– Det finns för lite folk här. Vi är bara två på jobb i kväll. Ändå ökas öppethållningen hela tiden. Snart är dörrarna öppna dygnet runt och uppgifterna och ansvaret ökar. Ett färskt exempel var när euron kom. Det var ju vi som delade ut dem. Ensamjobbandet blir också allt vanligare. Tyvärr har det lett till att de handelsanställda lever farligt bland alla drogade knäppskallar.

– Visst förstår jag konkurrensen i branschen. När den ena öppnar dörrarna måste den andra följa efter. Det bara känns som om man skulle respektera oss mindre än andra servicenäringar. Varför kan inte också banker och försäkringsbolag betjäna under kvällar och veckoslut, funderar Heli Kuismin i Uleåborg, en av Sale-butikens fem anställda.

Heli arbetar deltid, cirka tjugo timmar i veckan. Var tredje söndag är hon på jobb. Hennes make Ari arbetar i tre skift som skiftmästare på en av Stora Ensos fabriker. Han är förtroendeman på sin avdelning och det betyder en hel del spring. Paret har tre barn, 8-årige Ville, 7-årige Terhi som vardera går i skola och så 5-årige Janne, som är i dagis cirka åtta dagar i månaden.

Tveeggat

– Om familjens arbetsturslistor kom bort av misstag skulle det bli ett kaos utan like. Jul och midsommar är säkert lediga, all övrig tid är splittrad.

– Min man jobbar fyra nätter, är sex dagar ledig, jobbar fyra morgnar, är en dag ledig. Jag har två lediga dagar, ett par förmiddagar jobb och sedan ledigt igen tills kvällsturerna infinner sig och så veckoslutet, som bara är jobb, räknar Heli.

– Veckoslutsjobbet är ett tveeggat svärd. Det är av både godo och ondo. Bra är det att den ena av oss kan vara hemma med barnen. Så här har vi i alla fall räknat ut det och den lösningen håller vi fast vid så länge barnen är små. Jag jobbar gärna lång lördag, d.v.s. 9,5 timmars skift, för det är fördelaktigt. Det blir färre arbetsresor och mera lönetillägg. Söndagsjobb passar också bra för det faller på min lott bara var tredje vecka. Om man inte hade kvälls- och söndagstillägg lönade det här jobbet sig inte. Nu skaffar jag ändå matpengar till familjen, motiverar Heli.

Många minus

Så här pass besvärliga arbetstider måste sätta spår i familjens sociala liv. För en ensamförsörjare är veckoslutsjobb s.g.s. omöjligt.

– Vår familj kan inte umgås med vänner då när det är normalt, d.v.s. på veckosluten. Men vi njuter av de sällsynta stunderna tillsammans för fullt. Stugan var vi tvungna att skaffa i närheten av Uleåborg då vi vill inte öda vår lilla tid på långa resor.

– Stugliv, friluftsliv och läsande är de fritidssysselsättningar som enligt Heli alls är tänkbara. Det är fåfängt att ens drömma om att delta i evenemang av olika slag.

– Vi kan inte ha två bilar. Också barnen lider för vi kan inte köra dem till några regelbundna fritidssysslor. Vi måste nöja oss med de möjligheter som står till buds i närheten, redskapsgymnastiken i skolan och idrottslekskolan.

För familjen Kuismin lyckas det inte att packa bilen för avfärd på fredag kväll, för någon av föräldrarna jobbar då.

– Släkten bor långt borta, vi kan inte ty oss till någon mormor som kommer hem ett veckoslut för att ta hand om barnen. Lyckligtvis har vi vår Minna som kan titta till barnen när alla andra lösningar är prövade. På min arbetsplats är man nog flexibel, men det lyckas inte alltid att byta arbetstur. En eller ett par gånger om året går Ari och jag ut på bio och middag, vi tar ut allt vi kan av de sällsynta stunderna, berättar Heli.

– I det här pusselspelet behövs en orubblig inbördes tillit inom familjen och oändligt med flexibilitet. Då fungerar arbete och hemliv. Om man inte gemensamt går igenom systemen och förtroendet haltar ramlar hela systemet samman som ett korthus, säger Heli Kuismin bestämt.

MAIJA-LIISA JALKANEN