– Då var det kanske mer relevant att dela in hela livscykeln i barndomen, som var en lycklig tid; den aktiva tid då man arbetade och ålderdomen, då tiden stod stilla, funderar Anne Bergman, arkivarie vid Folkkultursarkivet. Hon har gjort etnologiska studier med anknytning till människors tidsanvändning.

Införandet av semester, på 1930-talet, kom att innebära att inställningen till fritid förändrades.

– Till att börja med hade människorna svårt att uppfatta semestern som en rätt till ledighet. Man t.o.m. skämdes för att gå och slå dank.

För dem som flyttat till staden och tagit arbete där var det naturligt att under semestern delta t. ex. i höbärgningen på hemgården. På landet tyckte man att semesterfirande stadsbor var lättingar.

Idag är semestern inte bara en naturlig rättighet. Den innehåller också krav, man förväntas göra en massa saker under ledigheten.

– Semesterresan är ett maktmedel. Den har blivit en statussymbol. Den som inte har semesterupplevelser att berätta om känner sig dum.

För många är semestern mycket mer än själva ledigheten. Man planerar en semesterresa, företar den och berättar om den efteråt. Men för andra kan det vara en plåga att lyssna till dessa semesterberättelser. Det finns också människor som upplever semestern som en påfrestning, man har helt enkelt ingenting att syssla med; livet på sommarstugan med objudna gäster är ansträngande.

Utsagorna om semestern är i mycket paradoxala. Den är efterlängtad och fylld av upplevelser; ingen klocka, ingen natt, inget måste. Men den kan också vara fylld av svikna förhoppningar och misslyckanden.