. Den sovjetiska servicekulturen, eller snarare bristen på servicekultur, sitter djupt rotad.

– Då vi rekryterade folk till vår första Citymarket måste vi ta tevereklam till hjälp. Först ville vi förmedla en bild av hur det är att arbeta i en stor market för det fanns inga sådana i Lettland då. Dessutom ville vi fästa de anställdas uppmärksamhet på den vänliga kundbetjäningen och här trampade vi helt orörd mark.

– För oss är det viktigt att personalen är kunnig och vi vill själva utbilda våra anställda. Man har inte nödvändigtvis nytta av tidigare butikserfarenhet om där inte har funnits det vi kallar god kundbetjäning.

– Arbetskraftsomsättningen är stor i branschen och dessutom har man i Baltikum de senaste åren blivit van vid snabba avancemang. I synnerhet de internationella företagens chefer är unga. Här finns nästan bara chefer och arbetare men jag önskar att man får också ett expertgarde i Baltikum under de närmaste åren. Och visst får vi det, för alla chefsposter är snart utdelade, säger Hämäläinen.

– Sedermera har Kesko Food haft lätt att få arbetare för vi satsar på utbildning, och vi betalar avtalad lön i avtalad tid på kontot i banken. Våra arbetstagare behöver heller inte vara rädda att råka i klistret för socialskyddsavgifterna är också betalade.

– Rent allmänt vet man numera att vi inte betalar någonting svart. Det är Keskos sätt att verka och därtill förpliktar också Keskos etiska normer, betonar Hämäläinen.

Att lönen betalas in på bank är också ägnat att kväsa den grå marknaden. Mången har märkt att det inte går att få bil- eller bostadslån för en officiell månadslön på 50 lati om 100 lati betalas svart.

Hämäläinen tror benhårt att Kesko kommer att lyckas väl i Baltikum om konkurrenterna följer samma spelregler.

Bättre lön och arbetstid

Keskos affärer i Lettland sysselsatte i slutet av juni 550 personer av vilka bara fyra hade tidsbestämt arbetsförhållande. Omkring 72 procent var kvinnor och varannan anställd hade bakom sig grundskola medan de högtutbildade var 22 procent. De högtutbildades relativa andel minskar under de närmaste åren för man kommer inte att behöva anställda många fler inom administrationen i fortsättningen.

De anställda på Citymarket och SuperNetto får lite mer än gängse lön i branschen. Heltidsarbete innebär i snitt åtta timmars arbetsdagar eller 160—170 timmar i månaden beroende på arbetstur. De deltidsanställda gör ungefär 100 timmars månader.

Citymarket i köpcentret SPICE öppnade för två år sedan och har 105 anställda. En tredjedel av dem har heltidsanställning medan två tredjedelar gör deltid. De deltidsanställda är studerande, uppger marketchefen Pavels Romanovskis.

Citymarket är öppet 9—22 så de anställda arbetar i två skift. De som arbetar vid betjäningsdiskarna börjar sex på morgonen för att allt ska stå klart när kunderna kommer. De deltidsanställda arbetar i huvudsak kvällar och veckoslut då kundtillströmningen är som störst.

Många affärer i Riga har öppet till midnatt och en del kvartersbutiker t.o.m. dygnet runt. Arbetarna är ofta tvungna att jobba så länge affären håller öppet. Citymarket lockar, för affären erbjuder åtta timmars dagar och en bättre löneutveckling.

AINO PIETARINEN
Översättning: ASTRID NIKULA

  Rättvisa arbetsvillkor, utbildning och en god atmosfär liksom möjligheten att påverka sina egna arbetstider är Citymarkets trumfkort i Lettland.

Dace Baltgalve, som har arbetat bara ett par dagar i den två år gamla affären i Riga, sorterar frukt i fruktdisken. Hon har arbetat med liknande uppgifter i den lokala Rimi-marketen men det som känns extra motiverande här är det högklassiga och breda sortimentet.

Baltgalve anger flera orsaker till att hon bytte arbetsplats. Hon ogillade den förre arbetsgivarens politik som lät bara de anställda avancera som följde med cheferna på party. Sådant kunde hon inte acceptera.

– Jag vill gå vidare i mitt jobb av egen tyngd, säger hon och tillägger att hon tror att den nya arbetsplatsen tillämpar ärligare metoder. Av bekanta har hon hört talas om Citymarkets arbetsgivarpolicy och utbildningsmöjligheter och hon tror på dem.

