Men finländarnas köpkraft är svagare än många andra européers.

En kopp kaffe på torget kostar 1,50 euro, dvs. nio mark! För tre år sedan, när marken ännu gällde, kostade kaffekoppen en femma. Ett toalettbesök på busstationen kostar nu en euro, dvs. 6 mark. Förr kostade besöket en mark. En hamburgare får man visserligen ännu för en euro, en mark dyrare än för tre år sedan.

Man sålde inte taveltelevisioner på markens tid, men månne de hade sålts som smör på heta stenar för 12 000–18 000 mark? Nu har de rykande åtgång. En taveltelevision kostar lika mycket som en löntagare förtjänar i månaden i snitt. För många FFC-medlemmar krävs det två månadslöner för en tavelteve.

När man omvandlar priserna i mark känns en hel del varor alltför dyra. En fjärdedel av finländarna förvandlar fortfarande priset till mark när de gör sina dagliga inköp. Nästan 80 procent av de finländska konsumenterna tyr sig till marken när de gör stora uppköp. De finländska konsumenterna har ändå tagit till sig euron i något högre grad än människorna i euroområdet i genomsnitt.

Alla euromedborgare har samma känsla av att euron höjde priserna. Däremot finns det inga belägg för att det skulle vara på det viset.

Inflationen låg

Under eurotiden har inflationen, dvs. att konsumentpriserna har stigit, legat kring en procent i vårt land, medan priserna steg med 3,4 procent år 2000 jämfört med året innan och med 2,6 procent året därpå.

Också inkomsterna har utvecklats stadigt, med cirka fyra procent per år. Dock skedde ett ingrepp i köpkraften när vi övergick till euro: år 2001 ökade medborgarnas köpkraft med fem procent jämfört med föregående år, men under det första euroåret ökade köpkraften med bara tre procent. Förra året ökade dock köpkraften med hela 5,6 procent och detta år beräknas den stiga med cirka tre procent.

Ändå tycker finländarna allmänt att det går åt mera pengar nu än under marktiden, och här skiljer sig finländarna från andra euromedborgare. Nästan varannan finländare anser att konsumtionen har ökat, dvs. det går åt mera pengar på grund av euron. Varannan tysk anser däremot att det går åt mindre pengar nu än under marktiden.

Prismedvetenheten fördunklad

Känslan av att allting har blivit dyrare efter euron bygger delvis på att prismedvetenheten fördunklades när vi bytte valuta. Enligt en undersökning som Konsumentforskningscentralen har gjort blev prismedvetenheten klart sämre när vi övergick till euro, vilket var väntat och naturligt, men det överraskande är att prismedvetenheten inte alls har blivit bättre efter den första tidens förvirring. Finländarnas prismedvetenhet är inte ens i närheten av vad den var förr.

I undersökningen jämfördes konsumenternas uppfattning om priset på mjölk, socker, HK:s Blå och Juhla-Mokka. Under markens tid visste man precis vad en liter mjölk kostade, i år gissade konsumenterna att genomsnittspriset var nio cent högre än det är i verkligheten. Priset på mjölk har stigit med nästan tio procent på drygt tre år.

Sockerpriset gissade man aningen högre, kaffe- och korvpriset aningen lägre än det är i verkligheten.

Vad är det som kostar?

Konsumentpriserna antas stiga med bara en procent detta år jämfört med ifjol. Köpkraften väntas stiga med nästan tre procent. Då det ändå känns som om pengarna inte räcker på samma sätt som tidigare är det skäl att ta en noggrannare titt på Statistikcentralens konsumentprisindex.

Det år som jämförs med september detta år var rätt långt före eurons tid, dvs. år 2000. Under denna tid har livsmedlen blivit nästan åtta procent dyrare, boendet över tio, kläder och skodon ett par procent, hälsovårdskostnader och läkemedel över 15 procent, trafiken nio och restaurang- och hotellpriserna 11 procent dyrare. Alkoholpriserna har blivit över 14 procent billigare.

Än kaffet då? Kaffets pris har på fem år blivit över 15 procent billigare men kafékaffet har blivit 18 procent dyrare. Priset på en hamburgare har sjunkit en aning under dessa fem år.

I den vanliga löntagarens liv har nästan allt som är nödvändigt blivit dyrare.

Men visst, underhållningselektroniken och telefonavgifterna har blivit billigare.

Fattig konsument

Finländarnas köpkraft i förhållande till andra EU-medborgare är inte mycket att hänga i julgranen. Hushållens konsumtion är lägst i vårt land i förhållande till EU-15-länderna, omkring en fjärdedel under genomsnittet, visar en utredning som handelsstuderande Heli Mäkinen har gjort. Visserligen ligger också de övriga nordiska länderna långt under EU-genomsnittet. I i Eurostats jämförelse fanns bara hushållens slutliga konsumtionsutgifter, vilket betyder att välfärdstjänsterna inte ingick. Undersökningen är från 1999.

Trots bristerna i jämförelsematerial ger undersökningen klara belägg för hur finländska konsumenter placerar sig i europeisk jämförelse.

Boendekostnaderna är de europeiska familjernas (EU-15) största utgiftspost, 27 procent. Mat och dryck står för 17 procent, trafiken något mer. På fritid och kultur spenderade européerna omkring en tiondedel av sin konsumtionsbudget.

Finländarnas konsumtion skilde sig från det europeiska snittet på tre punkter: finländarna spenderade minst på kläder och skodon och på möbler och maskiner och mest på trafik, i förhållande till de övriga européerna.

På livsmedel och alkoholfria drycker spenderar de finländska konsumenterna detta år 14 procent av sin konsumtionsbudget, under undersökningsåret 1999 var dessa förnödenheters andel kring 17 procent, dvs. något under de gamla EU-ländernas genomsnitt (17,4).

LEENA SERETIN
Översättning: ASTRID NIKULA 

– Enligt statistiken har den vanliga konsumentens köpkraft ökat. Jag ser ingen orsak att ifrågasätta den informationen. Det finns emellertid produkter, t.ex. kafékaffe, som har stigit mer än den vanliga konsumentens inkomster. Men det finns också produkter, t.ex. alkohol, som har blivit klart billigare.

– Det beror ju på konsumentens konsumtionsvanor eller konsumtionskorg hur höjda respektive sänkta priser påverkar hans eller hennes köpkraft. Det är inte helt entydigt vad som menas med "den vanliga konsumenten". Även om en arbetande s.k. vanlig konsument har bättre köpkraft, har köpkraften inte utvecklats i samma takt för den som är beroende av inkomstöverföringar.

Är finländarnas köpkraft svagare än andra européers?

– Finländarnas köpkraft är inte särskilt häv om man jämför europeiskt. Lönerna motsvarar genomsnittet i de gamla EU-länderna, dvs. Finland är inte ett land med särskilt hög lönenivå. Placeringen i jämförelsetabellen försvagas av att prisnivån i Finland är aningen högre än det europeiska genomsnittet och beskattningen strängare än snittet. Observeras bör att i jämförelsen inte beaktats välfärdstjänsterna, som ökar köpkraften. Om de räknades in vore Finlands ställning nog en annan.