På tio år har den tid man använder till tevetittande ökat med en halv timme. Tevetittandet har ökat bland alla åldrar och inom alla socioekonomiska grupper. På TV-bolagen förklarar man det med att utbudet har ökat. Om man jämför med situationen för tio år sedan finns det flera kanaler och man kan se TV under nästan alla dygnets timmar.

Men vad är det hos televisionen som fascinerar till den grad att den t. ex. har åsidosatt de traditionella söndagsvisiterna? Forskare Iiris Ruoho vid Tammerfors universitet anser inte att det är långsökt att tänka sig att televisionen skapar ett nytt slag av gemenskap.

– Det traditionella sociala deltagandet i exempelvis facklig verksamhet eller politik har dött ut och fritiden flyttat allt mer till hemmen. Televisionen skapar i det här sammanhanget ett slags ersättande gemenskap, funderar Ruoho.

Ruoho anser att tevetittande kan ses också som en ritual som upprepas samma tid varje dag. Det är exempelvis mycket typiskt att se på nyheterna varje kväll vid samma tid.

– Tevetittandet ger kvällen en rytm. Att se på nyheterna är en del av gemenskapen. Det ger en känsla av att man, om man vet samma saker, hör samman med gruppen.

Nyheterna förenar

Den tid man spenderar framför teven är beroende av människans livscykel. Yngre människor ser mindre på TV än äldre. Enligt Statistikcentralens utredning ser man minst på TV i åldern 25—44. Visserligen går det åt i snitt nästan två timmar per dygn framför teven också i den här åldern.

De flitigaste tevetittarna är pensionärerna. För dem blir det i snitt tre timmar TV i dygnet. Också de som är i arbetsför ålder ser mer på TV än genomsnittet. Män ser nästan tjugo minuter mer på TV per dag än kvinnor. Och där kvinnorna föredrar relationsserier tittat männen på aktualiteter och sport.

Ruoho är bekymrad över det faktum att ett ökat teveutbud hittills har handlat mest om kvantitet och att det inte har medfört att utbudet skulle ha blivit mångsidigare. Hon är rädd att digitaliseringen innebär en ännu större likriktning av programinnehållet.

Finnpanels kvartalsrapport om de populäraste programmen i olika kanaler bekräftar att nyheter och sport förenar finländarna. I den senaste mätningen från oktober till december toppas listan av, förutom nyheterna i de olika kanalerna, självständighetsdagens mottagning, lördagskvällens underhållningsprogram BumtsiBum! (den finska versionen av Så ska det låta), ungdomsfavoriten Dolda liv och Hannu Karpos aktualitetsprogram. Där ungdomen väljer amerikanska serier tilltalas de som har fyllt 45 också av inhemska dramaserier.

PIRJO PAJUNEN

– I de s.k. bruksdramerna finns det också ett socialt perspektiv, underhållningen till trots. Med hjälp av serierna vill man ge tittarna en inblick i det finländska samhället, säger Ruoho och hänvisar som exempel till den verkligt omtyckta serien om Metsolas, där beskrivningen av ett samhälle i förvandling och landsbygdens problem hade sin egen givna roll.

Under det senaste decenniet blev seriernas sociala grepp slappare, menar Ruoho. I takt med att formatet blev mera internationellt koncentrerades också seriernas teman allt tydligare kring individer och relationsproblem. Populära teman i nittiotalets inhemska dramer var företagande och företagarfamiljers öden och äventyr.

– Perspektivet är individens och seriernas budskap att var och en är sin egen lyckas smed.

Ruoho tror ändå att det finns beställning också på inhemska bruksdramer där man vid sidan om det underhållande vågar ta ställning i samhällsfrågor.