En god utgångspunkt för diskussionen ger Statistikcentralens färska undersökning om hur tiden används. De undersökta personernas tidsanvändning har granskats i tolv månaders tid, från mars till mars. Statistikcentralen har gjort tre motsvarande undersökningar de senaste tjugo åren och deras budskap är helt klart: det har skett bara små förändringar i hur dygnets timmar används. Förtjänstarbete, hemarbete, vila och fritid har fått sig nästan lika beskärda delar år 1979 som tjugo år senare. Men i förvärvsarbetarens tidsanvändning har det skett en del förändringar under 1990-talet.

De största förändringarna gäller fritiden. TV-tittandet har på 1990-talet ökat med 19 minuter medan tiden för annan fritid minskat med 30 minuter. Den tid som används för vila och mat har ökat men det gäller mest kvinnorna. Andra förändringar går i kors när det gäller könen. Männen använder något mera tid på hemarbete och kvinnorna något mindre. Motsvarande spenderar kvinnorna mera tid på jobbet medan männen brukar mindre tid. Med tanke på familjens inbördes arbetsfördelning har utvecklingen gått i rätt riktning, även om förändringarna är ytterst små. Det handlar om förskjutningar på mindre än tio minuter, så som det framgår av figuren invid. (Figur 1)

Figur 1

Också efter de här rättvisejusteringarna finns det skillnader i hur män och kvinnor använder sin tid men de begränsas till hem- och förtjänstarbete och till TV-tittande. I snitt upptar förtjänstarbetet 5 timmar och 53 minuter av männens dygn, vilket är en timme 15 minuter mer än för kvinnorna.

En timme per år mindre jobb

Hemarbetet upptar 3 timmar 42 minuter av kvinnornas dygn, vilket är en timme 23 minuter mer än för männen. När man summerar förvärvs- och hemarbetet är resultatet att männens arbetsdag är 8 timmar 12 minuter och kvinnornas arbetsdag 8 timmar 20 minuter. På det sättet kan man säga att män och kvinnor använder ungefär lika mycket av dygnets timmar på förvärvs- och hemarbete. (Figur 2)

Figur 2

Då man multiplicerar den tid av dygnet som går åt till förtjänstarbete med antalet kalenderdagar får man en mycket noggrann uppskattning av årsarbetstiden. Räknar man så här var den genomsnittliga årsarbetstiden från mars 1999 till mars 2000 1766 timmar. Det är bara 14 timmar mindre än den beräknade årsarbetstiden under motsvarande period åren 1987—1988. Det betyder att årsarbetstiden under de senaste tolv åren har förkortats med i snitt en timme per år.

Längre arbetstiden om inte ledigheten ökar

Sedan år 1979 har en del saker utvecklats enligt en så snörrät linje, att man kan förutspå att riktningen håller också i framtiden. Sådana saker är att arbetstagarnas arbetsdagar har blivit längre, att TV-tittandet har ökat, att den tid man använder på socialt umgänge och studier har minskat.

Hösten 1979 var de medverkandes genomsnittliga arbetstid 7 timmar 14 minuter. Hösten 1987 var arbetstiden 7 timmar 30 minuter och hösten 1999 var den uppe i 7 timmar 50 minuter. Om inte antalet lediga dagar hade blivit fler skulle årsarbetstiden ha ökat med nästan tio procent på ett år. Så kan det också gå under de kommande tjugo åren, om utvecklingen fortsätter utan att antalet lediga dagar ökar.

Gemenskapen i fara

Det är en mycket problematisk trend att fritiden alltmer kretsar kring TV:n medan läsandet och det sociala umgänget ges allt mindre tid. Följderna av det kan vara att den sociala verksamheten minskar och att den TV-centrerade envägskommunikationen blir vanligare.

En sådan trend är problematisk med tanke på strävan att jämka samman arbetslivet med familjens behov och med tanke på livskvaliteten. Arbetsmarknadsorganisationerna kan visserligen påverka arbetsdagarnas längd vid avtalspolitiken, men hur människor spenderar sin fritid kan de inte rå på. Hur man tillbringar fritiden bestämmer var och en själv och så länge det inte finns någonting som utmanar TV:n kan den fortsätta sitt segertåg obehindrat.

ERKKI LAUKKANEN
ekonom, FFC