– Rörelsehindrade arbetstagare anpassar sig nästan till självutplåning. De går inte på WC under dagen, sitter med ytterkläderna på. I glädjen över att ha ett jobb vill eller vågar man inte ställa krav, säger Nina Nevala-Puranen, specialforskare vid Institutet för arbetshygiens regionbyrå i Kuopio och professor i ergonomi vid Kuopio universitet.

I en färsk handbok, främst avsedd för personal inom arbetarskydd och företagshälsovård tar Nevala-Puranen och hennes kolleger upp allt från arbetsresor till ergonomiska lösningar. Utgångspunkten är funktionshindrade som redan finns i arbetslivet.

– Det är en psykisk belastning att dagligen tvingas grubbla över hur ta sig till jobbet och hur klara sig där. Att så litet gjorts på arbetsplatserna beror inte på illvilja utan på okunskap. Inte ens företagshälsovården alltid fysiskt tillgänglig.

En arbetstagare som blir funktionshindrad ska i första hand kunna återgå till sitt gamla jobb eller få andra arbetsuppgifter hos samma arbetsgivare. För det krävs att försäkringsbolag och företagshälsovård agerar effektivare.

Olycksfall och sjukfrånvaro minskade

En tillgänglig arbetsmiljö gynnar alla. Redan det att befolkningen åldras ställer sina krav, ovanpå det kommer trafikolyckor och sjukdomar.

Vad behövs? Inte enbart ergonomiska lösningar utan P-platser nära entrén, ramper, handikappanpassade hissar, dörrar och WC:n, välplanerade kaffe- och mötesrum. Alla ska kunna delta. Ekonomiskt stöd för ombyggnad fås t.ex. av FPA.

En tillgänglig arbetsmiljö är också en fråga om service — också kunder kan vara rörelsehindrade.

– Arbetsolycksfallen har minskat då satsningar gjorts på miljön. T.ex. slopade trösklar minskar den fysiska belastningen vid lyft. Arbetsgivarna har också konstaterat att sjukfrånvaron gått ned om en person med funktionshinder ingår i arbetsgemenskapen. Kanske ses de egna problemen i ett annat ljus?

Dålig planering får ett funktionshinder att framträda mera. Nevala-Puranen understryker att det är viktigt att en funktionshindrad arbetstagare säger till vad som behövs och varför.

– Funktionshindrade män tycks få bättre respons på sina önskemål, vad nu det kan bero på…

Attityder det största hindret

Internationella undersökningar visar att kvinnor lättare accepterar arbetskamrater med funktionshinder än män, likaså yngre personer lättare än äldre.

– Vi måste lära oss tolerera det annorlunda, kunna acceptera att en arbetskamrat har ett funktionshinder eller en annan etnisk bakgrund. Och arbetsgivaren måste kunna se förbi funktionshindret, till kvalifikationerna.

Informationstekniken har öppnat nya möjligheter för funktionshindrade. I IT-satsningarnas Finland har dock färre funktionshindrade jobb än i vissa andra europeiska länder. Så har är t.ex. endast 23 procent med ryggmärgsskada i arbete mot över 80 procent i Norge. I en del länder stadgas uttryckligen att en viss andel av arbetstagarna bör ha funktionshinder. Dylikt kvottänkande sanktioneras inte av finländska handikappade.

Nevala-Puranen har i flera undersökningar forskat i rörelsehindrades situation i arbetslivet. Hon konstaterar att arbetet har samma betydelse som för finländarna i gemen.

– Alla funktionshindrade, som kunde gått i pension, ville vara i jobb. Att få njuta av att det egna arbetet ger resultat är också en fråga om jämställdhet.

Arbetet har också en mycket viktig social dimension. Blir den ena maken handikappad, i synnerhet då hustrun, spricker äktenskapet ofta.

– För personer med ryggmärgsskada ligger skilsmässoprocenten på otroliga 90, säger hon.

Mera om handboken "Esteetön työympäristö liikuntavammaisille" på Internetadressen www.occuphealth.fi/julkaisu

INGEGERD EKSTRAND