 Kommunerna i skick
 De kommunanställdas höga sjukfrånvaro hämnar sig på
såväl de anställda själva, som på kommunerna och dem som använder deras tjänster.
För arbetsgivaren kostar en sjukfrånvarodag tusen mark i snitt.
Undersökningarna av vårt lands cirka
450 kommuner har avlöst varandra, men ofta utan att avsätta några spår eller ens
väcka debatt. En del träffar ändå rätt, får till stånd debatt och kan leda till
förbättringar.
En undersökning som har väckt debatt
är den delutredning som gällde sjukfrånvaron bland de kommunanställda som ingår i
projektet Kommun8. Institutet för arbetshygien jämförde förhållandena i Åbo, Vanda,
Uleåborg, Reso, Nokia, Valkeakoski, Nådendal och Virdois. Undersökningen är den mest
omfattande i sitt slag, också i internationell jämförelse.
Trivsel påverkar hälsan
Mellan åren 1993 och 1997 ökade
sjukfrånvaron i de undersökta kommunerna bland såväl män som kvinnor och i alla
ålders- och yrkeskategorier. År 1993 förlorade man genom männens sjukledigheter i
genomsnitt 12,1 dagar per mansarbetsår, år 1997 var förlusten 13,9 dagar. Kvinnornas
sjukledigheter var motsvarande 15,2 dagar år 1993 och 17,3 fyra år senare.
Vad beror den ökade sjukfrånvaron
på? Trots att kommunernas personal är ålderstigen pga. den sparsamhetsdikterade
personalpolitiken beror inte sjukligheten på hög ålder. Sannolikare orsaker är
faktorer som gäller arbetskultur och -organisation. Den tolkningen stöds också av
olikheterna mellan de olika undersökta kommunerna.
Utredningen år 1997 uppdagade
intressanta och överraskande olikheter. En viktig faktor var de anställdas
påverkningsmöjligheter och arbetsplatsens allmänna klimat.
Ett belysande exempel är Nokia stad,
där sjukfrånvaron var allra högst i jämförelsen. Nokias anställda var minst oroliga
för att förlora sitt jobb men rapporterade om den sämsta atmosfären på
arbetsplatserna.
Ålder är ingen sjukdom
Arbetslivskvaliteten var generellt
bäst i de små kommunerna och sämst i de stora. Det fanns inte stora skillnader inom de
sektorer som producerar välfärdstjänster (undervisning, social- och hälsovård) men
däremot nog inom den tekniska och byggnadssektorn. Som orsak till skillnaderna angav
undersökningen två viktiga faktorer: hur byråkratiskt kommunen styrdes och risken för
sjukfrånvaro.
De undersökta kommunerna har sedermera
försökt förbättra personalens trivsel på arbetsplatsen.
Reso, Virdois och Valkeakoski kommuner,
som klarade sig bäst i jämförelsen, har dragit lärdom av tidigare undersökningar om
kvaliteten i arbetslivet och de anställdas hälsa. Exempelvis Reso vill vara en god
arbetsgivare eftersom det borgar för en god personal vilket i sin tur borgar för
välproducerade tjänster.
Kommunernas personalstrategier är på
det stora hela rätt lika. Under recessionen minskade man användningen av vikarier, efter
recessionen ökade man personalen genom att ta in flera vikarier. Andelen fast anställda
har minskat i alla berörda kommuner efter recessionen. Personalen är äldre, men det har
inte ökat sjukfrekvensen. Den ökningen beror helt tydligt på bristande trivsel på
arbetsplatserna.
Undersökningen Kommun8 kommer
härnäst att söka svar på tre frågor: hur ska man på bästa sätt ta vara på
personalens trivsel, vilka åtgärder kräver det och vilket slags förändringar har de
flesta biverkningarna?
HANNU OITTINEN
Löntagaren 5.6.2001 nr
5/01 |
