 Professionell hjälp till arbetsplatserna
 "Vi är alla som en enda familj". Det är ett
begrepp som brukar användas på arbetsplatser med en god samhörighetskänsla. Ändå,
såsom i riktiga familjer, kan en arbetsplats dras med interna problem som ibland kan leda
till direkta kriser. Symptom på det är att man inte talar med varandra, drar sig undan,
att sjukfrånvaron ökar och personalen växlar ofta. Lyckligtvis finns det nu
professionell hjälp att få också till arbetsplatserna.
Åbopsykologen Sinikka Soini är
en av dem. Soini arbetar vid Institutet för Arbetshygien vid dess åboavdelning.
– Mitt jobb går i huvudsak ut på
att utveckla arbetsgemenskaper. Jag gör kartläggningar och utredningar, ger
arbetsvägledning och deltar också ibland som ett slags konferencier eller debattledare i
själva krishanteringen, berättar Soini.
Hon menar att man söker utomstående
krishjälp till arbetsplatserna i ett skede när situationen är så låst att ingen
längre orkar försöka på egen hand. Folk mår dåligt, en del är utmattade, och man
bär på bittra beskyllningar mot arbetskamrater och/eller förmännen.
– Allra först är det viktigt att
få ut stenen som skaver i skon. Då börjar människorna prata igen. Det kan ske tom.
utan att man pekar ut någon syndabock. Men åtminstone professionella hjälpare som jag
deltar inte i avskedandet av folk. Det är det ett annat slags konsulter som gör,
poängterar Soini.
Arbetsvägledning kan
förhindra kris
När krisen är överstånden kan man
föreslå arbetsvägledning som uppföljningsmetod. Det är enligt Soini ett ypperligt
sätt att redan på förhand förhindra att kriser uppstår på arbetsplatsen. Här
handlar det om en gemensam tillväxtprocess där växelverkan mellan de deltagande är A
och O.
För ett par decennier sedan var
familjerådgivare och alkoholistvårdare pionjärer när det gällde finländsk
arbetsvägledning. Det var när de sökte metoder för att själva orka med sitt arbete.
Själva metoden härstammar från USA.
– Jag ger arbetsvägledning
såväl åt grupper som enskilda individer. Processen fungerar bäst om den får vara ett
par år. Inom industrin är det brukligt med kortare perioder av arbetsvägledning, i
allmänhet kring ett år, berättar Sinikka Soini.
Det är numera möjligt att få
arbetsvägledning i praktiskt taget hela landet, berättar Sinikka Soini. Det finns proffs
på området inom såväl den offentliga som den privata sektorn.
Ändå verkar det som om
arbetsvägledning var en rätt sparsamt använd metod inom exempelvis kommunsektorn. Ett
undantag är här den kommunala hälsovården. Ändå finns det ett uppenbart behov att
utveckla den interna verksamheten inom just de kommunala arbetssamfunden. Till exempel den
arbetsanhopning som sparåtgärderna har fört med sig och datateknikens snabba inmarsch
har gått hårt åt klimatet på de kommunala arbetsplatserna.
Information på eget initiativ
Soini uppmanar de arbetstagare som är
intresserade av individuell arbetsvägledning att ta initiativet själva. Förutom via
Internet ger t.ex. företagshälsovården information, liksom arbetsplatsernas
arbetarskyddsombud.
– I synnerhet personalen inom
företagshälsovården, men också aktiva arbetarskyddsombud har i allmänhet en god
inblick i vilka möjligheter det finns på lokalplanet, berättar Soini. Hon anser att det
vore en fördel om också förmännen på arbetsplatserna skulle intressera sig mer av
arbetsvägledning som en metod för att stöda personalens ork i arbetet.
– Det är ju de som bestämmer
vilken tid och vilka pengar som kan avdelas för arbetsvägledningen.
Förmännen i nyckelposition
Det är viktigt att den närmaste
förmannen alltid deltar i processen, eftersom speciellt arbetsvägledning i grupp slukar
både tid och ekonomiska resurser.
– Förmännen borde redan i
början med säkerhet veta vad de har gått med på, för att det inte ska bli några
överraskningar under processens gång, menar Sinikka Soini. Hon intygar att en
professionell arbetsvägledare nog kan presentera processen rätt. T.ex. berättar man
öppet att arbetsvägledningen kan innebära att man också behandlar saker som är
besvärliga för de deltagande, eftersom man också talar om det som är svårt i arbetet.
– Så här kan det bli t.ex. då
en arbetsvägledningsgrupp består av enbart personer på mellanchefsnivå. Deras uppgift
är ju bl.a. att följa med hur personalresurserna används. Det finns många
arbetsplatser som mår dåligt för att arbetena är ojämnt fördelade av en eller annan
orsak. Förmännen kanske inte erkänner problemet, och varken hinner eller orkar
försöka lösa det, eller kanske bara väntar sig att det går om med tiden, berättar
Sinikka Soini.
Följden — som kanske kan undvikas
om man styrkt av arbetsvägledningen tar itu med problem i tid — kan vara att
arbetsplatsen drivs in i en polarisering: en del har ångest över den ökande stressen
medan andra har ångest över att inte veta vad de ska fylla arbetsdagen med.
LIISA MAINELA
Löntagaren 5.6.2001 nr
5/01 |
