Lauri Ihalainen får dagligen tio e-postbrev i snitt på sin egen adress. Via hans sekreterare kommer det dessutom kanske fem meddelanden varje dag.

– Eftersom det nästan inte kommer in några osakliga meddelanden behövs det ingen spärr. Respons kommer det nog, i synnerhet när FFC har varit mera synligt i offentligheten. Det är alltid bra att få feedback, säger Ihalainen.

– Korta meddelanden hinner jag svara på men mera sällan på längre frågeställningar. Dem försöker jag förmedla vidare till expertberedning. Ofta är breven ställningstaganden eller sända till kännedom. De kräver inte alltid svar, säger FFC-ordföranden.

Ihalainen spenderar varierande mycket tid med sin e-post.

– Det finns dagar då jag inte hinner öppna min brevlåda överhuvudtaget. Men det skulle säkert gå en halv timme dagligen åt att läsa och besvara brev.

Servicefackets ordförande Maj-Len Remahl får dagligen omkring tjugo e-postbrev. Alla brev som är riktade till ordförande går raka vägen in i hennes postlåda. Ingen sållar bland breven. Det tar Remahl i genomsnitt en timme var dag att läsa e-brev och svara på dem.

– Meddelanden som kommer via Servicefackets hemsida delegeras i allmänhet till de sakkunniga. Det kommer ganska lite respons, i snitt ett par tre meddelanden per dag. Jag svarar själv om jag kan. I annat fall svarar jag att jag har delegerat frågan till någon som kommer att svara, berättar Maj-Len Remahl.

Statsfackets ordförande Raimo Rannisto får dagligen omkring 15 e-brev, maximalt tjugo. Sekreteraren sållar inte bland breven. Rannisto sitter varje dag cirka en halv timme vid sin dator och läser brev och besvarar dem.

– Gensvar från det fackliga fältet ger mellan tre och fem brev i månaden. Jag försöker svara själv, om inte ärendet alldeles klart hör någon av funktionärerna till, berättar Raimo Rannisto.

KAT: s ordförande Tuire Santamäki-Vuori får normalt mellan tio och femton e-brev per dag. Sekreteraren öppnar inte brevlådan.

– E-postkorrespondensen handlar mer om mötesmeddelanden och att sända dokument än direkt medlemsrespons, säger Santamäki-Vuori.

– Fältets feedback kommer i huvudsak via andra kanaler: vanliga brev, telefon eller via KAT: s hemsida. Det som sker via hemsidan handhas inom förbundet av en person som överväger från fall till fall hur brev skall bemötas. Brev som riktas direkt till mig försöker jag alltid svara på.

E-postkorrespondensen upptar omkring en halvtimme av KAT-ordförandens arbetsdag. De dokument som har fogats till breven är sedan en sak för sig.

VEIKKO TARVAINEN