Familjeföretaget Kaluste Kirsi Oy, som inledde tillverkning av hatthyllor i Nastola år 1970, kammade hem tre miljoner mark på handeln med Ryssland. Av totalexporten är det en bråkdel, men av totalexporten i den egna branschen, matsals- och vardagsrumsmöbler av trä, som stod för 26 miljoner mark, utgör Nastolaföretagets andel över 11 procent.

Kaluste Kirsis varumärke är bok. Boken köper företaget i Europa, i huvudsak i Central- och Östeuropa. Företaget är marknadsledare i landet när det gäller tillverkning av matsalsmöblemang i bok.

Fabriken i Nastola producerar nu årligen cirka 20 000 stolar och 15 000 matsals- och soffbord. Till serien hör också byråer, bordsskivor, skänker och vitriner som tillverkas av skivmöbelfabriken Best Furniture Oy, som verkar i Askos gamla fabrik i Lahtis.

Bakom bägge företagen finns familjen Kirsi och bolagens gemensamma VD, Jukka Kirsi är huvudägare i Best Furniture. Företagens produktion marknadsförs av Kaluste Kirsi.

Till Moskva och S:t Petersburg

Kaluste Kirsi inledde sin Rysslandsexport i mitten av 1990-talet samtidigt som företaget tog över konkursdrabbade Varjonens träförädlingsfabrik i Nastola.

– Vi ansåg att bolaget behövde flera ben att stå på, då samtidigt möbelimporten ökade i mitten av 90-talet och konkurrensen på hemmamarknaden blev betydligt hårdare, förklarar Kaluste Kirsis exportchef Helena Svenström.

– De första kontakterna med ryska kunder fick vi på möbelmässan i Stockholm. Nu har vi två etablerade importörer i Moskva som har ensamrätt på försäljningen av våra möbler. Moskva är för närvarande vårt viktigaste marknadsområde i Ryssland och kring 70 procent av vår export går dit.

I S:t Petersburg handlar företaget direkt med 25 olika möbelaffärer.

Ett par gånger om året kliver Helena Svenström tillsammans med sin ryskfödda men finskingifta försäljningssekreterare ombord på Petersburgståget, hyr en bil och åker runt i stadens butiker och smider affärer.

– Sällan kommer vi hem med en tjock bunt med inköpsorder under armen men ryssarna har för vana att ta kontakt med tillverkaren mycket fort om varan som bjuds intresserar dem. Jag har också märkt att de sätter värde på välgjorda broschyrer mer än vad t.ex. svenskarna gör och gärna tar emot en hel brass med broschyrer att dela ut i sina affärer.

Femtonfaldig exportandel

Kaluste Kirsi tillverkar inte separat några exportmodeller men är redo att skräddarsy produkter om beställningen är produktionsmässigt vettig och tillräckligt stor.

Ryssarna sköter mest exporttransporterna på egen hand, hämtar upp möblerna i Nastola och betalar för dem på stående fot. De här arrangemangen har man gått in för p.g.a. den ryska marknadens instabilitet och risken för olika tricks, berättar Helena Svenström.

Rysslandsexportens första år bringade in omkring 200 000 mark i Kaluste Kirsis kassa. Sedan dess har klirret tilltagit till tre miljoner, d.v.s. femton gånger mer, även om rubelkrisen i augusti 1998 kom emellan. Östhandelns andel av bolagets årsomsättning på 22 miljoner utgör nu knappt 14 procent.

I handeln med bokmöbler i Ryssland är Italiens starka möbelindustri den främsta konkurrenten.

Företagets näst viktigaste exportmarknad är Sverige och små mängder går också till bl.a. Baltikum, Tjeckien, Ungern, Polen, Storbritannien och Japan.

Bolagets hela export värderades ifjol till cirka fem miljoner, omkring en fjärdedel av omsättningen.

Enligt Helena Svenström försöker Kaluste Kirsi härnäst få in en fot i den tyska möbelbusinessen. Tillsammans med två andra finländska tillverkare har företaget under vårens lopp försökt få tag på en kompetent gemensam agent i Tyskland och kommer att välja en sådan före midsommar.

– Även om den tyska marknaden är hård måste man bara modigt försöka.

Maskiner och slutlikvid

Kirsis möbler skapas av trettio yrkeskunniga träkarlar i en gammal rödtegelfabrik från 1946. Marknadsföring och förvaltning handhas av knappt tio personer. Antalet sysselsatta har varit stabilt de senaste fem åren.

– Nu minskas ändå produktionsstyrkan med sex personer, två som har sagt upp sig och fyra som har sagts upp. Nedskärningen motiveras med maskinanskaffningar och ökad automation men vem vet, säger huvudförtroendeman Juha Ritsilä.

Sedan mitten av 1990-talet fram till i vår har fabrikens sysselsättning varit god och Pekkanendagarna tagits till hjälp under lugnare perioder.

Ritsilä, som har varit förtroendeman i ett och ett halvt år, menar att det i synnerhet på produktionssidan är riktigt livligt. Inga större mängder varor samlas i lager. Intrycket är det samma man får när man blickar ut över den 6 000 kvadratmeter stora fabrikssalen där det står bokstolar i olika produktionsstadier i alla hörn.

På grund av julmarknaden har det brukat bli livligare mot hösten medan sommarmöblerna bromsar upp avsättningen.

Manskapet på Kaluste Kirsi är branschproffs till sista man, samtliga i fyrtio-femtioårsåldern. När man försöker luska reda på deras arbetshistoria får man en bra inblick i den våldsamma strukturomvandling som den tavastländska snickeriindustrin har genomgått de senaste decennierna.

Kirsi kan för någon vara dennes tionde arbetsplats. De flesta har erfarenhet av att företaget de jobbade på har gått i konkurs. Varjonenfabrikens sista tider i början av 1990-talet lämnade bittra spår.

EERO KOSONEN