Kapitalismen nöjer sig med att roa. I den kapitalistiskt inriktade politiska musiken handlar det om att fika efter pengar, häftiga bilar, avancerade smycken och kläder, sköna kvinnor och kortvariga lyckorus.

Seppo Lampela är 30 år, trebarnsfar och bor i Hertonäs i Helsingfors. Han gör en annorlunda rapmusik, samhällskritisk och vänster. Han går brutalt rakt på sak i sina texter och väcker starka känslor för eller emot. I sina sånger berättar han om droger, arbetslöshet och om myndigheterna. Han går hårt åt inkomstskillnader, klassamhället, EU och kritiserar alla dem som stillatigande godtar allt detta. Lampela är en modern protestsångare som förhåller sig passionerat till samhälleliga frågor.

Lampela har gett ut två album, Salaliittoteoria (Konspirationsteorin) och Varasta pomolta (Stjäl från chefen). Rapparen som hoppade av jobbet som ungdomsledare och sedan årsskiftet gör musik på heltid, håller nu på med sitt tredje album och skriver en bok.

Jag skyller inte på ödet, gud eller försynen
Jag beskyller finska staten och den fittans regeringen

– Arbetarna har förlorat matchen mot arbetsgivaren. Det ser dystert ut nu när trepartssystemet ser ut att braka samman och arbetarna i den lägre medelklassen röstar på samlingspartiet. Donarna har köpt det bästa av kapitalismen, den amerikanska drömmen om att en vacker dag få en del av den riktigt goda kakan. Det är kanske en av tiotusen som faktiskt får smaka.

Seppo Lampela ställde upp som obunden för FKP i Helsingfors i riksdagsvalet i våras och fick över 1 800 röster. I nästa kommunalval är han en säker kandidat. Lampela bekänner sig ändå inte som kommunist utan som socialist.

– Landets politiska fält är så smalt att man får intrycket av misstävling när det är val. Alla kör med samma budskap. Politiken förändras inte, hur man än röstar.

Lampela ser inte ljust på framtiden. Vänsterns — och här avser han vänsterförbundet och FKP — tid är förbi och vänstern splittrad. Vänstern borde vara enad och stark.

– Vänsterförbundet är redan så urvattnat att det inte utgör någon opposition. Det försöker vara vän med alla. Därför valde jag kommunisterna och inte vänsterförbundet.

Stjäl från chefen, ta tillbaka det som är ditt
Det är ju ditt skinn han flår för sina vinster

Kampen är alltså förlorad, men vad kan man göra? Seppo Lampela uppmanar till stöld från chefen, för han stjäl av dig.

– Vi finländare är så inbitet ärliga och vi vet att det är fult att stjäla. Men bolagen bestjäl människorna fritt hela tiden. De stjäl vår tid, vår frihet och vår sinnesro.

Marknadskrafterna använder ohederliga metoder för att med fantasier och reklam få grepp om människorna, menar Lampela. Människor upplever sig som sämre än andra, om de inte har råd med sådant som enligt marknaden är tecken på livskvalitet.

– Jag började röka som nioåring för att den nu hädangångna Marlboromannen berättade att jag kunde bli lika farlig som James Dean. Tobaksreklamen riktar sig till minderåriga för alla som har fyllt 18 är tillräckligt smarta för att inse att det är inte är värt att röra i den skiten.

Mediciner hjälper när ångesten slår till och livet känns fittigt
Därför skriver läkarna så gärna ut recept åt de arbetslösa

Lampela blir ivrig: hans ögon strålar och han talar rappande. Huvudet rör sig i takt och han gestikulerar med händerna.

– Nuförtiden är ju den arbetslöse en tiggare, så det finns nog inte någon med en smula självkänsla och självrespekt som bekänner sig som arbetslös. Jag har arbetslösa kompisar som vägrar gå till socialluckan för att det är viktigare för dem att kunna gå med huvudet rest.

Istället för att peka finger åt de arbetslösa vill Lampela utpeka de arbetsgivare som hämtar sin arbetskraft från Estland eller "fäller ikull Perlosarna och flyttar Nokias fabriker till Fjärran Östern".

– Företagen fikar efter större vinster fastän de hela tiden går på vinst. Men de ska ha bara mera hela tiden. Kan man verkligen kalla sådana människor tiggare som får foten från dylika företag efter åratal av arbete? Nej, sådana människor kan man kalla karlar som har fått en rak höger i fejset.

– För att hämnas de stölder storföretagen har begått mot oss kan vi stjäla förnödenheter från dem. Något annat sätt finns inte.

HELENA RONKAINEN
Översättning: ASTRID NIKULA