Jan-Erik Anderssons konst handlar om allt från utomhusmetall- och chokladskulpturer, från att vara med och planera byggnader med konstnärliga element, att städa ett galleri inför galleribesökarna till att äta svartkorv i ett skyltfönster i Tammerfors på självständighetsdagen.

Jan-Erik Andersson, f. 1954, studerade kemi vid Åbo Akademi innan han beslöt sig för att satsa på sin konstnärliga ådra. Han utbildade sig till bildkonstnär i Åbo ritskola.

– Jag började som målare. Snart kom olika material med i bilden för tredimensionella väggarbeten. Ju större installationerna blev desto mer hjälp behövde jag av firmor som gjorde byggnads- och metallarbeten.

Konst i varje rum

För finlandssvenskarna är Jan-Erik Andersson mest känd för sin medverkan i offentliga byggnader, skolan och fritidscentret Rastis i Nordsjö. Tillsammans med arkitekt Karl-Johan Slotte har Andersson planerat in konstnärliga element som bidrar till en barnvänlig miljö. På gårdsplanen finns en rolig majstång som Andersson döpt till den surrealistiska majstången. Andersson utgår ofta i sina projekt från egna sagor och berättelser.

Med arkitekt Erkki Pitkäranta har Andersson planerat trädgårdsskolan Kiipula utanför Tavastehus. Huset har formen av en gerberablomma och inne i den hittar man bl.a. ruiner och tre blad från det första genmanipulerade björkträdet. En del fönster är formade som halva bin, andra liknar regndroppar eller björkstammens svarta streck. I skolhuset finns det också en ljudinstallation; cd-skivor som spelar upp naturljud, planerade av musiker Shawn Decker.

Unik i sitt slag

I Finland är Jan-Erik Andersson den enda bildkonstnär som redan i planeringsskedet samarbetar med arkitekten. Byggnaderna påminner något om jugendhusen från början av förra seklet men de är förankrade i vår egen tid.

– För hundra år sedan ville arkitekterna, som samarbetade med konstnärer, bygga viloplatser för själen, i motsats till de enbart funktionella byggnaderna som mer påminner om maskiner. Vår strävan är också att bygga hus som är stimulerande för människan och hennes själsliv. Vi utgår från tanken att en barskrapad yta inte är mer stimulerande "för den egna tankeverksamheten" än detaljrika byggnader.

Kostnaderna brukar inte bli större än för mer likriktade arkitektoniska lösningar. Får man in idéerna från början behövs ingen speciell konstbudget.

Sina förebilder och inspirationskällor hittar Andersson i de inhemska jugendhusen. Han nämner också arkitekt Hortas jugendhus i Bryssel och medeltida gotiska kyrkor.

– Synd bara att man rivit så många av Hortas hus liksom våra egna jugendhus. De här utsmyckade byggnaderna anses strida mot "den goda smaken", det vill säga den allmänt accepterade arkitektursynen som enbart accepterar rena ytor utan onödiga krumelurer.

Utmanande pussel

När det t.ex. gäller att gjuta betonggolv med böljande, färgade mönsterslingor, brukar Andersson rita upp mönstret. Konststuderanden eller andra konstnärer anlitar han också ibland för att utföra arbetet tillsammans med byggnadsfirman.

– Det gäller att hitta en byggnadsfirma som ställer upp på den här sortens invecklade men också tillfredsställande utmanande projekt. Det finns alltid firmor med anställda som gärna ger prov på sin yrkesskicklighet, säger han och berättar om golvläggaren som tackade för utmaningen jobbet att lägga ett unikt golv gav honom.

Golvet finns i Masaby kyrka ritad av Pitkäranta. Tillsammans med arkitekten har Andersson planerat en kyrka som i den ena ändan liknar ett rött hus med vita knutar för att sakta övergå till ett funkisliknande hus. Kyrkan smälter in i omgivningen med både små röda stugor och lådor.

– Om man har en välgrundad förklaring till varför byggnaden ska se ut just så brukar den godtas, säger Jan-Erik vars konst kännetecknas av att han följer klassiska kompositionsideal, kombinationer av linjer, färger och former.

Sunniva Ekbom

  Personkemin ska fungera mellan bildkonstnären och metallverkstaden. Det har den gjort redan i många år tillbaka mellan Jan-Erik Andersson och Saarenhoven koneveljet.

Metallverkstadens vd Kari Suominen berättar att de i sin tur kan anlita Jet Cut som utför datorstyrd laserklippning av finare, mer komplicerade metallarbeten. Bland hans egna anställda finns yrkesskicklige Jan Wahlroos som gärna åtar sig mer krävande arbeten som inte direkt kan utföras från en skiss. Hit hör Jan-Erik Anderssons skulpturer. För närvarande är "regnbågsarbetet" för Biodalen i Åbo under arbete. Metallskulpturerna som ska fästas på de regnbågsfärgade lyktstolparna testas innan Andersson tar kontakt för att diskutera sina nya ritningar

Nästa år tillverkas även de två små gångbroarna som han planerat för industriområdet.

Suominen plockar ur bokhyllan en mapp med skisser till metallarbeten från gångna år, bläddrar och stannar upp vid en gunga som fästs vid en regnbåge i metall som kombinerades med en lekstuga formad som en blåklocka. En städfirma som sponsrat en städperformance som Andersson hade i ett Helsingforsgalleri, beställde gungan av konstnären. Metallverkstaden fick i uppdrag att utföra arbetet. Det tog mycket tid att lista ut den rätta bågen för regnbågsdelarna.

Enda konstnären

För Kari Suominen var valet att jobba med metall nästan självskrivet; han är tredje generationens metallarbetare — hans farfar grundade en maskinverkstad.

– I den här branschen tar utmaningarna aldrig slut. Vi gör många fina saker, säger Kari och Jan-Erik svarar med att säga att hans konstnärliga verksamhet är beroende av detta samarbete. För honom är det intressant att följa med vilka tekniska lösningar hans projekt för med sig.

— Det gäller att lyssna noggrant på konstnären för att kunna förverkliga hans idé, säger Suominen som finner nöje i att se hurdant slutresultatet blir. Andersson är dessutom den enda konstnären som ger metallverkstaden uppdrag.

Utmanande och krävande

Jan Wahlroos heter metallarbetaren som brukar få i uppdrag att utföra Jan-Erik Anderssons metallarbeten. Han besitter en stor yrkesskicklighet och han och Andersson lyssnar bra på varandra.

– Man ska välja metallarbetare utgående från jobbets natur, tillägger Suominen som har tillgång till åtta heltidsanställda.

– Det är så mycket intressantare att utföra mer krävande jobb, säger 29-årige Wahlroos. – Anderssons metallarbeten är välkommen omväxling till de mer vanliga uppdragen. Konstverken tar allt från två veckor till två månader att utföra och de innebär oftast en hel del diskussion med Jan-Erik Andersson, ibland också försök och misstag innan vi kommit den rätta lösningen på spåren.

– Och visst är det sen roligt att till slut vara med om invigningen av konstverket, säger Wahlroos som uppger att konst är ett av hans intressen. Speciellt metallkonst.

– Jag samlar på idéer, man kan alltid anpassa dem till någonting man håller på med. Jag följer med trender och stilar inom metallkonsten.

Unika lösningar tilltalar Jan Wahlroos, själv har han för eget bruk planerat och tillverkat ett balkongbord i metall, med inbyggd belysning.

SE