Statistikcentralens specialforskare Iiris Niemi har ur den stora undersökningen om människors tidsanvändning försökt analysera trender i arbetslivet. Hon är överraskad över att arbetstagargruppernas relativa antal har förändrats. Antalet högre tjänstemän har ökat kraftigt medan arbetarna har blivit färre.

Niemi berättar att man håller på att sammanställa en gemensam publikation som omfattar både undersökningen om tidsanvändningen och materialet i en arbetskraftsundersökning. Då får man betydligt noggrannare uppgifter om arbetstiderna. Åtminstone när det gäller veckoslutsarbete behövs tilläggsutredningar för de befintliga uppgifterna går kraftigt i kors. Enligt tidsanvändningsundersökningen har veckoslutsarbetet minskat på 1990-talet. Då har man inte kunnat beakta exempelvis att butikernas ökade söndagsöppethållning förde med sig mera veckoslutsarbete år 2001.

Kortare arbetstid ā la mansmodell

Specialforskare Niemi påminner om att kvinnors och mäns förhoppningar om kortare arbetstid avviker helt från varandra. Kvinnorna har velat förkorta den dagliga arbetstiden medan männen vill ha längre ledigheter.

– Nu har arbetstiden förkortats enligt den manliga modellen medan kvinnornas förhoppningar om kortare arbetsdagar inte har infriats. Enligt det statistiska materialet har de korta arbetsdagarna blivit färre och de långa dagarna ökat.

Industrin fick sina Pekkanendagar som hölls i perioder på flera dagar. Så har också arbetarnas arbetstid förkortats medan tjänstemännens arbetstid har ökat. Kollektivavtalen förefaller alltså ha en större effekt bland arbetarna än bland andra personalgrupper, menar Niemi.

Ändå beror arbetstiderna mycket långt på konjunkturerna. När det finns jobb att erbjuda arbetar man mer. Men också de ofantligt stora bostadslånen tvingar fram långa arbetsdagar.

Falsk uppfattning

Utredningen om förändringar i tidsanvändningen stöder uppfattningen att jämlikheten har ökat något i hemmen. Det är däremot fel att tro att förändringen skulle börja bland de unga männen. Tro hjälper heller inte i den här saken för studien visar att den nya generationen inte är bättre än de gamla:

– Materialet tyder tvärtom på att ungdomarna jobbar t.o.m. mindre hemma än förr, påminner Niemi. – Tvärtom är det de äldre männen som har börjat delta mer i hemsysslorna. Dagens pappor är aktivare här än papporna för tio år sedan.

Allra flitigast i hemmet är de äldre männen. Delvis kan det förklaras av att de äldre männen förvärvsarbetar mindre. Som pensionärer eller arbetslösa saknar de sysselsättning. Också de arbetande männen ökat sina aktiviteter i hemmen. Det gäller inte i tjänstemannayrken — tjänstemännen arbetar mindre hemma. Här avspeglar sig alltså arbetstidsförkortningen direkt på männens deltagande i hemarbetet.

Jämförbar kunskap på väg

Likadana tidsstudier har gjorts eller görs i de flesta EU-länder och ansökarländer. De större trenderna när det gäller hur människor använder sin tid torde vara likartade i hela Europa. Det kan man redan ana. Men i framtiden, när resultaten blir jämförbara, blir det enligt Niemi intressant att kunna jämföra människors tidsanvändning i de olika länderna.

Den stora tidsanvändningsundersökningen är standardiserad inom EU. Niemi ledde i mitten av 1990-talet forskningsplaneringen på EU:s statistikbyrå, Eurostat i Luxemburg. Av de nu slutförda undersökningarna koncentrerar sig de första, den finländska och den franska, på förändringar i tidsanvändningen, för bägge länderna har gjort tidsstudier tidigare. Den belgiska och den estniska undersökningen rapporterar bara nuläget eftersom undersökningen är den första i sitt slag i de här länderna.

– Under de närmaste åren kommer vi att få mycket material om hur EU-medborgarna använder sin tid. I framtiden blir det intressant att t.ex. få veta vid vilken tid människor går på jobb i de olika länderna och hur bundna de är på sin arbetsplats. Det är ju känt att man i Central- och Sydeuropa låter lunchpausen eller siestan förlänga arbetsdagen ansenligt.

– Kvinnans ställning och möjligheter att arbeta heltid påverkas av sådant som bristen på arbetsplats- och skolbespisning och dåligt utbyggd barndagvård.

Iiris Niemi är redan ivrig att få sätta igång med nästa tidsanvändningsundersökning.

– Hos oss i Finland kommer säkert affärernas söndagsöppet att synas i nästa undersöknings, liksom i Frankrike övergången till 35-timmars arbetsvecka. Ingendera förändring syns ännu i deltagarnas "dagböcker" om sin tidsanvändning, som ligger som grund för den aktuella undersökningen.

AINO PIETARINEN