– Vi utgör ett strålande arbetslag, säger Jarkko Lehtoranta, som äger och basar för brödfabriken Baguette i Malm där fyra utvecklingsstörda ungdomarna jobbar. Han är nöjd med sitt val att erbjuda arbetsplats åt utvecklingsstörda, som inte kan få jobb på den öppna arbetsmarknaden.

Till ungdomarnas arbetsuppgifter hör att passa upp i kaféet, diska, städa och hjälpa till där det behövs. Uppgifterna anpassas till vars och ens färdigheter.

Att gå på jobb är en glädje i Lars-Erik Lindlöfs liv. Han berättar stolt att han förutom förpacknings- och lagerarbete också brukar hjälpa till i konditoriet. Där har han till och med fått baka tårta nån gång.

Lars-Erik har en hel del arbetslivserfarenhet. Han har tidigare jobbat både med hästskötsel och åldringsvård. Bagerijobbet är dock det bästa jobbet han haft hittills.

Uppslaget till att sysselsätta handikappade fick Jarkko Lehtoranta av ett tv-program han såg.

– Så råkade det sig inte bättre än att man följande dag ringde från socialverket i Helsingfors och frågade om vi kunde ta emot utvecklingsstörda. På den vägen är det. Nu sysselsätter vi fyra utvecklingsstörda.

– Det kräver ju lite anpassning och hänsynstagande, men det skall det ju annars också finnas i arbetslivet, tycker jag.

– Att det uppstår förtroende är viktigt i allt arbete. När självkänslan och självförtroendet stiger, ökar arbetskapaciteten.

Enligt Lehtoranta står de utvecklingsstörda arbetstagarna för en arbetsinsats han inte kan undvara. De är en arbetskraftsreserv att räkna med.

Baguette sysselsätter sammanlagt ett tjugotal arbetstagare. Arbetsteamet har tagit väl emot de utvecklingsstörda. Konditor Liisa Riihinen handleder och instruerar dem i arbetet:

– Visst kräver det en extra insats vid sidan av det egentliga jobbet, men det ger ju utdelning också. Lars-Erik och hans kompisar hör till vårt arbetslag.

På kafésidan är det Edina Terzic som svarar för handledningen av de utvecklingsstörda.

– De klarar sig bra och gör nytta för sig. Kunderna förhåller sig positivt, men ibland får man ju rycka in och förklara situationen. Det är närmast om nån frågar sådant de inte kan redogöra för.

– Mig har detta att fungera som handledare gett en ny synvinkel i livet. Det är något jag sätter värde på.

Från socialverkets sida övervakas integreringen av utvecklingsstörda i arbetslivet av instruktör Marja-Liisa Määttä. Hon betonar att man alltid försöker placera de utvecklingsstörda i arbeten de själva önskar sig. De arbetsgivare som ställer upp får inget ekonomiskt stöd av samhället, men de behöver heller inte betala full lön, eftersom de utvecklingsstörda fortsätter lyfta invalidpension. Man skräddarsyr en ersättning som inte inverkar på pensionen, men ändå är kännbar för den sysselsatta. För arbetstider och andra arbetsvillkor tillämpar man branschens kollektivavtal.

Jarkko Lehtoranta uppskattar att de utgifter han har för två sysselsatta utvecklingsstörda motsvarar löneutgifterna för en arbetstagare. Omvänt uppskattar han arbetsinsatsen så att två utvecklingsstörda gör en arbetstagares jobb.

HANS JERN