En annan drivfjäder var arbetstiderna. Åtta timmars dagar känns som lyx jämfört med Rimi där man ofta kunde få arbeta från 7.30 på morgonen till midnatt då affären stängde. Dessutom utvecklas lönen bättre här fastän antalet timmar är betydligt färre.

Dace Baltgalve är nöjd med att Citymarket utbildar sina anställda. Vid sidan om jobbet har hon studerat företagsekonomi.

Arbetstiderna lockade

Lija Dižgalve vid bröddisken lockades till Citymarket av arbetstiderna. Tidigare arbetade hon på konditori med ett jobb som motsvarade hennes utbildning.

– Visst är konditorns jobb mera kreativt men jobbet började på morgonnatten. Det är inte lika tungt att jobba i två skift här från nio på morgonen till tio på kvällen. Vi kan dessutom påverka våra skift liksom när vi håller ledigt. Också semestern kan man ta ut enligt egna behov. Här vid bröddisken kommer min utbildning och yrkeskunskap väl till pass.

Dižgalve har arbetat på Citymarket ett par år men inom kort går hon tillbaka till sitt egentliga yrke i USA där hennes man har grundat ett lettiskt café. Där ska hon börja baka traditionella lettiska bakverk.

Hon är nöjd med den utbildning hon har fått i affären och tror att hon får nytta av den i framtiden.

– Det är bra att vi har fått utbildning också i användningen av datorer. Det kommer jag att ha nytta av.

Också utbildningen i kundtjänst får idel lovord.

– Vi letter är lite allvarsamma av oss så det krävs målmedveten träning för att få fram ett leende på våra läppar. Men samtidigt har trivseln och gemenskapen förbättrats. Ibland kan vi ha riktigt roligt tillsammans.

Med sig till Förenta Staterna vill Dižgalve ta förståelsen för hur viktig atmosfären är på jobbet och sina nyförvärvade kunskaper i vara positiv.

– Om en kund har haft en dålig dag kan vi snabbt få honom att känna sig bättre, konstaterar Lija Dižgalve.

Ett bra gäng

Armands Kalninš har arbetat med marketens lager och butikshyllor i ett halvt år. Tidigare studerade han till servitör och bartender men valde att arbeta i butik tills han ska in i armén. Citymarket lockade bl.a. för den korta arbetsvägens skull.

– Det har känts bra att jobba här, jag är riktigt nöjd. Det bästa är nog arbetskamraterna. Jag trivs här.

Kalninš kunde inte komma på något negativt men konstaterade till slut att lönen kunde vara bättre.

Han utesluter inte möjligheten att komma tillbaka hit efter avtjänad värnplikt men vågar ändå inte sia något om livet efter armén.

Ansvar för sitt jobb

Kassan Diana Jankjavicute har arbetat här sedan Citymarket öppnade i Riga. I början arbetade hon på andra avdelningar men flyttade till kassan efter ett halvt år.

– Det här gillar jag. I kassan svarar var och en för sitt eget arbete och gör det på sitt eget sätt.

Innan jobbade hon som museiövervakare men hon gillar bättre att arbeta med människor. Det utmanande är att ha att göra med olika slag av människor. Hon tycker inte ens att svåra kunder är ett stort problem. Alla människor har dåliga dagar ibland.

I huvudsak arbetar Jankjavicute åtta timmar per dag och hon uppskattar möjligheten att påverka såväl arbetsturer som ledigheter. Detta är möjligt eftersom deltidsarbetande studerande hoppar in på de arbetstider som blir över när de heltidsarbetande är lediga och det behövs extra folk.

Diana Jankjavicute jobbar själv deltid ett halvt år då hon studerar. I själva verket drömmer hon om att fortsätta studera företagsekonomi vid universitetet men deltidslönen räcker inte riktigt till att täcka studieutgifterna. Hon konstaterar också att det är tungt att kombinera effektiva studier med jobb.

– Numera är det dyrt att studera och då måste man också ha råd att skaffa dator och annat studiematerial. Men man vet aldrig vad framtiden bär i sitt sköte. Jag trivs ju riktigt bra med det här jobbet också, konstaterar hon.

AINO PIETARINEN
Översättning: ASTRID NIKULA